Förra året polisanmäldes brännbollsfesten på Parentesen, trots tillstånd och extra vakter. Detta fick inte upprepas sa hyresvärden AFB, och förbjöd korridoren som skulle arrangera turneringen på Parentesen att hålla festen på innergården.
– Det funkade verkligen inte förra året, säger Rolf Svensson, AF Bostäders VD.

”Känns väldigt tråkigt”
Därför sökte A2-korridoren samarbete med Göteborgs nation.
Men på tisdagskvällen kom beskedet ut till de boende. Det blir inte någon flyttad brännbollsfest då inget alkoholtillstånd ordnats.
– Vi visste inte om det säkert skulle bli av, och när vi fick besked var det väldigt kort varsel. Det känns väldigt tråkigt för boende, polis och hyresvärdar, säger Prokurator Mikael Lundaby på Göteborgs nation.
Varför tog ni inte initiativet till att ordna tillstånd ändå?
– Problemet med turneringen är att det väldigt lätt blir så att folk stannar kvar, och det är svårt att då veta hur många som kommer.
Dålig kommunikation, svårigheter att rekrytera personal och konstnader för serveringstillstånd uppges vara anledningarna.
– Men vi ser väldigt mycket fram emot ett samarbete nästa år, säger Mikael Lundaby.

När beskedet nådde fastighetsägaren på Parentesen, AF Bostäder, så beslutades att ett brev från turneringsarrangörerna skulle skickas ut. I brevet går att läsa att AFB ”kommer inte på något sätt stödja eller godkänna att en större fest arrangeras där inbjudningar och anmodningar  går till boende som inte är boende på Parentesen”

Väktare till innergården
Idag, onsdag, samlades också ledningen på AFB för att diskutera ”vad de skulle göra nu.”
– Vi beslutade att tillkalla väktare för att säkra området och de som bor där. Om det sker något olagligt så kommer de att tillkalla räddningsverket och polisen, säger bostadsombudsmannen Nikolas Theofanous.

AFB:s oro är kanske inte obefogad. På turneringens facebookgrupp  har man redan börjat planera för en spontanfest.
”Utan tvekan så kommer högtalarna här på parentesen stå på max”

Ralf Elfving i arrangörskorridoren hoppas nu att en eventuell fest går lugnt till.
– Det kan bli vad som helst, vi i arrangörskorridoren kan inte påverka vad som händer nu. Jag tycker personligen att det låter vettigt att väktare tillkallas, vi vill ju inte att våra hem ska bli förstörda.

Inga relaterade artiklar.

– Jag blir lite irriterad när studentlivet i Lund beskrivs som en bubbla. Studenter brukar vara ganska engagerade. Om Lund är en bubbla så är det av cyniska, ekonomiska skäl. Det är studentkortet som ställer till det, säger Ida Ölmedal, redaktör för tidningen Lundagård.

Samtalet leddes in på svårigheterna med att bygga broar mellan studenterna och nya invandrare i Lund. ”På något sätt har vi lyckats göra enkla saker ganska förvridna”, säger Ozan Sunar, VD och konstnärlig ledare för Moriska paviljongen i Malmö.
– Man behöver en tredje gemensam sak att samlas kring för att bygga relationer, menar han, och föreslår att studenter och nyinflyttade invandrare samlas kring gemensamma intressen såsom musik och sport.
– En plats fri från stigmatisering.

Torsten Schenlaer, kulturchef i Lunds kommun, anser att ett stort fel ligger i ordvalen.
– Ordet ’integration’ är skit. Det antyder att någon annan kan avgöra när man är integrerad.

Inga relaterade artiklar.

Idag släpper HSV, Högskoleverket, sin andra rapport i granskningen av landets högskoleutbildningar. Denna gång är det företagsekonomiutbildningarnas tur att bli bedömda av den omtvistade granskningen.

Och det är en dyster läsning för många högskolor, då 25 av 67 (knappt 40 procent) får omdömet ”bristande kvalitet” och nu riskerar att bli av med sin examensrätt.

I Lund har fyra utbildningar hamnat under lupp. Företagsekonomins kandidat- och magisterutbildningar, och magisterutbildningarna entreprenörskap och management. De två sistnämnda bedöms ha ”bristande kvalitet”.

– Att entreprenörsutbildningen skulle få kritik kom ändå inte helt oväntat. Det har kommit lite signaler från utvärderingar att det otraditionella sättet de examineras har sina brister, säger Lisa Persson, vice ordförande på Lundaekonomerna.

Hur allvarligt ska man ta den här rapporten?
– Det är klart att det är allvarligt, men vi får hoppas att det leder till en utveckling av utbildningarna, säger Lisa Persson, som ändå gläds åt de höga betyg som företagsekonomiutbildningarna har fått.

