Regeringen öppnar för deltidssjukskrivningar

- in Nyheter

I somras tillsatte regeringen en utredning som ska se över reglerna kring studenters sjukskrivningar. Lundagård har träffat den ansvariga ministern Anna Ekström (S), som flaggar för att deltidssjukskrivning för studenter kan bli verklighet. ”Vi ser det som något helt avgörande” säger Åsa Probert, kurator på Studenthälsan.

Den som blir sjuk under studierna har möjlighet att sjukskriva sig och behålla studiemedlet trots att man inte studerar. Skulden man drar på sig under sjukdomstiden avskrivs i efterhand och de studiemedelsveckor man förbrukat räknas inte in bland de 240 veckor studenter i allmänhet har rätt till.

Denna möjlighet finns dock i dagsläget bara för personer som är så sjuka att de är helt oförmögna att studera – och den CSN-skuld man dragit på sig under sjukdomstiden avskrivs först efter en karenstid på 30 dagar, då man inte får någon ersättning trots att man är sjuk och inte kan studera.

Men nu kan det bli ändring på det. I somras tillsatte regeringen nämligen en utredning som ska se över reglerna kring studenters sjukskrivningar och delar av studiemedelssystemet. Utredningen ska bland annat se över möjligheten att införa rätten till deltidssjukskrivning och en eventuell förkortning av den 30 dagar långa karenstiden.

– Sverige har ett av världens mest generösa system för ersättning vid sjukdom. Då måste man se till att reglerna utformas på ett sätt som helst gör det omöjligt att fuska. Det är bakgrunden till att vi har de regler vi har. För en del personer som mår dåligt kan dock sjukskrivning på deltid och studier på deltid vara den bästa vägen tillbaka. Därför utreder vi nu en sådan möjlighet, säger Anna Ekström (S), gymnasie- och kunskapslyftsminister med ansvar för studenters sociala situation.

Ministerns besked möts med jubel hos Studenthälsan vid Lunds universitet, som arbetar med att stötta studenter som brottas med psykisk ohälsa.

– Den här frågan är något vi, och alla andra studenthälsor, har kämpat för i alla år. Den är otroligt viktig. Om du till exempel är sjukskriven för depression, vilket är ganska vanligt bland studenter, blir du inte frisk över en natt. Du måste trappa upp studieaktiviteten stegvis, och minska på stressen och pressen, men den möjligheten finns inte i dag, säger Åsa Probert, kurator på Studenthälsan.

Hon berättar att studenter som lider av depression ofta inte mår bra av att gå hemma och inte studera alls, eftersom vardagens strukturer och samhörigheten med klasskamraterna i så fall går förlorad.

Att eventuellt förkorta karenstiden på 30 dagar ser hon också som positivt.

– Har man inte haft förmåga att studera ska man väl inte behöva betala tillbaka CSN. Det är självklart tänker jag, säger Åsa Probert.

Hon får medhåll av Martin Hansen, ordförande för Lunds universitets studentkårer (Lus).

– 30 dagars karens är orimligt lång tid. Det visar att man inte tar studenters sjukdom på allvar. Visst ska det finnas en balans mellan sjukskrivning och utbetalning av sjukpenning, men det är viktigare att studenternas rättigheter att vara sjuka som alla andra tas tillvara, säger Martin Hansen.

När det gäller icke-studenter finns ett så kallat rehabiliteringsansvar. Det innebär att Försäkringskassan har ett ansvar för att erbjuda rehabiliteringsåtgärder. Men det är något som i dagsläget inte innefattar studenter, som därmed faller mellan stolarna.

– Rehabiliteringsansvaret behöver ses över, kanske borde det ligga närmare studenterna, till exempel hos lärosätena. Det handlar om att skapa de bästa förutsättningarna för sjuka studenter att kunna komma tillbaka till studier. I allmänhet är det arbetsgivarna som har rehabiliteringsansvaret på arbetsmarknaden. Utformningen för studenter ska utredningen nu titta på och lämna förslag kring, säger Anna Ekström, gymnasie- och kunskapslyftsminister med ansvar för studenters sociala situation.

Åsa Probert på Studenthälsan är inte avvisande till idén att lägga rehabiliteringsansvaret på lärosätena. Men i så fall behövs ett rejält tillskott av resurser, menar hon. Risken att det skulle fungera sämre än
i dag betraktar hon som obefintlig.

