Afrika – .doc nummer 13.
Stephen Farran Lee (red)
Bokförlaget DN.
Negern har […] ned till knäskålen räckande armar. Smala ben och bredaplatta
fötter med stortån formad nästan som en griptå. [—-] I psykiskt hänseende kan
negern sägas stå på barnets ståndpunkt med i regel klen begåvning och livlig
fantasi.
(Nordisk Familjebok 1913)
Denna beskrivning av Afrikas befolkning finns i det ledande svenska
uppslagsverket under den tidigare delen av 1900-talet. I en modern skrift skulle
ett sådant omdöme knappast accepteras, men den bild av Afrika och afrikaner som
visas upp i dagens västerländska media är också den grovt generaliserande och
full av fördomar.
I det senaste numret av .dok, som är en tidsskrift i pocketformat, är temat
Afrika. Boken består av sex essäer där alla utom en är uppbyggda kring
betraktelser och intryck från Afrika.
Tyngdpunkten i boken ligger i att försöka förklara och nyansera ett antal
blodiga konflikter som pågår, eller nyligen pågått, men även mer personliga
iakttagelser och reflexioner av vardagskaraktär får utrymme.
Det är uppenbart att .doc:s fem afrikaskildrare anser att västmedias
rapportering från Afrika är alltför stereotyp. Att det ofta ges en rent
missvisande bild av t.ex. en konflikt. En förenkling som speciellt pekas ut som
vanlig och helt felaktig är att avfärda afrikanska konflikter som etniska
”stamkrig”.
Istället betonar samtliga essäer olika västländers politiska och ekonomiska
engagemang i Afrika som en mycket viktig orsak och pådrivande faktor i de
konflikter som beskrivs. Detta är både intressant och tankeväckande, men om
ambitionen verkligen var att bredda och nyansera bilden av Afrika är det
underligt att konflikterna får ta så mycket utrymme. Om det är något om Afrika
som verkligen visas upp i dagens västerländska media så är det väl just
konflikter.
Bokens sista essä handlar egentligen inte alls om Afrik utan om Anatole Broyard,
en av USA:s mest inflytelserika litteraturkritiker, och en fast punkt i New
Yorks kulturelit under ett stort antal år.
Att denne Broyard finns med i ett temanummer om Afrika kan tyckas förvånande,
men beror säkert på hans mycket ovanliga identitet. Han föddes som färgad, men
under större delen av sitt liv spelade han vit. Och det så framgångsrikt att han
till och med dolde sitt ursprung för sina barn. Detta är en mycket fascinerande
berättelse som knyter an till Afrikatemat då den tydliggör människans
grundläggande benägenhet att förenkla en komplicerad verklighet, och visar hur
kraftfull denna mekanism är.
På gott och ont styr förenklade kategoriseringar såväl människors bild av det
främmande, t.ex. Afrika, som uppfattningen av vardagen, och ytterst även den
egna identiteten.
