Åtminstone 10 procent av studenterna har en särskild sårbarhet för att utveckla ett alkoholberoende. Brist på information kring detta och en stor acceptans för riskbruk bland studenter gör det dock svårt att veta när man själv eller en kompis har gått över gränsen.
”Va, vad får du det ifrån? Det tycker inte jag. Och jag är väl inte fullare än någon annan?”. När det kommer till kritan är det de där tre meningarna som Annelie är rädd för. En av de sista kvällarna i oktober sitter vi och pratar i telefon eftersom hon fyllt i en enkät som Lundagård skickat ut till alla studenter angående erfarenheter av beroende och medberoende. Annelie har uppgett att hon i dag lever nära en person som är i ett alkohol- eller drogberoende och att hon är orolig för att han genom studentlivet ska få ett långvarigt komplicerat förhållande till alkohol. Personen är Annelies vän och hon har reagerat på att han alltid verkar behöva dricka mycket när det kommer till alkohol, även om de kanske befinner sig i ett väldigt tryggt sammanhang med vänner där tanken inte riktigt var att festa.
Trots att Annelie tycker att hon fått ganska tydliga varningssignaler anser hon att det är svårt att avgöra när en person gått över gränsen. Särskilt svårt menar hon att det är att avgöra detta i studentlivet, eftersom hon menar att det här är så accepterat att dricka mycket.
– Ett typiskt exempel är ju de här planscherna som jag sett på Studenthälsan där det står ”Dricker du över de här och de här nivåerna på en vecka så är du i riskzonen för ett beroende”.
– Jag upplever att det är jättemånga studenter som ligger på de där nivåerna. Så det säger en inte riktigt något, för man vet att sådär mycket dricker många, och det verkar de ju klara av, säger Annelie.
En som tänkte i liknande banor sin första tid i Lund var Miranda. Hon har varit deprimerad sedan högstadiet men aldrig sökt någon hjälp för det innan hon kom till Lund. Att kliva in i studentlivet beskriver hon som inledningsvis jätteskönt.
– Det är liksom minst två nationer eller pubar som är öppna varje kväll. Och du kan gå ut varje dag om du vill. Man bara ja, tack! Och det är billigt också.
För Miranda blev utgångarna ett sätt att slippa sitta hemma ensam med jobbiga tankar. Hon var ofta ute fyra dagar i veckan och dagen efter en utgång ägnades mest åt att försöka komma ikapp med skolarbetet. Efter ett tag började dock Miranda märka att hon var otroligt trött hela tiden och hon började även känna av sin psykiska ohälsa mer. Droppen kom när hon pratade med en nära kompis som länge haft ett alkoholberoende och denne berättade att hon fått så bra hjälp av en psykolog. Miranda blev både skrämd och imponerad av att en person som hon alltid varit i samma båt med och som dessutom alltid varit snäppet ”värre” än henne nu gjort en sådan helomvändning.
– Jag satt liksom där och tänkte ”medan jag har blivit en supande student. Hur gick det här till?”.
Inspirerad av sin kompis tog Miranda kontakt med Studenthälsan. Första samtalet handlade då om hur mycket man drack, varpå Miranda svarade att hon inte drack så mycket. Även efter att hon fått göra ett test som visade att hon visst drack mycket trodde hon varken på det eller på att hennes alkoholkonsumtion skulle kunna ha samband med hennes depression. När hon började dra ner på alkoholen märkte hon dock snabbt att hon mådde bättre av det. Och efter att hon gjort några fler tester insåg Miranda att hennes drickande låg på en kritiskt hög nivå, att hon knappt kunde komma högre.
Tobias Sahlin är behandlingschef på Nämndemansgården, ett företag som arbetar med behandling av beroende. Han tycker att det är ett problem att studenterna inte får tydligare information om att flera av dem kan ha en särskild sårbarhet för att fastna i olika typer av beroenden.
– Under studenttiden är det ju faktiskt så att väldigt många per definition missbrukar alkohol. Det betyder inte att man är missbrukare eftersom det för många bara är en kort period och flera klarar av att ha det så och sedan gå vidare utan att utveckla ett beroende.
– Men de som löper störst risk att fastna i någonting är ju de personer som har ett behov av flyktvägar, alltså alternativa sätt att hantera sitt känsloliv på, säger
Tobias Sahlin.
