Skriet från Uppsala

Skriet från Uppsala

- in Kultur & Nöje
0
@Lundagård
Foto: Josefin Granetoft

I studentområdet Flogsta i Uppsala sjungs inget ”den ljusnande framtid är vår”. Istället stämmer man upp i gemensamma ångestvrål, klättrar på väggarna och slår sönder bilar. Lundagård har träffat filmregissören Viktor Johansson för att prata om ett annorlunda slags studentliv.

Intresset för en Uppsalafilm tycks vara lågt i den rivaliserande studentstaden Lund. Vi är en liten publik som har tagit plats för premiären på Kino för filmen Himmel över Flogsta, men regissören Viktor Johansson verkar inte mindre entusiastisk för det. Han berättar att han vill lyfta fram en bild av studentlivet som sällan får plats på vita duken.

– Det finns en stereotyp, både om studenterna och om förortskidsen, att man vet vilka de är och vad de ska säga. Men man vet ju inte alls! De är jättekreativa och uppfinner massa nya saker. Nya ritualer, ceremonier och subkulturer, som liksom strömlinjeformas bort och som man inte ser på film.

Handlingen i Himmel över Flogsta kretsar kring en brokig samling upproriska och missanpassade studenter den nedgångna stadsdelen Flogsta. Huvudpersonen Arman, som hellre vill studera Michael Jacksons moonwalk, beskriver platsen som ett fängelselikt ”Neverland”, där ångest och fantasi blandas i motviljan att växa upp. Plugget skjuts åt sidan för att driva runt, klättra i träd och göra musik, vilket låter uppgivenheten övergå i en uppsluppen kreativitet.

Filmen kan beskrivas som en drömlik hybrid mellan spelfilm och dokumentär, då den är baserad på de medverkades egna upplevelser, parad med regissörens suggestiva filmspråk. Att blanda fiktion och verklighet tycks vara en stark trend just nu; samma kväll har till exempel den svenska filmen Tjuvheder premiär, som i likhet med Himmel över Flogsta använder sig av en stor del amatörskådespelare.

Viktor Johansson tror att detta intresse handlar om att försöka nå en mer autentisk filmupplevelse, även om han själv siktar högre än att bara återge verkligheten precis som den är. Han beskriver till exempel rollfigurerna som en slags ”extremsportsversioner” av skådespelarna själva.

– Det ska kännas autentiskt, men bara för att det är verklighet eller dokumentär behöver det ju inte vara torrt och tråkigt, säger han. Jag vill fylla mina filmer med det aparta, det som är random.

Trots komiska och ofta oväntade scener ger filmen dock en väldigt mörk bild av studentlivet. Rollfigurerna har hoppat av studierna, de är deprimerade och har självmordstankar. En karaktär stoltserar med att ha bränt upp alla sina kursböcker, och en annan berättar om vilken tyngd som har lyfts från dennes axlar sedan han hoppat av juristprogrammet.

Viktor Johansson medger att svärtan i filmen kan tolkas som en kritik mot utbildningssystemet, även om detta inte var hans primära mål. Hans intresse för att skildra Flogsta började snarare i viljan att lyfta fram en osynlig subkultur och att skapa målande bilder av deras upplevelser.

– Är det några i filmen som ser utbildningsväsendet som en slags Matrix-maskin tycker jag att det är en jättespännande och oväntad bild. Hur man precis som i Matrix proppas full med information; att man kan tanka saker in och ut ur studenterna som ett USB-minne.

Han påpekar att han själv inte har en lika svartvit bild av universitetslivet som sina karaktärer, men att han har velat ge uttryck åt sällan uttryckta och undangömda erfarenheter. De medverkande i filmen kanske inte är de duktigaste studenterna, men de borde ändå få komma till tals, menar han.

Flogsta är kanske inte så avlägset från Lund ändå. Vi pratar till exempel om Flogstavrålet, en tradition där hela området öppnar sina fönster eller går ut på balkongen vid en viss tid på kvällen för att skrika ut sin tentaångest, som har sin motsvarighet även på Delphi i Lund.

– Jag tror att Flogstavrålet utvecklas för att man fokuserar för mycket på hjärnan, man är för mycket i huvudet. På ett sätt är vi fortfarande som apor, vi mår bra när vi dansar, när vi skriker. Kroppen vill ha sina uttryck.

Flogstavrålet tycks också precisera filmens sammantagna känslospann mellan glädje och ångest, som lika ofta manar till skratt som till gråt.

Himmel över Flogsta hade premiär den 16 oktober och visas på Kino i Lund.

Artikel: Josefin Granetoft

Facebook Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Ett spex blir till i källaren

Under källarveckorna arbetar Var Gladspexarna med att få