Inga relaterade artiklar.

I valet 2010 fortsatte den trend som innebär att Moderaterna ”äter upp” övriga borgerliga partier. Detta innebar att Moderaterna också fick en ökad andel statsråd på bland annat Folkpartiets bekostnad. Tobias Krantz fick se sig om efter ett nytt jobb. Normalt innebär en sådan mandatomflyttning att högskolepolitiken får sig en törn. Men med tanke på den antivetenskapliga korvstoppningspolitik Folkpartiet fört på utbildningsområdet de senaste åren ser jag på väljarflykten med en lättnadens suck. Att tro att Krantz båda efterträdare Jan Björklund och Nyamko Sabuni skulle föreslå bättre reformer hade förstås varit naivt. Men de saknar åtminstone tid och kunskap för att göra saker mycket sämre än de redan är.

Jobbet som utbildnings-, forsknings- och innovationsansvarig på Svenskt Näringsliv tycks med det här i åtanke passa Krantz som handen i handsken. Han vill ju alldeles uppenbarligen lägga tyngre vikt vid Svenskt Näringslivs fetisch över att kvantifiera utbildningars sannolikhet att ge arbete.  ”Kvalitetsreformen” ligger helt i linje med det SN predikar; in med student på universitet, låt student slita som djur i tre-fem år, ut med f.d. student för att knega på företag. Det vansinniga i detta tankesätt har jag beskrivit tidigare.

Krantz hållning får ändå ses som aningen märklig. Att en hemmablind pamp som Urban Bäckström sitter och förespråkar den här typen av reformer är förståeligt. Att Tobias Krantz, disputerad i statsvetenskap, gör detsamma är däremot både uppseendeväckande och beklämmande.

Under Krantz ministerskap såg jag honom blott som en av Björklunds hejdukar, som trampade på med vansinnesreformer för att det kom ”uppifrån” i partilinjen. Kanske var det också så. Kanske är det rentav ett sammanträffande att han bytt från den ena till den andra av två befälhavare som skriker samma ogenomtänkta order. Mycket osannolikt, säger jag. Allt tyder på att det Tobias säger inte bara kommit från Björklunds dånande strupe utan också från hans eget hjärta. Tyvärr är det inte folket som bestämmer när han får foten nästa gång.

Inga relaterade artiklar.

Förföljda andraårsstudenter i Nya Zeeland
Den nyzeeländska studenttidningen Critic rapporterar att andraårsstudenter har blivit förföljda hem. Anledningen ska vara att förstaårstudenter vill åt bättre bostäder tidigt inför sitt andra studieår. Bland annat studentkåren har haft kampanjer för att uppmuntra förstaårsstudenter att inte vara för ivriga. De argumenterar för att det förstärker hyresvärdarnas förhandlingsposition när efterfrågan är stor.

Tysk grundlag kan ge rätt till studieplats efter lång väntetid
Förvaltningsdomstolen i Gelsenkirchen beslutade att två studenter, enligt grundlagen, hade rätt att bli antagna till läkarstudier hösten 2011. Detta eftersom de väntat i mer än sex år på en plats. Men då gick den övre förvaltningsdomstolen i Münster emellan. Enligt Der Spiegel motiverade övre förvaltningsdomstolen det nya beslutet med att lagen endast träder i kraft om studenterna aldrig kan få en studieplats. Nu ska fallet upp i författningsdomstolen. Ett beslut därifrån kan dröja flera år, men studenterna hoppas på en studieplats tidigare. Men det sägs att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Om man ser till historien finns det trots allt hopp för studenterna. Både 1977 och 2005 har liknande fall beslutats till studenters favör.

Cambridges’ egna forum nedlagd efter trakasserier
Lärosätets egna anonyma facebookversion Library Whispers startades för att studenter skulle kunna publicera roliga kommentarer för att sprida god stämning. I The Telegraph kan man läsa att sajten istället har kommit att användas till trakasserier av både enskilda kurser och studenter. Därför har idag forumet tvingats lägga ner.

Nya lärarlegitimationer i USA orsakar protester
Stanford University har i samband med företag Pearson arbetat fram en ny rutin för hur lärarstudenter ska få sin licens. Nu hänger 200 andra universitet på. Tidigare har studenternas undervisningslärare och handledare på praktikplatsen avgjort studentens kompetens. Nu blir bedömningsunderlaget två tiominutersfilmer av hur studenten undervisar och en fyrtiosidig hemuppgift. Times skriver att beslutet har väckt protester på University of Masschussets där 67 av 68 studenter vägrar skicka in sina underlag.

Text: Sara Willman

Inga relaterade artiklar.

