Helt orimliga summor pengar läggs på prenumerationer på tidskrifter som parasiterar på akademikers arbete för att göra jättevinster. Vi vill att universiteten ska kunna satsa på undervisning, vilket kunnat ske ifall upphovsrätten reformeras.
Studerar du också humaniora? Då har du kanske upplevt att din utbildning erbjudit få undervisnings– eller handledningstimmar, precis som många andra. Du kanske också har fått höra dina lärare klaga på resursbrist – att man helt enkelt inte har råd att utbilda sina elever på det sätt man vill och behöver.
Idag lägger våra universitet enorma summor på att köpa in tillgång till de stora vetenskapliga tidskrifterna. Harvard konstaterade 2012 att man inte längre hade råd att köpa in tillgång till alla de tidskrifter man tidigare gett sina anställda och studenter tillgång till. Då lade Harvard 3,5 miljoner dollar på licenser varje år. Många universitet lägger mer än halva sin budget på dessa utgifter. Ett fåtal utgivare kontrollerar de stora tidskrifterna – Elsevier ger ut mer än 2000 stycken – och blir rika på kuppen – Elsevier värderas lika högt som flygbolaget Delta Airlines.
Detta oligopol som kontrollerar utgivandet av vetenskapliga artiklar är i sanning parasitärt. Vad tillför de för värde? Skrivandet av artiklarna görs av akademiker som avlönas av andra än oligopolet, peer review utförs av andra akademiker, oftast utan betalning, och redigering utförs vanligtvis av oavlönade personer. Det tidskriften tillför är sin prestige. I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det att ”var och en att fritt […] ta del av vetenskapens framsteg”
Som skrivet i ett upprop från en stor mängd akademiker: “The system is broken. It devalues us, authors, editors, and readers alike. It parasites on our labor, it thwarts our service to the public, it denies us access.”
Syftet med upphovsrätt är nominellt att skapa sådana incitament som gör att kunskap och kultur skapas och sprids på ett optimalt sätt. Oligopolet inom vetenskapliga tidskrifter är ett tydligt exempel på när upphovsrätten är den stora bromsklossen för spridandet av kunskap.
Det finns en annan väg. Alexandra Elbakyan har skapat Sci-Hub. Sidan är troligen det främsta kunskapsbiblioteket i historien med över 50 miljoner tillgängliga vetenskapliga artiklar. För att ha gjort en av historiens största insatser för att sprida allmän tillgång till kunskap lever Elbakyan nu på flykt. Elsevier har använt upphovsrätten för att straffa henne och försöka stoppa hennes projekt. Elbakyan åtalas för samma hittepåbrott som Aaron Swartz; därmed skulle hon gissningsvis kunna dömas till mer än 35 år i fängelse, ifall hon hittas.
Sci-Hub är inte bara bättre än de legala alternativen när det kommer till sitt enorma utbud, utan det är betydligt bättre när det kommer till tillgänglighet, vilket tydligt visas av att en stor mängd användare av tjänsten gör det sittande på de universitet i världen med bäst tillgång till tidskrifter. Alla som har försökt komma åt vetenskapliga artiklar lagligt vet hur frustrerande processen kan vara och hur svårt det är att veta vilka artiklar man kan läsa och inte på förhand. Att använda Sci-Hub däremot är oerhört enkelt – det funkar på ytan som Google!
När Harvard konstaterade att utgifterna för tillgång till vetenskapliga tidskrifter blivit för höga medgav man att annan verksamhet blivit lidande, eftersom man tvingats finansiera tidskriftslicenserna genom att ta pengar från annan verksamhet. Upphovsrätten bidrar till en situation där alla andra bekostar parasiternas stora vinster. Med en upphovsrättsreform hade universiteten, och därigenom skattebetalarna, kunnat betala för undervisning istället.
/ Mattias Rubenson, Student i Lund och debattsamordnare för Piratpartiet
Magnus Andersson, partiledare Piratpartiet
