Alla kommer vi hem till vår ensamhet

I Lund lider många av ensamhet. Men varför är vi så ensamma och vad kan vi göra åt det? Det frågar sig webbredaktör Tindra Englund.

I dagarna anländer många nya studenter till Lund. De kommer från olika platser och bär på olika drömmar.  Men en sak som förenar nästan alla är att de kommer hit ensamma.

Studenttiden är trots baler och studiegrupper för många en ensam tid. Folk flyttar från barndomsvänner, familj och självklara sammanhang. Ofta för första gången till en egen bostad och dessutom till en stad där allt är nytt och okänt.

Särskilt till en början är det lätt att tro att alla andra är en självklar del av detta fantastiska studentliv. Att det är en själv det är fel på eftersom nästan alla tycks ha en självklar plats.

Men som en kompis sa till mig häromdagen ”När dagen är slut- kommer vi alla hem till vår ensamhet”.
Även bostadsbristen är utbredd bland nyblivna studenter inte minst eftersom så många som varit här längre och som har bättre kö-poäng vill bo ensamma, gärna i en tvåa. Att bo med andra är ju trots allt ”så irriterande och jobbigt”.

Ensamheten är garanterat en av vår tids stora folksjukdomar, kanske lika utbredd som stressen? En sjukdom som dessutom främst drabbar de rika och välutbildade. Frågan är om en egen lägenhet de facto gör oss lyckligare?

I den omdiskuterade dokumentärfilmen ”Swedish theory of love” sätter den nyss avlidna tyska sociologen Zygmunt Bauman fingret på varför vi väljer att vara ensamma.

Han menar att de människor som tränats i oberoende, förlorar sin förmåga att leva tillsammans med andra människor. Att det är därför vi föredrar att socialisera med varandra via sociala medier och slippa dem rent fysiskt. För att vi på nätet (eller appen) helt kan göra det på våra egna villkor och lämna konversationen när den inte längre passar oss.

Men enligt min högst ovetenskapliga studie av appen Jodel, tycks inte de sociala medierna helt kunna bota vår ensamhet. I stället slår ensamheten och desperationen emot mig på ett väldigt konkret sätt.

Jodlare tycks ofta smått desperata efter någon form av interaktion eller reaktion på det de har att säga. På när de skriker ut sin ångest eller bara delar ett skämt.  Jag undrar om Jodels framgång i Lund kanske är ett bevis på att detta är den ensammaste staden?

Som tur är så finns det ett annat botemedel mot denna folksjukdom.
Du kan helt enkelt anmäla din soffa här eller här.