Relaterade artiklar:

1. En liten plasttraktor
2. Svart Magi, eller värdet av ett första intryck
3. Novischdrömmar och ideal

Min vän tillika jazzbasist berättade om hur han hade fått betalt för ett gig på ett äldreboende. I prinskorv. Tio stycken hade de fått av pensionärerna, som antagligen tyckt att musikerna sett lite väl magra ut. Hur gott man än tycker det är med griskött, hade det faktiskt varit bättre om de fått betalt i cash istället för korv.

Tidigare i veckan lyssnade jag på Kulturnytt i P1. Där pratade Lena Adelsohn Liljeroth om hur trevligt och oproblematiskt hon tycker det är med kulturarbetare som jobbar gratis. De får in en fot i kultursektorn, och själv får man en blomstrande kultursektor utan att betala en krona. För senast jag kollade kan inte prinskorv betraktas som lön. Inte heller sprit, nya kontakter, ett ligg med bokningschefen eller ”tacksamhet” över den där foten in.

Att man från statligt håll begär av, speciellt ungdomar, att jobba gratis för Kulturen, säger något om hur viktiga man tycker att de är. Man kräver inte av sjuksköterskor eller VD:ar att volontera. För musiker ser det däremot som optimalt. Tyvärr är det så att så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle kommer folk behöva pengar. Konstnärer utgör inget undantag. Men det är klart att det är bekvämt att köpa utan att betala.

I jämförelse från pensionären, enligt Kulturnytt ”den typiska volontären”, är det en sak som ungdomar och de flesta i kulturbranschen har ännu mindre av, nämligen pengar. Hur man ska kunna betala sin hyra förtäljer inte förslaget. Lösningen kanske är att bo kvar på föräldrarnas soffa, äta snabbnudlar och uppfyllas av en stilla tacksamhet för att man inte får någon lön.

Det är redan tillräckligt svårt att ta betalt för sitt arbete. Medan jag skriver gratis för Lundagård, jobbar på nation för en matkupong, och blir bokad till en spelning utan annat gage än applåder, lyser de betalda jobben med sin frånvaro. Borde man inte kunna få in en fot på scenen och ändå få pengar till att gå i något annat än trasiga skor? Författarförbundets rekommenderade arvode på 2500 för en kvarts poesiuppläsning kan man ju bara drömma om, men mer än ett ruttet korvöre vore på sin plats.

HELGENS MÅSTEN:

Fredag: Ta dig i kragen och dra fram dammsugaren. Det är hög tid att städa ut både julen och vintermörkret, kanske inte så kul men väl ett måste. Som belöning kan du unna dig både en och fem öl på studentnation efter smak. Kanske ölkafé på Blekingska som förfest?

Lördag: Sopstationen eller Södra esplanaden i all ära, men de bästa fynden gör man på Byring & Bråte i Halmstad. För de som stannar i Skåne finns ett digert utbud, Malmö musikhögskola bjuder på jazzfestival (VIBE 2012), på Simpan spelar Fallen Trees och Rädda Vargen, och på Smålands anordnas hyllade Spazio. Allt detta kommer jag dock dissa för den där festivalen på ettan…

Söndag: Dra med korridorare eller kursare och simma lugnt i nya 50-metersbassängen på Högevallsbadet. Eller utnyttja vinterkylan och snöra på dig ett par skridskor vid närmsta vattendrag. Isen borde väl hålla?

Relaterade artiklar:

1. Ett bitterljuvt intåg
2. “Ett hållbart samhälle är ett jämställt samhälle”
3. Ett paradis utan titlar

– Vi visste inte hur många ansökningar vi kunde förvänta oss, det är ju ett experiment. Men det är tillräckligt många för att vi ska kunna göra ett bra urval, säger Nikolas Theofanous.
– Om det hade kommit 100 ansökningar så hade det blivit alldeles för hög arbetsbelastning, så vi får vara nöjda.