Ett sådant behov kan man till exempel ha om man lider av en depression. Men det kan också bero på att man växt upp i en dysfunktionell familj, det vill säga en familj där någonting annat än sammanhållningen i familjen stått i fokus. Så kan till exempel vara fallet om man växt upp med religiös fanatism i familjen, men det kan också handla om att man växt upp i en familj där en förälder eller någon annan närstående varit beroende av till exempel alkohol. Då har barnets behov av anknytning och att få sina känslor speglade kanske inte blivit så tillgodosett eftersom föräldrarna varit upptagna med annat. Detta kan göra det svårare för barnet att veta hur hen ska hantera sina känslor.
– Dessutom har det ofta skett en normalisering av alkohol vilket kan göra det svårare för personen att senare avgöra vilket bruk som är normalt eller inte, säger Tobias Sahlin.
Sara är en person som växt upp med en förälder som är beroende av alkohol. För henne innebar det att hon ganska tidigt började experimentera mycket med droger, alkohol och sex. Att hon gjorde det tror hon delvis berodde på att sådant så tidigt introducerades för henne men också på att Sara kände ett starkt behov av att provocera sina föräldrar. Det var dock inte nödvändigtvis pappan, som var den alkoholberoende, som hon ville provocera.
– Jag tror att om man har en förälder som är beroende så har man ofta en annan förälder som blundar väldigt mycket. Pappas beroende var ju ingenting som man pratade om utan det tystades ju ner. Och då tror jag att man som ung gärna letar efter sätt att lyfta upp det där som man inte får prata om, säger Sara.
I den enkät vi skickat ut till studenterna uppger cirka 20 procent att de växt upp nära en person med ett beroende av alkohol eller droger. Av de som svarat att detta påverkat dem negativt nämner flera att de nästan känner större ilska mot en närstående som varit medberoende än en närstående som varit beroende. Sara menar att detta för henne handlar om att hennes pappa ju hade en ursäkt.
– Han är alkoholist, han har ett problem, det är lättare att säga att han är dum i huvudet. Men ur det synsättet så är det ju den andra föräldern, i mitt fall min mamma, som borde ha skyddat mig men som inte gjorde det.
Med termen medberoende menar man dock att man genom att leva nära en person med ett beroende kan utveckla ett eget nästan sjukdomsliknande tillstånd där man är väldigt fokuserad på andras behov och inte riktigt ser att man indirekt möjliggör personens fortsatta bruk. Man kan genom ett medberoende också få lättare att själv utveckla andra typer av beroenden. Sara är skeptisk till begreppet eftersom hon sett vänner använda det som en ursäkt till passivitet. Skulle termen dock leda till att man inser att man har ett problem som man måste jobba med tycker hon att det är bra.
För Sara blev konsekvenserna av hennes uppväxt med en alkoholist framförallt att hon fick svårt att lita på andra människor. Det tog mycket terapi innan Sara vågade sluta anpassa sin personlighet efter vad hon antog att andra personer behövde av henne för att de skulle vilja stanna kvar. Och innan dess blev alkohol och sex sätten som hon hanterade känslor med. Ett tag var hon dessutom i en relation med en man som misshandlade henne både fysiskt och psykiskt.
Sara tror överlag att eftersom hon kom från en miljö utan normala ramar så blev det lättare att hamna i en onormal situation igen utan att riktigt reagera. Idag när Sara mår bättre och är i studentlivet kan hon bli irriterad på att hon där ser att alkoholmissbruk normaliseras. Hon berättar bland annat om ett alkoholtest som hennes klass fick göra där många fick höra att om du inte hade varit student så hade ditt bruk varit ett missbruk – men eftersom du är på universitetet så är det normalt. Sara tycker det är ganska konstigt att ge frikort till studenter på det sättet. Och gör man det från universitetshåll anser Sara att man också bör ha ett stort ansvar för att prata om problemet.
Tobias Sahlin på Nämndemansgården är inne på samma spår. Han tycker att Studenthälsan till exempel skulle kunna gå ut mer och göra tester och informera om särskild sårbarhet bland studenterna.
Richard Wastensson är läkare på Studenthälsan. Han menar att primärprevention – att gå ut till exempelvis studenter och tala med dem om hur de bör dricka – har väldigt låg effektivitet. I stället fokuserar de på sekundärprevention – att anordna utbildningar för alla utskänkningsansvariga studenter. Detta eftersom man vet att till exempel nationer ofta är de som sätter tonen för hur studenter pratar om alkohol.
