Ta vara på elden

Ta vara på elden

Hur uppstår egentligen vänskap? Studentlivskrönikör Virve Ivarsson funderar på var den viktigaste utvecklingen i hennes Lundaliv egentligen ägt rum.

En sen kväll då jag stannade kvar med chefredaktören på redaktionen för att göra en spellista till teambuilding på Lillsjödal. Med alla pretton på behörigt avstånd bestämde hon och jag oss för att skapa en lista där vi för en gångs skull skulle få lyssna på vad vi själva ville utan att behöva skämmas – och inledde starkt med Mambo Nr. 5.

Drygt ett år tidigare råkade jag befinna mig på nation när en kille i hästsvans gick förbi mig och sa orden ”Gilmore girls”. Samma kväll blev jag medlem i den fanclub som han hade tillsammans med ena halvan av ett quizmästarpar och två Lundatjejer som redan då var aströtta på stan.

Någon vecka senare hade vår korridor fest och jag kom hem när alla andra hade gått och lagt sig. På korridorsoffan var det dock någon som hade däckat som låg och mumlade om ekar. Jag gick fram med ett glas vatten.

Det är oklart hur vänskap uppstår. Det brukar talas om gemensamma intressen eller att man i den andra känner igen något i sig själv. Men nog ska det till det adderas någon hemlig ingrediens också som är desto svårare att sätta fingret på.

Det före detta ragget som när jag uppvisar utmattningssymptom plötsligt är först på bollen och övertygar både mig och mina vänner att allt kommer bli bra. Tjejen som utan tvekan avbryter en joggingrunda efter SMS-frågan ”Vill du hjälpa mig starta ett dansgolv?”. Grannen som överröstar telefonsamtal från ett av mig erkänt dåligt ragg med att spela Lily Allens ”It’s Not Fair”.

Om det började storma i mitt Lundaminne är det de här de ögonblicken som jag skulle försöka rädda först. Det var ju här – och inte i skolböckerna – som den verkliga utvecklingen skedde. För mig bestod den i att verkligen våga komma människor nära.

Det här är min sista studentlivskrönika för Lundagård, vilket gör att jag funderar på vad jag egentligen lärt mig under de fyra år jag varit här. Min slutsats lyder ungefär: Jag tror inte vi kan räkna med att någon annan kommer att prioritera den där närheten igenom flyttar, jobbsökande och eventuell familjebildning. Men kanske kan vi i alla fall besluta oss för att vi själva ska försöka göra det. Och kanske är det viktigt.

Det kan nämligen låta så banalt om jag säger att allt började med Mambo Nr. 5 eller en Gilmore girls-klubb. Men i själva verket kan du ju desperat försöka mixa samma övriga ingredienser men utan tillsättningen av rätt blandning personer ändå stå där utan att någon som helst närhetseld kommer att flamma upp.

Så låt oss ta vara på de personer som faktiskt ger upphov till elden och som får oss att slappna av. För när allt kommer omkring växer de ju inte alltid på ekar.

Facebook Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Ett alternativt studentliv i Malmö

Sexton kilometer från Lund ligger Sveriges tredje största