Under lördagen avslutade det stigande popundret Little Jinder sin turné på Kulturbolaget i Malmö. Virve Ivarsson blev förförd och förstörd som sig bör men saknade ett verkligt klimax på kvällen.
[ads1]
Väntar på svar
Kan inte skriva mer nu
Kollar min lur
Gör du slut?
Jag vet att du aldrig va min men baby
Jag älskade varje minut
Plötsligt är hon bara där. I kjol och magtröja med blommotiv intar Little Jinder scenen och deklarerar att det nu är kört: ”Jag kommer dö without you”.
Pendlade mellan ödesdigert och vackert
Kvällens första låt Dö från Little Jinders nysläppta skiva Allting Suger har jag tidigare kanske främst uppfattat som lite tjatig. Men när den nu saktats ner något i tempo, berikats med en bakgrundssångare och lagts först (alternativt när jag nu upplever den live) känns den plötsligt mycket mer ödesdiger.
Som intro påminner låten om filmen Titanic; trots att man vet att resan är dömd att sluta i katastrof kan man inte kan låta bli att hänga på ändå eftersom upplägget låter så vackert.
Från det desperata bedjandet går konserten direkt över till peppande entusiasm i låten Random folk vilket fungerar förvånansvärt bra. Publiken och Little Jinder hoppar i takt till rader som ”Vi kan va som Paris och Nicole, du och jag, du och jag” och all slags ångest får sätta sig på avbytarbänken ett tag.
Lugnare tempo levererar
Bäst under kvällen är framförandet av låten Åskan går vars lugnare och naknare stämning utgör en välbehövlig paus i det annars snabba tempot.
Rakats och roligast är Ful och tråkig tjej där låtjaget sammanfattande deklarerar ”Jag vill ha, nån som fuckat mig (…) han vill ha, nån slags annan tjej, vilken jävla tjej? Ful och tråkig tjej” och Little Jinder får publiken att hoppande och lovande rabbla ”Aldrig mer bli kär, aldrig mer bli kär, aldrig mer bli kär” i en refräng som ger t.A.T.u-vibbar.
Längst mellansnack levererar Little Jinder innan låten Puzzel – som hon i intervjuer också sagt är hennes favorit från nya skivan.
– Jag är fett kär i Malmö. En gång var jag kär i en person härifrån. Vi låg i en park som heter typ Talmen. Det var typ hundra år sedan, säger hon – och drar sedan raskt igång med låten.
Något går förlorat i ett för snabbt tempo
I allmänhet går dock allt lite för fort. Little Jinder levererar låt på låt som att en längre stunds mellansnack skulle irritera någon när det nog snarare skulle behövas för att publiken verkligen skulle kunna landa i låtarna.
Little Jinder rör sig skickligt mellan hopp och förtvivlan, publikens pepp är på topp och de gigantiska hjärtformade heliumballongerna på scen är en perfekt inramning av skörheten i alltihop.
Men med tanke på att kvällens konsert är den sista på turnén är det också något av en besvikelse att kvällen innehåller så få överraskningar. En gästartist (Såväl Mauro Scocco och Markus Krunegård saknas lite för mycket i Hångellåten respektive Ligger med en ful), ett extra extranummer, lite extra avslutningskonfetti – något sådant hade behövts för att spelningen skulle nå klimax.
Utan detta får den lite mer karaktären av ett väldigt lyckat förspel; man kan egentligen inte klaga på någonting men känner samtidigt när det är över att man fortfarande står och väntar på den där verkliga höjdpunkten.