– Man kan säga att den typen av satsning har ett större vetenskapligt värde vad gäller vad man ska satsa veckopengen på, säger Richard Wastensson.
Dessutom skickar Studenthälsan också ut en webbenkät varje år till studenter på termin 2, 4 och 6, där de föreslår att man kollar upp sitt alkoholbruk.
Viktigt att poängtera är att långt från alla som växer upp med en missbrukare själva utvecklar ett beroende. Jim växte upp med en mamma som var beroende av alkohol och hade ett tvångsmässigt förhållningssätt till sitt arbete. Även han känner mycket ilska gentemot sina föräldrar, bland annat pappan som ville att Jim och hans bror skulle visa förståelse för mamman och tidigt lät en vuxen persons behov stadigvarande gå före barnens. Jim menar dock att hans uppväxt framförallt har påverkat honom på så sätt att han känner väldigt starkt att han inte vill bli som sina föräldrar.
– Att komma till studentlivet, bo själv och inse att de där problemen inte behöver vara en del av mitt liv. Det var en jättestor befrielse, säger han.
Ett problem som däremot uppstått för honom är att han inte riktigt känner sig bekväm med vissa delar av studentlivet. I genomsnitt dricker Jim alkohol kanske två gånger i veckan men det är ingenting som han menar är så viktigt. Och han tycker inte att det är kul att befinna sig i situationer där stämningen blir hetsig. Däremot tycker Jim att det är roligt att arbeta på nation.
– Det är bara det att man alltid tycks förväntas vilja ha just alkohol och fest som tack. När personer försökt värva mig till olika nationer överlag har de ofta just använt argumentet att de minsann tillhör nationen som festar bäst.
– Studentlivet borde vara öppnare i sitt bemötande av studentens önskningar, och inte utgå från att alla vill dricka i sällskap av andra. Det som förenar oss är ju inte alkoholen, utan studierna, säger Jim.
Vill man arbeta för att minska antalet studenter som fastnar i beroenden så tror Tobias Sahlin att det är viktigt att inte jobba mot alkohol, utan just för möjligheten att vara nykter. Det handlar dock inte bara om att omgivningen ska respektera att en person är nykter, utan också om att inte bara bygga in ritualer i verksamheten som handlar om alkohol. Han menar att detta är viktigt eftersom många inte klarar av att säga ifrån.
– Till exempel tycker jag att alkohol på nollningar är problematiskt på det sättet. Där har man ju ett så stort behov av att få bekräftelse och att passa in.
Sedan vill man kanske inte vara nykter alltid bara för att man vill vara det ibland, men Tobias Sahlin tror att det hjälper att man känner att man kan vara det om man vill utan kommentarer.
– Stöd valfrihet är det stora temat helt enkelt, sammanfattar han.
Tove Eklund är vice ordförande för Kuratorskollegiet, nationernas samarbetsorgan. Hon är också projektledare för den alkoholutbildning som alla genomgår som jobbar med alkoholhantering på nation, Akademiska föreningen eller studentkårerna. Under de olika utbildningarna pratar man mycket om alkohollagen men också om för- och nackdelar med alkohol och om riskerna med den. Alla deltagare får också göra ett test över sin egen alkoholkonsumtion. Men hur arbetar man då rent konkret för att studenter ska känna att det är accepterat att delta i nations- eller kårverksamhet och vara nykter?
Tove Eklund nämner att man under utbildningarna bland annat pratar mycket om att det enligt alkohollagen måste finnas skyltade alkoholfria alternativ och att dessa ska vara kylda så att det blir ett attraktivt alternativ. Hon tror även att mycket av orsakerna till att studenter upplever studentlivet som hetsigt handlar om okunskap kring att nationer och kårer har många alkoholfria aktiviteter också.
– Informationen om kårernas och nationernas andra aktiviteter får inte lika stor uppmärksamhet i media, men är en stor del av studenternas vardag. Jag tror att många upplever den officiella bilden av studentlivet som en festperiod men studenttiden innehåller så mycket mer av andra icke alkoholrelaterade aktiviteter, säger Tove Eklund.
I de svar vi fick på vår enkät nämner också många studenter att det känns möjligt att vara nykter i studentlivet och överlag ganska accepterat (på en skala 1 till 5 angav flest en 3:a). Den invändning flest hade var dock att det däremot inte är särskilt normaliserat, utan där finns ofta en förväntning om att man ska dricka och folk frågar ofta varför om man inte gör det.