– Förr har jag sagt att jag älskar partiet. Det skulle jag inte säga i dag. Jag älskar politik, men inte partiet som organisation, säger Mona Sahlin.

För en politiker låter det som en sund inställning. Det väcker också många frågor. Varför har den insikten dröjt i 30 år? Varför krävdes det att hon lämnade partiledarposten och sin riksdagsplats för att hon skulle kunna säga detta? Vad händer med ett parti vars medlemmar älskar sin egen organisation? Vad har hon sett?

Moderator för kvällen är Cissi Wallin, känd från TV4:s Kvällsöppet. Hon väljer tyvärr, som vi ofta gör i sociala sammanhang, god och trevlig stämning framför relevans och intresse.
Hennes frågor är ofta slutna och designade för att hålla samförståndet intakt. “Hur är du som person?”, “Tappade du inte suget?”, “Hur viktigt är integritet för dig?”.

Ibland blir det mer intressant, som när hon frågar hur man ska tänka kring de högervindar som blåser i Europa.

– Det är en naturlig reaktion när folk tappar förtroendet för politiken, säger Mona Sahlin, men utvecklar inte vad hon tror att skälen för detta är.

Hon säger också att hon tycker att partiledardebatter är tråkiga.
– Det är som teater. Det blir förutsägbart.

När man lyssnar på Mona Sahlin hör man en människa som tycks vara djupt skeptisk till allt som har med partipolitik att göra. En människa som länge har känt sig bakbunden av sin arbetsbeskrivning.

– Partierna är för instängda och det är farligt, för då litar snart ingen på dem. Vi måste få fram ett system där folk kan vara lojala med partier, men samtidigt vara ärliga med vad man tycker.

I en tid då människor över hela världen tycks hålla med henne och går till politikens ytterkanter i sin avsky mot etablissemanget gör Studentafton rätt som bjuder in politiker. Men då krävs också lite politisk analys.

Note: There is a poll embedded within this post, please visit the site to participate in this post's poll.

Inga relaterade artiklar.

– I den stora samhällsdebatten sägs ofta att bra integration är när en person har fått ett jobb eller har lärt sig språket och regler. Vi vill flytta fokus till det personliga planet av integration genom att jobba för att folk ska få en möjlighet att lära känna varandra, berättar arrangören Karin Gréen  som också deltar i tisdagens panelsamtal.

I en stad där universitetet spelar en stor roll är det svårt att bortse från att studentlivet spelar en viktig roll för Lund och därför bör inkluderas i ett samtal om integration, tycker Karin Gréen.
– Människor i Lund rör sig i skilda sociala sfärer. Vårt mål med samtalet är att ge nya fördjupade tankar om integration och framför allt nya perspektiv på staden Lund, säger Karin Gréen.

Under tisdagens panelsamtal kommer scener ur pjäsen Utvandrarna, med premiär på fredag, att fungera som backdrop för diskussionerna.

– Ett samarbete mellan Tamams studentförening Tsil och Lunds studentteater har varit aktuellt under våren och därför passade det bra att sätta upp just Utvandrarna, säger pjäsens regissören Mette Sjölin och fortsätter:

– Vi vill att en person som gillar Vilhelm Mobergs böcker ska kunna se föreställningen och få den klassiska delen av berättelsen samtidigt som man ska få en aha-upplevelse av den här versionen som sätter in problematiken i dagens samhälle, säger Mette Sjölin.

Tamam studentförening i Lund jobbar med integration på det personliga planet, något som de tycker saknas i den stora samhällsdebatten. En förhoppning med morgondagens panelsamtal och pjäsen är att betraktaren ska få en insikt om vilken roll man själv spelar i samhället.

– Går vi ut i en SFI-klass och säger att ni ska lära känna de etablerade svenskarna är det ingen som höjer på ögonbrynen. Men när vi kommer ut i en klass här på universitetet, med en stor andel etablerade svenskar, och säger att de borde lära känna en SFI-klass är det flera som inte förstår poängen, säger Karin Gréen.

Inga relaterade artiklar.

Under hela maj månad fylls Musikhögskolan av slutprojekt när studenterna sammanfattar året som gått.
För Andreas Wiberg och fem andra studenter innebär detta två konsertkvällar i rad under måndag och tisdag, där allt från egenkomponerade 70-talsfilmsoundtrack och hardcore ska slåss om publikens gunst.
– Det blir en väldigt blandad publik när både polare, familj och musikintresserade ska få höra våra projekt, säger Andreas Wiberg.