– Jag vet att Försäkringskassan har ett rehabiliteringsansvar, men jag har aldrig hört talas om att det haft någon betydelse
i praktiken. Ansvaret är en papperstiger i dagsläget. Om universiteten fick ta över ansvaret skulle det kanske bli bättre för studenterna, men bara om vi i så fall också fick de resurser som skulle krävas. Det vore positivt om universitetet på eget bevåg började vidta förebyggande åtgärder och se över utbildningarnas upplägg för att minska till exempel utbrändhet, säger Åsa Probert.

På Lus tycker man det viktigaste är att rehabiliteringsansvaret blir tydligare, oavsett vem som får det.

–Att lägga över rehabiliteringsansvaret på universiteten skulle kunna bli bra, om de också får mer pengar. Men det viktigaste är att ansvaret är tydligt så att den enskilde studenten får möjlighet att utkräva sin rätt, oavsett vilken myndighet som har det. Man kan inte förvänta sig att den som är sjuk ska rehabilitera sig själv, säger Martin Hansen, ordförande för Lus.

Förutom reglerna kring sjukskrivning ska regeringens utredning även se över delar av studiemedelssystemet, till exempel om fribeloppen borde justeras. Fribeloppet är den summa pengar man som student får tjäna genom arbete innan rätten till studiemedel påverkas. I dag ligger det på 86 000 kronor om man studerar på heltid och har studiemedel för 20 veckor.

– Vi betalar ut studiemedel för att folk ska studera, inte jobba. Jag tror i och för sig personligen det är bra att arbeta under studierna. Om man – som jag gjorde – läser juridik, kan man till exempel få en lite mindre ensidig världsbild om man även arbetar vid sidan av. Men det får inte bli så mycket att studierna blir lidande, säger Anna Ekström.

Fribeloppet i studiemedlet är kontroversiellt. I debatten har en del menat att det borde avskaffas helt och hållet. Från Lus sida har man ingen principiell hållning i frågan om fribeloppet. Ordföranden Martin Hansen välkomnar dock att utredningen ska se över möjligheten att exkludera inkomster av sommarjobb från fribeloppet.

– Vår utgångspunkt är att studiemedlet ska räcka för studenters försörjning. Vill man arbeta vid sidan av för att till exempel få bättre kontakt med arbetsmarknaden ska man absolut få göra det, men det ska i så fall vara något man själv väljer. Vi ser dock positivt på att sluta räkna in pengar som tjänas in under sommaren i fribeloppet.

Under sommarlovet studerar man ju faktiskt inte, säger Martin Hansen.

Utredaren ska även titta på om det behövs åtgärder för att öka genomströmningen i högskolan, så att fler studenter än i dag blir klara med sina studier på utsatt tid.

– Jämfört med andra länder har Sverige långa examenstider. Det tror jag beror på en mängd saker, inte minst hur konjunkturen på arbetsmarknaden ser ut. Utredaren ska titta förutsättningslöst på om fler åtgärder behövs, säger Anna Ekström.

Sedan tidigare finns ett antal regler som ska främja genomströmningen i studiemedelssystemet: krav på 75 procent godkända högskolepoäng för fortsatt studiemedel, den generella begränsningen av rätten till studiemedel till 240 veckor och olika övre åldersgränser som successivt minskar rätten till studiemedel för studenter i medelåldern.

– Ökad genomströmning kan vara bra eftersom det frigör resurser till exempelvis kvalitetsarbete. Vi ser dock hellre att genomströmningen ökar genom fler stödåtgärder än åtgärder som ”straffar” studenter. Åtgärderna får inte inskränka människors möjligheter till livslångt lärande, säger Martin Hansen på Lus.

 

Enkät: vad tycker du om fribeloppet?

  Tillie Laestander, 20, läser ekonomisk historia.

Foto: Anni-Elina Vänskä

– Jag tycker det är märkligt att pengar man tjänar på sommarjobb räknas in. Hur ska man annars försörja sig under sommaren när man inte får CSN?

 

Vincent Wilhelmsson, 20, läser ekonomisk historia.

Foto: Anni-Elina Vänskä

– Jag har aldrig tjänat så mycket pengar att jag behövt fundera över fribeloppet, men jag tycker det är rimligt att det finns en gräns för hur mycket man får tjäna. Exakt var gränsen ska gå är dock svårt att säga.

 

Ebba, 21, läser kriminologi.

Foto: Anni-Elina Vänskä

– Jag tycker i alla fall inte att fribeloppet borde sänkas. Om man vill jobba är det ett eget val, bidraget borde vara lika för alla oavsett om man jobbar.