De flesta ansökningarna kom in de sista sex timmarna på onsdagen.
– Det är som det vanligtvis brukas sägas om tentor, det bästa jobbet görs i sista stund, skrattar Nikolas Theofanous.

50 stycken kom på visningen av kompaktboendet under fredagen.
– Det var många som sa att de kom dit för att få sin egen uppfattning. Vissa tycker säkert att det är odrägligt att bo där. Men vi vill visa att det går, trots alla som säger motsatsen.

Nu väntar en gallringsprocess där ansökningarna ska granskas, innan tre-fyra aspiranter väljs ut för att grillas i intervjuer.
– Vi vill ha boenden som är intresserade av att delta i experimentet att pröva det här, säger Nikolas Theofanous.

Varför efterfrågas bloggande ansökande?
– Det är upp till personen att bestämma utformningen i de sociala medierna, vi vill bara att studenten ska kunna informera de som är intresserade av boendet hur det egentligen är.

Beslutet kommer att presenteras den 15:e februari. Sedan väntar en snabb inflyttning för vinnaren, som har chansen att ta över stugan med täppa den första mars.
Kommer AFB stå för mellanskillnaden om vinnaren får betala dubbelhyra?
– Om det är en hyresgäst inom AFB ser vi till att vinnaren inte behöver betala dubbelhyra till oss vid inflyttningen. Vi försöker då snabbt hyra ut den frigjorda bostaden, säger Nikolas Theofanous och fortsätter:
– I Lund vill man inte lämna bostäder tomma.

Relaterade artiklar:

1. Talande statistik
2. Valet har flyttat utomhus
3. 7000 sökande till 105 stipendier

Det är sedligt att universitetet hissar flaggorna när en anställd gått bort. Det görs också för dödsfall av professor emeritus.

Relaterade artiklar:

1. Perspektiv: Rättighetslistan för doktorander riskerar bli foglig papperstiger
2. Stäng utbildningsfabriken – öppna den fria akademin
3. En och en halv miljon ska ges bort

Undantag av rektor
Medicinska Föreningen och Medicine Studerandes Förbund, MSF, fick efter många vändor det glädjande beskedet i höstas.

– Rektorn gjorde ett undantag för läkarutbildningen och Mastersprogrammet i folkhälsovetenskap. Det är extra kul eftersom det ligger så mycket studentengagemang bakom beslutet, säger Daniel Livendahl, som är ordförande för MSF Skåne och fortsätter:

– Under vinterlovet får studenterna en vecka att hämta andan, åka på en skidresa eller ladda batterierna.

Sparsam månad
Men ledighet ger som bekant inget CSN-klirr i kassan. De läkarstudenter som tänkt åka på en skidresa får se till att ha sparat ihop reskassan i förväg.

CSN utbetalningen för januari månad, skjuts liksom kursstarten upp en vecka.
– Jag har varit i kontakt med vissa studenter som är negativa till vinterlovet, men de flesta är ändå positivt inställda, säger Anja Nylander som är ordförande för Medicinska föreningen i Malmö-Lund och fortsätter:

– För att förändringar ska kunna genomföras på utbildningen kan vi inte ha enighet i alla beslut som vi fattar,

Enkät: Vad tycker du om lovet?
Maria Magnus, 21 år, läser termin 1 på läkarprogrammet.
– Det är superbra. Innan har det inte varit något lov och då blir det lite som att läsa två terminer i en. Det är jobbigt att ha skolarbetet hängande över sig i tio månader.
Nästa år på vinterlovet vill jag bara ta det lugnt och umgås med mina vänner och min familj.

Andreas Fransson, 26 år, läser termin 2 på läkarlinjen
– Jättebra! Då får jag chansen att finputsa min Double Frontflip Nosegrab.

Max Törnkvist, 25 år, läser termin 2 på läkarlinjen.
– Vi har ofta en stor tenta i slutet av höstterminen, vinterlovet blir ett naturligt avbrott i pluggandet.

