Harrison ingen martyr för högre utbildning

Harrison ingen martyr för högre utbildning

- in Debatt
7
F.v: Viktor Andersson, Vice kårordförande för Humanistiska och teologiska studentkåren, Ronja Lundgren, Kårordförande och Oskar Johansson, Vice kårordförande.

Dick Harrison skapade en ohälsosam studiemiljö där studenter mådde dåligt. Men i stället för att bemöta kritiken förminskar han studenternas upplevelser och avfärdar allt som potentiella lögner, skriver ordförandena för HTS.

Under den senaste veckan har en diskussion brutit ut angående högre utbildnings finansiering och kvalitet efter Dick Harrisons utspel i Svenska Dagbladet. Det blev en medial kioskvältare, som sedan vattnats ur och förvrängts.

I de forum som frågorna har diskuterats har debatten glidit undan från de viktiga frågorna till att allt mer har handla om Dick Harrisons kamp mot systemet, där hans erfarenhet som universitetslärare under den gångna hösten fått fungera som martyrexempel.

Att hävda att Dick Harrisons artikels främsta tes är att förbättra utbildningssystemet är som att spinna silke ur halm. Hans utspel är fullt av personpåhopp, förvrängda antaganden och rena sakfel.

Vi på Humanistiska och teologiska studentkåren, HTS, vid Lunds universitet företräder de inblandade studenterna och har på så sätt följt händelseförloppet mycket noggrant sedan i höstas.

Verkligheten är den att Harrison skapade en hotfull och ohälsosam studiemiljö där studenter mådde så dåligt att de inte kunde delta fullt ut på kursen. Studenterna har utnyttjat sin fullkomligt lagliga rätt att göra sin röst hörd, de har under korrekta former framfört kritik mot Harrisons uppträdande gentemot dem i lärosalen. I stället för att bemöta kritiken förminskar han studenternas upplevelser och avfärdar allt som potentiella lögner.

Kritik som inte skulle framförts ifall det inte funnits goda skäl för det. HTS kommer fortsätta stå upp för studenternas rättigheter till en god studiemiljö och möjlighet att yttra sig om sin utbildning.

Harrison skriver i sin senaste replik att lärare är klämda mellan studenter som vill bli godkända med så lite ansträngning som möjligt och en ledning som pressar dem att sänka krav för att få pengar. Den idén om att studenter som investerar både tid och pengar (livslånga skulder till CSN) skulle vilja ha lägre krav på en utbildning är absurd.

Studenter i dag kräver en utbildning med hög kvalitet som är konkurrenskraftig, inte det motsatta. Dekan Lynn Åkesson och studierektor Marie Lindstedt Cronberg har båda bemött kritiken kring de sänkta kraven och hänvisar till Universitetskanslersämbetets, UKÄ, utredning som gett både kursen och institutionen betyget hög kvalitet.

HTS välkomnar en debatt om finansiering till högre utbildning, men endast om studenterna bjuds in att delta på lika villkor som mediala profiler.

Ett förändrat resurstilldelningssystem har nämligen vi och många av Sveriges andra studentkårer länge förespråkat men aldrig fått genomslag för. Harrison skriver att man genast bör avskaffa det nuvarande resurstilldelningssystemet och att “en sådan reform skulle ge omedelbara och positiva effekter.”

Att omedelbart avskaffa det nuvarande systemet utan att ha utformat ett nytt är däremot med största sannolikhet samma sak som att skjuta sig själv i foten.

F.v: Viktor Andersson, Vice kårordförande för Humanistiska och teologiska studentkåren, Ronja Lundgren, Kårordförande och Oskar Johansson, Vice kårordförande.
Foto: HTS/press

Vi anser dock att dagens system är ålderdomligt och inte anpassat för hur dagens utbildning bedrivs. Både hur medel fördelas mellan utbildning och forskning samt hur prislapparna för olika typer av studenter är satta. De bör därför ses över för att utbildningarna ska kunna bibehålla och öka sin kvalitet. Det kan vara en nödvändighet för akademins fortlevnad men lika viktigt är det att lyssna på och respektera sina studenter – de är framtidens kollegor.

Ronja Lundgren, ordförande för HTS
Oskar Johansson (t.h.), vice ordförande med utbildningsansvar
Viktor Andersson, vice ordförande med studiesocialt ansvar

Facebook Comments

7 Comments

  1. “Harrison skapade en ohälsosam studiemiljö där studenter mådde dåligt.”

    Du förstår väl att Dick Harrison är din professor, inte din förälder, hoppas jag iallafall. Det är professors ansvar att undervisa på universitetsnivå. Det är inte professors ansvar att oroa sig för att dina känslor kan bli sårad av att du förväntas uppföra sig som en vuxen människa och ta ansvar för dina studier. Det finns en studieverkstad för studenter som vill få hjälp förresten.

