Dagens programbaserade högskola är en förlust för Sverige

Dagens programbaserade högskola är en förlust för Sverige

Foto: Jonas Jacobson

Det är dumt att placera människor i fack och att massutbilda dem inom program. I stället borde det finnas större valfrihet mellan kurser och tempo, det menar Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Julia Klingberg. 

Utbudet av fristående kurser minskar och politiker tror möjligen att den programbaserade högskolan är ett effektivt sätt att göra studenter mer anställningsbara. Men jag är övertygad om att den programbaserade högskolan tvärt om är kostnadskrävande, begränsar våra valmöjligheter och gör oss mindre anpassade till framtidens arbetsmarknad.

Lunds universitet har sedan ett antal år tillbaka haft en överproduktion av utbildningsplatser, som innebär att de utbildar fler studenter än den statliga finansieringen är avsedd för. Detta drabbar främst de fristående kurserna. Ett exempel hittas på naturvetenskapliga fakulteten.

För de studenter som önskar fördjupa sig inom matematik för att läsa in en behörighet eller fördjupa sina kunskaper måste från och med nästa termin söka kandidatprogrammet i matematik på 180 högskolepoäng (hp) om de vill läsa någon av kurserna på första terminen i matematik. Det innebär att studenter kommer antas till ett program för att sedan hoppa av när de läst de kurserna de behöver. Det innebär att utbildningsplatser står tomma, vilket är ett systematiskt resursslöseri.

Med dagens byråkratiska system hindras dessutom många som läser kandidatexamen från att läsa två program samtidigt. Universitetens antagningsenhet gör endast få undantag, vilket är mycket svårt och begränsat att få igenom. Ambitiösa studenter borde istället få fri tillgång att läsa upp till 60hp per termin. Det borde finnas en möjlighet att i större utsträckning läsa kurser på fristående basis, givet att behörigheten finns och att studenten tar sig igenom antagningskonkurrens till kursen. Givetvis bör vissa undantag göras för kurser på yrkesprogrammen där helheten är viktig för den framtida yrkeskompetensen.

Faktum är att enligt SCB hoppar nästan var tredje student av sitt yrkesprogram. Om vi vill få bukt med detta problem måste valmöjligheten att läsa fristående kurser finnas i högre grad. Då slipper vi dessutom ett system som gör att studenter slentrianmässigt kan ansöka program för att sedan hoppa av.

Dagens system begränsar de studenter som vill forma sin egen utbildning. Samtidigt har vi studenter ett CSN-lån som tickar med en maxgräns på tolv terminer. Att inte få fylla dessa terminer med vad man vill, är att begränsa investeringsmöjligheterna sin egen utbildning. Vi borde få välja hur vi lägger upp de tolv terminerna och vad de ska innehålla.

Att läsa två olika program eller flera friståendekurser samtidigt, kan ge en djupare och mer tvärvetenskaplig förståelse. Tvärvetenskapliga kunskaper kan sedan i sin tur bidra till en mer dynamisk arbetsmarknad där företag utvecklas bättre internt, vilket är gynnsamt för samhället. Den svenska högskolan bör inspireras av USA där studenter accepteras till ett universitet och därefter får fri tillgång till att läsa vilka kurser de vill, detta leder till en uppsjö av olika kandidatexamina vilket bidrar till att studenter får olika kunskaper, en mångfald som framtidens arbetsmarknad behöver.

Det är dumt att placera människor i fack för att massutbilda människor i program fyllda med analoga kunskaper. Vi behöver omstrukturera den programbaserade högskolan och istället låta studenters valmöjligheter stå i fokus med fler fristående kurser. Dagens stelbenta programbaserade högskola är en förlust för Sverige.

Facebook Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Studenter protesterar mot ungersk lagändring

Det ungerska universitetet Central European University hotas av