Ida Sundberg, 21, termin två på läkarprogrammet.
– Jag tycker det är väldigt bra med vinterlovet. Nu under mitt första år har vi inga lediga dagar och hela julen har jag pluggat.

Inga relaterade artiklar.

Trots att det på sina håll alltså suckas av utmattning, går det inte att förneka att kändisar som kommer ut fortfarande får stor medial uppmärksamhet. Varför? Anders Öhrman är chefredaktör för QX och den som gjorde intervjun med Kajsa Bergqvist. Han svarar att i hennes fall bidrog tre faktorer.
–Hon är omtyckt och folklig, väldigt få personer visste om det och hon hade varit gift med en annan känd person.
Däremot tycker han att intresset generellt sett har minskat för den här sortens nyheter på senare år.
– Om någon i schlagervärlden kommer ut är det ingen som lyfter på ögonbrynen längre. Det har mer att göra med i vilken kontext man kommer ut. Anton Hysén fick ju enormt genomslag eftersom det fortfarande är väldigt ovanligt att komma ut i fotbollsvärlden, säger han.

Enligt Anders Öhrman har kändisar inget särskilt ansvar att komma ut offentligt. Däremot, menar han, kan det skicka negativa signaler om en kändis som alla vet är homosexuell aktivt förnekar det.
– Då visar man att ”min läggning är inte ok” och det skapar barriärer. Så länge det finns homofobi  är det bra när folk kommer ut offentligt, säger han.
Han tillägger att även om det inte finns något uttalat ansvar, så gör kändisar som kommer ut en god gärning. Men myntet har en baksida.
– Det kan bli för mycket fokus på att man är just känd. Att folk utanför Stockholms inneliv får uppfattningen att det bara är kändisar som är homo- eller bisexuella. Därför är det minst lika viktigt att även okända homosar kommer ut. Vi försöker att ha mycket vanliga människor med i QX.

En som tvärtemot Anders Öhrman tycker att kändisar faktiskt har ett sorts ansvar att komma ut offentligt är  Linus Fremin, frilansjournalist och genusvetare. Han säger att som kändis har man ofta stor makt i form av pengar och som opinionsbildare, vilket utgör ett slags skydd.
– Som en vanlig bög i stockholmsförorten skyddas jag själv av min anonymitet. Det saknar kändisarna men de har istället andra styrkor. Och det betyder väldigt mycket för HBT-personer när kända människor kommer ut och visar stolthet. Varenda en som kommer ut är bra, säger han.
Kajsa Bergqvist berättar hur svårt hon tycker det är att vara privat offentligt och att det här är första och sista gången som hon berättar om sitt kärleksliv i pressen. Tycker du ändå att det är hennes ansvar?
– Ja, på något sätt, även om jag verkligen förstår att hon helst hade velat slippa. Nu blev det ändå något hon gjorde för sin egen skull, för att det var det absolut smartaste sättet att undvika allt skvaller. Att hon i förlängningen blir en unik förebild för unga idrottande tjejer är en stor bonus.

Linus Fremin är däremot helt säker på att Lasse Anrell har fel i sin profetia.
– Det är inget snack om saken, det kommer fortsätta att bli nyheter när kändisar kommer ut. Men det är inte bara media som har skulden för det. Det finns alltid någon som kommer med själva  berättelsen och i flera fall utnyttjas till och med media i pr-syfte. Det är många ingredienser som bidrar.
Hans önskan är ändå att alla som själva har accepterat sin sexualitet är öppna med den från början. Då uteblir sensationsmomentet och vi tar ett steg bort ifrån den heteronorm som är grunden för själva nyhetsvärdet.
Som exempel ger han Mariette Hansson som 2009 deltog i TV4:as ”Idol”. Varje gång hon tävlade satt flickvännen och sambon Alisa Jasarevic i publiken och stöttade henne och gav kommentarer.
– Mariette var helt öppen med att hon hade en flickvän från början. Följden blev att medierna behandlade dem precis likadant som heteroparen och hennes läggning aldrig blev till en nyhet. Det är dit vi bör sträva, säger Linus Fremin.