    1. I det ingår att även professorn ska uppföra sig som en vuxen. Vi är många som tvingats inse att det inte är Harrisons paradgren.

  2. Dickgate intesifies!

  3. Studerande Student

    Att *många* studenter skulle vilja bli godkända med så lite ansträngning som möjligt måste väl ändå betraktas som ett faktum. Bevis för detta är ju dels de erfarenheter Dick presenterar, men även de ständigt sjunkande kraven i framförallt grundkurser. Matematikundervisningen är extra drabbad av detta. Det som krävdes på en studenttentamen i matematik 1963 hade inte ens många klarat efter att ha gått första matematikkursen på universitetet. Varken på naturvetenskapliga fakulteten eller på tekniska fakulteten.

    Min poäng är väl att bara för att vissa studenter mår dåligt på grund av arbetsbelastning bör inte det förändra utbildningen i riktningen åt att kraven sänks för alla, det gynnar endast personer som inte skulle klarat av den tidigare utbildningen. Jag har inte sett exempel på någon kurs där kraven ansetts vara för låga och den därför ändrats och blivit svårare, medan jag har många exempel på kurser jag läst som detta har inträffat. Alltså hur bra en utbildning blir är inte nödvändigtvis en växande funktion av mängden makt studentkårerna har att påverka en utbildning. Vilket jag uppfattat att ni verkar anta. Tolka mig inte fel, det är viktigt att lyssna på studenterna, men att anpassa allt efter de som skriker högst är inte alltid önskvärt.

    1. Studerande student. Jag har personlig erfarenhet av precis det du efterfrågar. Jag är undervisande lärare på ett program med höga intagningspoäng. För några år sen flyttades en kurs där jag är aktiv lärare från en senare till en tidigare termin inom programmet. I samband med det sänkte vi kraven (tex kortades litteraturlistan), vi var osäkra på hur studenter tidigt på pogrammet skulle hantera en hög nivå. Effekten blev att studenterna efterfrågade mer fördjupning och svårare litteratur, något vi i lärarlaget hörsammade.
      Jag är självklart medveten om att detta är ett enstaka exempel, men det är också lätt att ta vissa saker som givna sanningar (tex att kraven sänks över tid) utan att ha någon evidens som stödjer det.

      1. Jag arbetar med kursvärdering på ett annat svenskt universitet, och läser enkäter från ett drygt hundratal kurser varje år. Jag skulle säga att i en av fem framkommer att kursdeltagarna som helhet hade velat ha högre arbetsbelastning och krav i kurserna, och den bilden återspeglas under de samtal med studeranderepresentanter som hålls efter avslutad kurs. Jag tror därför att “Studerande students” uppfattning är just “Studerande students” uppfattning, och att hens studiekamrater ofta kan ha en annan.

    2. “Det som krävdes på en studenttentamen i matematik 1963 hade inte ens många klarat efter att ha gått första matematikkursen på universitetet. Varken på naturvetenskapliga fakulteten eller på tekniska fakulteten.”

      Vad baserar du detta påstående på?

      Finns det verkligen större skillnader i resultaten i matematik skulle jag vilja framföra andra möjliga förklaringar än dagens studenters lättja, det kan ju vara så att man har andra kunskaper och färdigheter än tidigare utan att det blivit sämre. Kanske är det så att elever på grundskola och gymnasium idag mer fokuserar på problemlösning och mindre på att lära sig formler och satser utantill? Eller har kursinnehållet breddats eller blivit mer specialiserat, osv. Det kan vara så att universitetslärarna inte riktigt hänger med i gymnasiekursernas utveckling. Eller att de tillämpar pedagogiska metoder som inte är så lyckade. Kanske har universitetslärarnas attityder förändrats, deras pedagogiska utbildning försämrats, osv…

      Samtidigt får man nog erkänna att lärarna i matematik på gymnasienivå inte är lika meriterade som de var för några decennier sedan. Och när vi nu ändå delar med oss av våra anekdoter så kan jag nämna att en matematiklärare i grundskolan blev arg när jag ville veta hur man beräknade trigonometriska funktioner utan hjälpmedel…

      Hittade denna trevliga presentation som tycks ha varit från ett relevant föredrag:
      http://kursplanering.se/sites/default/files/cp_resource/Den%20svenska%20matematikundervisningen%20under%20150%20%C3%A5r.pdf

      “Dagens studenter klarar troligtvis inte alla uppgifter i en studentskrivning från 1864…
      Dåtidens studenter skulle troligtvis inte klara dagens E-kursprov…”

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Arbetsgivare bryr sig visst om vad du pluggar

… men de vet inte så mycket om