Vaka över dina sjuka tankar

Vilket ansvar har du, jag och Trump över våra tankar? Det frågar sig vår krönikör Filippa Werner Sellbjer.

Jag minns hur min vän satt och mätte med fingrarna runt sitt ben. Hon ville kolla om hon var tillräckligt smal för att nå hela vägen runt. I takt med att hennes anorexi fortskred vandrade händerna högre och högre upp längs låret.

När jag bytte om med en kollega efter ett jobbpass häromdagen tänkte jag tankar som inte kändes som mina egna. Jag reflekterade över att hon hade sett bättre ut om hon gick ner fem kilo. Snabbt märkte jag vad jag höll på med och avbröt tanken. Men den fanns onekligen där.

Trots att jag har levt nära konsevenserna av samtida kroppsideal har kritiskt granskande av kvinnokroppen blivit något av en hobby. Och det känns fullkomligt vidrigt.

Men å andra sidan – hur många före/efter-bilder på kvinnokroppar som förändrats genom bantning eller squats dyker upp i mitt Instagram-flöde per dag? Hur många gånger per dag bankas det in i mitt huvud att kroppar är projekt som ska förbättras?

Jag hajar till. Värderar jag andras utseende på detta sätt bara för att jag exponerats för samma ideal tillräckligt länge?  Jag börjar undra över vilka andra tankar är inte mina egna, utan min samtids. Vad mer kan ha nässlat sig in i mitt huvud?

Det är svårt att ”tänka ut det”. Det finns en anledning till att historiska epoker namnges långt efteråt – vad som kännetecknar en tids kollektiva tankar är svårare att sätta fingret på i dess samtid.

Men det finns hjälpmedel. Trump, till exempel, kan brukas som ett effektivt tankeexpriment för den som vill se sin egen tid utifrån. Han placerar sig så långt ifrån det som vi, i varje fall i en Skandinavisk kontext, förknippar med vår samtid att det blir tydligare vad som hör den till, trots att vi lever mitt i den.

Trump ses som korkad för att han åsidosätter vetenskaplig konsensus kring mänsklighetens skuld till ett förändrat klimat. Ett beteende som i vår kontext tycks vara förenat med dumhet, baserat på de reaktioner han har fått. Vetenskap och förnuft kopplas tack vare Trump samman med engagemanget för klimatfrågan.

Eller tolka hur egoism definieras utifrån Trump som antites. Hans planer på att boosta den fossila industrin ses som själviskt då det påverkar den gemensamma planeten negativt. Egoism innefattar således numera att gynna sitt eget land framför andra. Så har det inte varit särskilt länge.

Från världen till individen. Jag bekände mitt granskande av tjejers kroppar för min korridorsgranne, och hon överraskade genom att tillrättavisa mig. Ta ansvar för hur du tänker, sa hon. Även om vi har socialiserats till dömande har vi ett ansvar för att göra motstånd mot det.

Så mr Trump, om jag tar ansvar för mina sjuka tankar, kan inte du lova att också göra det då?