”Skolan skriker efter personal och Anette Sonnenfeld, Helena Lind och Ann Vonheim vill alla utbilda sig till lärarassistenter. Men på grund av sin ålder får de inget studiestöd från CSN och därför är det inte säkert att de kan genomföra utbildningen.” Så lyder ingressen på en artikel som publicerades 21/8 i Sydsvenskan.
Trots att arbetsmarknaden alltså skriker efter kompetent personal så förhindrar CSN:s stelbenta regler dessa tre kvinnor att kunna höja sin kompetens genom att läsa en ettårig folkhögskoleutbildning.
Inte nog med att CSN:s regler är ekonomiskt kontraproduktiva, de skickar en signal till samhällets alla äldre att de hellre ska gå arbetslösa och ta emot socialbidrag, eller stämpla än att skaffa sig en högst efterfrågad utbildning och kanske arbeta 10-15 år till. Det handlar om ett systemfel hos CSN som kostar staten stora pengar men som också skickar ut signalen till seniora medborgare att de är passé. Trots att de mycket väl kan ha mer än ett decennium kvar av sitt arbetsliv kvar och därmed en stor möjligheter att bidra till samhället ekonomiskt.
Men det mest stötande med CSN:s repressiva studiemedelsregler är att de är en riktig kvinnofälla. För ser man till vilka som läser vidare på både komvux, folkhögskola och högskola så är en kraftig majoritet av både yngre och äldre studenter kvinnor. Kvinnorna är alltså de stora förlorarna på att medborgare som fyllt 58 anses passé inom studiemedelssystemet, och som därför hellre erbjuds socialbidrag, förtidspensionering eller i värsta fall blir tvungna att bli beroende av sin makes inkomst, som var ett av alternativen för Ann Vonheim i Sydsvenskans artikel.
Och det är symptomatiskt att det just är tre kvinnor i Sydsvenskans artikel som stängs ute från den högre utbildningen, då det är flest kvinnor som har drivkraften och modet att ställa om efter ett ofta långt arbetsliv. Istället för att få bidra och stå på egna ben blir de beroende av sina män för sin försörjning vilket är anstötligt och högst ovärdigt ett land som gör anspråk på att vara ett av världens mest jämställda.
CSN:s studiemedelsregler är alltså både en kvinnofälla och ekonomiskt kontraproduktiva, men också ett uttryck för den ålderism som råder i stora delar av samhället idag. Är du över 50 ska du dra dig tillbaka. Då är du för gammal för arbetsmarknaden är den signal CSN sänder ut. Det är en anstötlig syn på människan i allmänhet och på kvinnor i synnerhet. Eftersom det är en tydlig majoritet kvinnor som läser vidare även på äldre dagar så blir det tydligt att framförallt kvinnor missgynnas av systemet där man inte anses lönsam efter 58 års ålder.
Det var inte länge sedan vi hade en statsminister som satt i morgonsoffan i TV och proklamerade att vi mycket väl kan behöva jobba till 75 års ålder i framtiden för att ha råd att betala samhällets pensioner. Då måste alla individer som kan vara beredda att ställa om och utveckla sin kompetens för framtidens arbetsmarknad. Vi har helt enkelt inte råd att inte vidareutbilda mer seniora medborgare. Har hela denna debatt helt kringgått CSN? CSN:s stelbenta regler måste ses både som en kvinnofälla och ett uttryck för så kallad ålderism, diskriminering av äldre.
Idag är det istället precis som de tre kvinnorna i Sydsvenskan beskriver att de blir beroende av sina män för sin försörjning. Jag som trodde att det var ett av samhället högst ställda mål redan för decennier sedan att kvinnor inte skulle bli beroende av sina män.
Arbetsmarknaden skriker efter kompetent personal men på grund av stelbent byråkrati i dess sämsta form så tvingas dessa kvinnor antingen bli beroende av sina män, bli arbetslösa, gå på socialbidrag eller förtidspensioneras. Inget av dessa tre alternativ kan anses särskilt tilltalande för ett land som gör anspråk på att värdera kunskap, välfärd och jämställdhet.
/Patrice Soares, tidigare ordförande för Samhällsvetarkåren (2001) vid Lunds universitet och före detta utbildningspolitisk krönikör för tidningen Lundagård.