Denna utopi kan bli verklighet, men det är långt dit. Det tror åtminstone Irina Schmitt, som är biträdande lektor vid centrum för genusvetenskap i Lund. Och om vi ska nå den gäller det att förändra vår begränsade syn på kön.
– Till exempel arbeta om strukturen i skolan. Utbildningen är i dag uppbyggd på synen att det finns två kön, pojkar och flickor och att de attraheras av varandra. Det kan leda till en exotisering av vissa sexualiteter vilket leder till ett nyhetsvärde.
Irina Schmitt menar också att det i dag är de som inte är heterosexuella som avkrävs hela ansvaret för att detta ska förändras, medan det borde vara alla människor.
– Alla borde fundera över sin läggning och kanske komma ut även som heterosexuell – om det sker på ett maktmedvetet sätt och inte ett sätt som säger att ”jag är normal och det är inte du”.  Dessutom måste vi våga prata om olikheter och inte lita på att vi redan är så himla jämställda, säger hon.
Att det även 2012 kommer att lanseras en och annan ”exklusiv komma ut-intervju” verkar alltså alla utom Lasse Anrell vara överens om. Samtidigt är det stor skillnad på i vilken av världar kändisen i fråga befinner sig. Den stora frågan är kanske hur många ljusår som skiljer schlager från idrott.

Text: Stina Linde.

Relaterade artiklar:

1. Homosexuella rädda för att komma ut
2. SFS: Kan bli svårare att komma in på utbildningar utomlands
3. ”Ingen skulle komma på tanken att korrigera runstenar”

Projektet, som fått namnet Connoisseurskap, snobberi och engagemang – kultiveringstrendens kolonisering av den vardagliga konsumtionen, är uppdelat i tre breda områden och ska bland annat undersöka sociala mediers betydelse. Matbloggarna lever och frodas i nätrymden och vad vi äter är ännu ett sätt att försöka förstärka vår identitet.
Ulf Johansson tror att cupcake-norskan och hennes följeslagare är ett resultat av den nykonservatism som just nu sprider ut sig och som väckt liv i det gamla husmorsidealet. Bakning har gått från något nödvändigt ont till livsstil. Forskningskollegan Sofia Ulver-Sneistrup, universitetslektor och konsumtionsforskare vid Ekonomihögskolan, är inne på samma spår:
– De gamla traditionella könsroller-  na uppmuntras allt mer i dag, inte minst genom alla dramaserier och såpor som visas på tv. Jag skulle inte säga att det är ett stort ideal men det är ett parallellt ideal till kvinnors karriärsuppsving som feministrörelsen startat.

Någonting har de senaste årtiondena hänt med könsfördelningen vid spisen. Mannen står i allt större utsträckning för matlagningen och kanske framförallt då det vankas avancerad kokkonst. Detta ska också undersökas i det nya forskningsprojektet.
Tror du att dyra knivar och exklusiv olivolja är en konsekvens av att samhället blivit mer jämställt och att mannen tvingats börja laga mer mat?
– Nej, snarare tvärtom. Att mannen måste ha en speciell termometer till köttet handlar om att om vi män bara skulle stå och laga mat rakt upp och ner så skulle vi dras ner till kvinnans nivå, säger Ulf Johansson.

Sofia Ulver-Aneistrup är den i projektet som kommer gräva djupare ner i den här tendensen som förvandlat köket till mannens laboratorium och som för några år sedan fick ett eget smeknamn: gastrosexualitet.
– Det är ett begrepp som används för manliga foodies, en konsumentkultur som varit väldigt stark de senaste tio åren. Det handlar om att ingå i praktiker och att skaffa sig prylar och kunnande för att vara en matkirurg, säger Sofia Ulver-Sneistrup.
– Kulturen i sig är väldigt lätt att bli en del av då det finns massvis av bloggar och forum.
Hon påpekar också att det är viktigt att förstå att det gastrosexuella mannen inte sysslar med husmorssysslor.
– Att diska är absolut ingenting för honom.
Finns det inga kvinnliga foodies?
– Jo, men inte alls i samma utstäckning. Bland de få amerikanska studier som finns om dessa så finns det tecken på att kvinnor inte får vara coola på samma sätt som sina manliga motsvarigheter, säger Sofie Ulver-Sneistrup.

