Dansar herr gurka på sista versen?

Dansar herr gurka på sista versen?

 

Det är dags att vi gör upp med gurkan. Inte bara gurkan som grönsak utan som idé. Trots sin brist på smak och näring fortsätter den finnas i våra hem,  helt enkelt för att den alltid funnits där.

På Google läser jag att gurkan är världens fjärde mest odlade grönsak och att den odlas för sin fantastiska(?!) smak. Kan det vara så att vi bekräftar den här ”sanningen” om gurkans plats utan att tänka oss för?

I hemkunskapen när man fick lära sig om den heliga treenigheten av kost hamrades det in att en tredjedel av tallriken skulle bestå av grönsaker. Sen dess har den där kostcirkeln förföljt mig och präglat min bild av hur den perfekta tallriken ska se ut. Den fick mig att i flera år stå och skära i sladdriga gurkor så att min dagliga kvot av grönsaker skulle bli uppfylld. Men till vilken nytta? I efterhand tänker jag att ett extra glas vatten hade besparat mig arbetet.

Jag minns besvikelsen i skolmatsalen då de friska, syrliga citronskivorna i vattenkannorna bytts ut mot stirrande gurkögon. Men det var ju av budgetskäl kanske du tänker. Större klassgrupper, färre lärare och gurka istället för citron. Nej, detta är något jag har faktakollat. Kilopriset för citroner är 44 kronor medan kilopriset för gurka är 51 kronor.

Till och med i en så tråkig anrättning som den typiska svennetacon står sig gurkan slätt. Den står sig slätt trots svag konkurrens från sina kompisar tomatkrossen förklädd till salsa, gräddfilen och bananen. Ändå fortsätter jag höra samma fråga när det vankas fredagsmys ”men, vart är gurkan?”.

I Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld” indoktrineras jordens befolkning med värdebudskap redan i unga år. På liknande vis har vi fått lära oss påfund som att blommig falukorv är att föredra framför spenat och att bättre saft än hallonsaft har ingen haft. Vissa av alla dessa sanningar lär erfarenheten oss att sluta lita till.

Andra idéer som vi vuxit upp med följer med oss och formar våra liv. Vissa kanske byter ut den ständiga falukorven mot veganism och andra väljer fläder- framför hallonsaft utan att någon tar skada. Men gurkan består, varken älskad eller hatad. Den står som ett skinande exempel på hur en kompromiss mellan föräldrars grönsakstjat och barns tänjande av gränser gör att ingen blir nöjd.

Det som är ”normalt”, stort som smått, tål alltid att ifrågasättas. Särskilt av oss studenter som varje dag får lära oss vikten av ett kritiskt tänkande. Är du en vän av Herr gurka, fundera då på varför. Låt oss inte acceptera gurkan bara för att den alltid funnits där.

About the author

Jacob Andersson

Jacob Andersson är nyhetsreporter och kulturskribent på Lundagård sedan våren 2017.

Related Posts

Facebook Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Rusning till hälsosam lunch

Hälsolunchen kan vara på väg att konkurrera ut hamburgarna på BMC.