Stora peruker, starka karaktärer och stormigt förväxlingsdrama. Montezuma är ett spex du kommer älska om du är svag för aztekmode och teatraliska soloframträdanden.
Domedagskalendern visar år 1519 och aztekerna är i full färd att fira in det nya året, genom deras Tenochtitlanska högtid. Montezuma, den enväldige ledaren iklädd fjädermantel, blir bestört av att ett offer inte går som de hade hoppats på.
– Offret tycks ha självdött, utbrister han med desperation i rösten.
Efteråt följer flera citat i samma galghumorstil och dialog om offermentalitet förs på scen mellan Montezuma och hans förtrogne spåman Axcualli.
Aztekerna befarar att gudarna kommer straffa dem för deras offerrelaterade fadäs. Därför påbörjas ett besatt försök att gottgöra misstaget. Frågan blir då självklart: Finns det någon lösning?
Mitt i denna dramatiska handling pågår också kärleksdrama och otippat miljöombyte i akt tre till kustbyn Tabasco där stereotypen om mexinanarlooken visas.
Montezuma slåss inte bara mot gudar – utan även mot sin egen familj. Hans dotter längtar bort från byn och det är i hennes önskan om något annat, som spexet verkligen lyfter.
I ett soloframträdande iklär hon sig rollen som både martyr och diva. Publiken jublar in både en och två omstarter av den operaefterliknande sången.
Flera starka och näst intill dramatiska karaktärer är en styrka i detta spex. Gestikulerandet och minspelet är stort hos alla på scen. Någon som speciellt spelar ut är spåmannen Axculatis som bröstar upp sig oerhört mycket.
Samtidigt finns det inslag som är värda att ifrågasätta.
Det känns tråkigt när händelseförloppet ska ta ett ”break” och spåmannen tvingas låtsas ha glömt bort handlingen, för att sedan springa ut och hämta manus. Det märks att avbrottet tillhör föreställningen – skämtet får lite för mycket tid och för lite skratt.
Men däremot är musiken är högklassig, tack vare en tät och kraftfull orkester. Sångerna känns också välrepeterade och höjer spexet avsevärt.
Därtill är dekoren är snygg, men enkel – samtidigt som klädseln är mer i ögonfallande. Kanske kan detta spex starta en renässans av aztekmodet bland lundabor?
Spexets akter är i stort sett sammanhängande, men upplösningen sker utan omsvep och förklaring. Det drar ner helhetsintrycket en aning, men på det stora hela är dock spexet underhållande och absolut sevärt.
Snyggast: Perukerna. De är massiva!
Sexigast sång: Mama Zumas visa
Mest otippad: Mediumgeten i första akten
Bästa citat: ”Jaha är det ballongdansen? Ni behöver inte så stora ballonger då!”
Lundaspexarnas Montezuma
- När: Fredag 27/11 klockan 19 – PREMIÄR
Lördag 28/11 klockan 17 och 20
Söndag 29/11 klockan 16 och 19 - Var: Stora Salen i AF-borgen
- Pris: 160 kronor för ordinarie och 120 kronor för medlemmar i Studentlund. Köps på www.biljett.studentlund.se , hos Studentinfo i AF-Borgens foajé (046-38 49 49) eller i dörren i mån av plats fr o m en timme innan varje föreställning.
Bildspel. Kan förekomma bildmässiga spoilers.