Istället för klassiska examinationer så som svettiga uppsatsseminarier bjuder Andreas Wiberg in till hardcore på sin avslutningskonsert.
Tror du att publiken blir chockad?
– Det ska bli kul att se publikens reaktioner. Att köra den här sortens musik är inget som vi vanligen får göra inom utbildningen, så det gör det extra kul att få driva sina projekt på egen hand.
Hur fungerar examinationen?
– Tanken bakom våra projekt är att vi ska få friare tyglar, och därigenom större möjligheter att köra det vi själva vill. Sedan ska vi pussla ihop allt själva och ordna konserten från scratch för att sedan utvärderas utifrån hela processen, avslutar Andreas Wiberg.

Inga relaterade artiklar.

Passagen ovan uttrycktes ursprungligen av P.G. Wodehouse 1925. Stycket sammanfattar lite den känsla jag kände när jag skaffade mig mustasch. Men vad är egentligen ansiktsbehåring? Är det en frisyr? Ett plagg? Eller rentav en accessoar?

Det är i alla fall att betrakta som någon typ av designobjekt. Ett designobjekt bör ju vara ett ting som har en form och en funktion. Skägg har helt klart en form. Antingen kommer det i mustaschform vilket kan vara allt ifrån en distinkt tangorabatt till en tät urskog à la Håkan Juholt. Uppåt skalan kommer vi till den dressmannska tre-dagarsstubben för att tillslut nå Mount Everest av skäggväxt; helskägget – Höjden av manlighet.

Skägget har en del praktiska förtjänster, så som att spara viss mat och dryck till senare, samt kittla en annan person om man sitter riktigt nära. Men praktiska funktioner i all ära, skäggets storhet ligger i dess mer abstrakta egenskaper vilket åter leder oss till: Höjden av manlighet.

Inom vetenskapen går nämligen skägget under kategorin sekundära könskarakteristika vilket innebär att det teoretiskt, efter själva könsorganet, är det mest fysiskt attraktiva på en manskropp. Fast hur många är egentligen attraherade av jultomten, kungen av skägg? Nej, det beror nog av kontexten. Till exempel inom mediebranschen i Malmö är skägg rentav norm. Utan skägg är det nästan svårt att bli tagen på allvar, som man.

För en person vars hårväxt först tog fart när han fyllt 25 måste jag nog ändå säga att jag är ganska nöjd med mitt håriga lilla designobjekt. Här kan vi tala om en, om jag får säga det själv inte så pjåkig, vältrimmad rödlätt moppe-musch: Höjden av manlighet.

Inga relaterade artiklar.

”Hur klarar du av att leva såhär?”  Frågan kommer från min kompis som läser maskinteknik. Han har just konstaterat att det är glapp i min sänglampa, att jag hänger filtar för fönstret i brist på rullgardin och att jag i snart ett års tid sovit i en säng som ger mig ont i ryggen varje morgon. Nu vill han – likt en arg gubbe från Lyxfällan – veta: Hur kunde det gå såhär långt?

”Det är inte så farligt, jag kan hantera med det, det är bara tillfälligt, jag ska fixa det när jag har tid/pengar/lust”.  Det finns så många rationella förklaringar man kan leverera som försvar för ett irrationellt beteende.
Oavsett vad det gäller; en trasig lampa, relation eller fot – någonstans vet man att man borde göra något åt det. Ändå är det så lätt att skjuta den där ta-tag-i-det-tidpunkten på framtiden, för det funkar ju faktiskt nästan som det är.

Frågan är hur man vet när det gått för långt. Det går så snabbt att vänja sig att det ibland krävs en annan människa för att man ska minnas att det faktiskt inte är normalt att kissa i mörker eller ha en cykelkedja som låter som en plågad åsna. För att man sen faktiskt ska åtgärda problemet krävs ofta att den tid man vinner inte längre är värd den anpassning man tvingas göra. Att man når någon slags gräns där man inser att här spelar det ingen roll hur många madrasser som byts – byter jag inte ut sängen så kommer jag ha ont i ryggen i resten av livet. Och att man bestämmer sig för att nu får det faktiskt räcka.

Snart kommer sommaren.  En tid som jag tycker är lite obehaglig just för att allting saktar ner och man får tid att se sig omkring. I studentlivets festdimma och tentahets finns det kanske en anledning att tala om ”senare”, men under sommaren tvingas man inse att den bästa tiden att ta tag i saker faktiskt är nu. Och vad ännu värre är: Man inser att det man väljer att göra nu faktiskt kan göra en skillnad. Jag har nu möjlighet att åtgärda de problem som jag inte vill ha med mig in i en ny termin. Det kan fresta att planera bort de möjligheterna, men det tycker jag inte att vi ska göra. För det är lätt att glömma bort, men det är faktiskt stor skillnad mellan att kissa i ljus – och att göra detsamma i mörker.

Inga relaterade artiklar.