Tove Eklund menar att förväntningar och hets kring alkohol diskuteras under alkoholutbildningen. Studenthälsan och alkoholforskaren Kent Johansson föreläser för studenterna om attityden och alkoholens negativa sidor. I Kuratorskollegiet har man enligt Tove Eklund på senare tid även arbetat väldigt medvetet i allmänhet med att försöka minska alkoholhets. Det finns också tydliga regler hur serveringen får gå till i studentlivet som Tove Eklund menar är striktare än restaurangbranschens.
Trots detta uppger många studenter i enkäten att de upplever en hets och fokusering kring alkohol i studentlivet, och inte minst i kår- och nationsverksamhet. En sak som återkommer i många evenemang är nationens eller kårens sångbok. Ofta består dessa böcker i väldigt hög grad av låtar om att dricka alkohol. Tove Eklund tycker att detta är ett dilemma.
– Jag tycker att det är en fin tradition. Och man behöver ju inte dricka eller skåla efter varje låt, det står ju inget sådant.
Hon håller dock med om att det kan fungera normaliserande och poängterar också att man redan har tagit bort vissa låtar som man tyckte var för alkoholhetsande.
– Men man kan alltid vara självkritisk och jag tror att det finns en tradition i detta som är svår att bryta. Jag tror också att många som är aktiva ser det mer som en fin tradition än som alkoholhets. Och till syvende och sist är det upp den enskilde personen att ta ansvar för sin egen alkoholkonsumtion, säger Tove Eklund.
I våras sa Annelie för första gången till sin vän att hon var orolig för hans drickande. Hon tyckte det gick ganska bra, och vännen berättade att han även själv kände sig orolig. Fastän de träffats flera gånger sedan dess och personen i dag festar mer än förut så har de dock inte pratat något mer om detta. Och Annelie tycker fortfarande att det känns svårt att veta vad som är ett riskfyllt drickande och när man som vän bör lägga sig i eller inte.
– Jag tror det skulle underlätta om man som student fick mer information om att man som vän är viktig och att det kan vara svårt att själv inse när det blir för mycket av till exempel alkohol.
– Nu känner jag mig osäker på om det är så. Och samtidigt känner jag mig rädd för att min vän efter studentlivet ska fastna i ett mer permanent beroende, säger Annelie.
Fotnot: Annelie, Miranda, Sara och Jim heter egentligen något annat.
Intresserad av att veta mer? Kom på debattfrukost onsdagen den 11 november klockan 08 i Café Athen! Lundagård bjuder (i samarbete med Lund debate society och med spons från förbundet Ung media) på gratis frukost och panelsamtal – Se detta facebook-event för mer info: https://www.facebook.com/events/1490575791245801/
Lundagårds enkät
I oktober skickade Lundagård ut en enkät till 5000 studenter vid Lunds universitet om erfarenheter av olika beroenden. Enkäten fick 2185 svar.
På frågan ”har du växt upp nära en person som har/då hade ett beroende av alkohol eller andra droger?” svarade cirka 20 procent ja.
Cirka 10 procent uppgav att de i dag lever nära en person som är beroende av alkohol eller droger.
På frågan ”i hur hög grad upplever du att din alkoholkonsumtion överensstämmer med den genomsnittlige studenten har flest valt alternativet 2 (på en skala 1 -5), det vill säga i låg grad.
Cirka 88 procent tror att de dricker mindre än den genomsnittlige studenten.
Några tecken på beroende
Att man återupprepar ett beteende trots att det får negativa konsekvenser.
Att man väljer bort sociala relationer för användandet av drogen
Att man bestämmer sig för att sluta använda drogen men inte lyckas
Att man gör avkall på andra viktiga saker i livet under en längre tid
För mer information – besök till exempel 1177.se (Vårdguiden).
Om du behöver hjälp
Studenthälsan har bland annat kuratorer, sjuksköterskor, psykologer och psykiatriker. Finns i Lund,
vid Campus Helsingborg,
i Malmö och i Alnarp.
Psykoterapimottagningen på Institutionen för psykologi Blivande psykologer erbjuder psykoterapi. Behandlingen sker till reducerat pris och studenterna har kontinuerlig hanledning under tidens gång.
Nämndemansgården
Behandlingsföretag inom beroende. Har öppen behandling i bland annat Lund och Malmö.
För fler tips sök på ”Hit kan du vända dig om du mår dåligt” på lundagard.se
