Hemsidestrul, mentorslunch och gipskatter

Snart är det bara en månad kvar till den officiella överlämningen.

Idag damp vårens sista nummer av papperstidningen ner på dörrmattan. Ett gediget sista nummer för Annika och Kenneth, som snart finns som PDF även här på lundagard.se. Det börjar kännas att vi snart ska gå av nu och lämna över, även om webben kommer uppdateras in i juni också.

Jag får passa på att be om ursäkt för de senaste dagarnas strul med lundagard.se. I samband med att vi gjorde om hemsidan förra sommaren har i princip de flesta tekniska strul försvunnit. 2013 ägnade jag flera timmar åt att optimera hemsidan, det senaste året har det varit några timmar i månaden. Den här gången var det ett tilläggsprogram som inte hade uppdaterats, och på så sätt orsakat förvirring och anslutningsproblem till servern. Ledsen för detta!

Igår, fredag, hade jag min sista mentorsträff. När jag började som webbredaktör 2013 tänkte jag att det kunde vara smart att ha någon annan webbredaktör som mentor. Stina Linde, gammal Lundagårdare (som jag för övrigt tillsammans med även Nina Lind skrev ett stort reportage med) och nu föräldraledig från sitt jobb som webbredaktör på P4 Blekinge, tackade ja till min förfrågan. Under framförallt första året sågs vi ungefär var tredje månad, käkade lunch och gick igenom vad jag gjorde som var bra och mindre bra på sociala medier och på lundagard.se och lundagard.net. Det har varit otroligt givande, stöttande och inspirerande. Stort tack Stina!

Om en vecka är det dags för 95-årsfesten för alla gamla redaktörer och redaktionsmedlemmar, så det är en del jobb med bordsplaceringar, kostpreferenser och andra praktiska detaljer att stå i nu. I veckan som gick passade Kenneth på att måla några Lundagårdskatter. I samband med varje jubileum tilldelas de senast avgångna redaktörerna vars en katt i gips. För mig, Annika och Kenneth blir det till att vänta till 100-årsjubileet 2020 innan vi får våra att ha i fönsterkarmen.

Läste för övrigt en intressant artikel på SvD om journalistikens framtid av Malin Ekman, som i korthet handlar om att journalistikens mottagare allt mer vill bli dess producenter. Det kanske inte är helt applicerbart på Lundagårds tidningsmodell eftersom vi till vissa delar har en public servie-funktion i studentlivet, men det kan konstateras att läsarkontakt är viktigt och förmodligen kommer bli ännu viktigare.

/ Carl-Johan, webbredaktör