Men varför har vi då fått ett så stort behov av exklusiva kök och avancerade matinrättningar?
– I grund och botten tror jag att det handlar om verklighetsflykt. Det händer så mycket jobbigt i världen och varför kan jag inte då få fly in i mitt fina kök? Idag är vi dessutom väldigt långt upp i Maslows behovshierarki, säger Ulf Johansson och fortsätter:
– Vi behöver något nytt, något mer, för att bli nöjda.
Han påpekar att det nästan uteslutande är ett medelklassfenomen. Människor i samhällets mittenskick har ett stort behov av att sticka ut och definiera sig.
– Det här är väl egentligen inget nytt fenomen i sig, men i takt med att medelklassen har ökat så är det klart att det växer. Överklassen har inte alls samma behov eftersom de naturligt utmärker  sig genom att ha mycket pengar.

Dagens informationssamhälle har också skapat möjligheter för oss att efterfråga allt mer sällsynta och exklusiva varor.
– Vi kan ju bara ta fram vår iPad och klicka oss fram till varifrån vi till exempel kan hitta flingsalt från Himalaya. För 20 år sedan var det inte praktiskt möjligt och därmed ingenting vi kunde skapa ett behov av. Sett ur en strikt kapitalistisk vinkel är ju detta en dröm, säger Ulf Johansson.
Forskningsprojektet ska framförallt ägna sig åt etnografiska metoder, det vill säga följa och intervjua människor för att på så sätt hoppas upptäcka nya kultiveringstrender och konsumtionsfält. Mycket av detta kommer också göras genom netnografi, vilket betyder att man observerar och följer människors beteende på nätet.
– Vi har fått nio miljoner kronor i forskningsbidrag och det måste betyda att fler än vi tycker att detta är ett oerhört intressant ämne, säger Ulf Johansson.
– Att en miljon norrmän tycker cupcakes är så spännande är både fascinerande och mystiskt.

Text: Annika Skogar.

Relaterade artiklar:

1. Vad har du i din matlåda?
2. Vad ska du prata om?
3. Vad ska du göra i sommar?

Dagen efter mötet, på Charlotte Erlanson-Albertsson kontor på BMC, berättar hon att samtalen med henne ofta hamnar där.
– Det blir mycket mat. Alla frågar om det och det är på gott och ont. Kan jag äta detta? Är det nyttigt? Men det är helt okej, det är ett bra sätt att börja en diskussion.

Den passionerade professorn har byggt hela sin karriär kring mat. Intresset för mat har kommit från hennes forskning kring människor och deras förhållande till socker. Enligt Charlotte Erlanson-Albertsson är runt tio procent av Sveriges befolkning beroende av just socker.
– Men hur vet man det? Jo, när du äter men inte kan njuta av det. När du istället för att njuta undrar hur du ska få nästa bit, du tänker på när godisbutiken stänger. Kan du inte resonera vettigt och inte njuta, då är det ett beroende, förklarar hon.
Charlotte Erlanson-Albertsson vill att landstingen ska börja ta sockerberoende på större allvar. De måste förstå att även matvanor har betydelse för hur en person mår.
– När du kommer på en undersökning så frågar de om du röker, snusar och hur mycket alkohol du dricker. Men de frågar inte vad du äter, trots att det har stor betydelse för hur du mår.
När det inte är forskning eller undervisning på agendan, åker Charlotte Erlanson-Albertsson runt och föreläser om mat och matvanor.
– Från början handlade det mycket om vad man inte skulle äta. Men nu har jag ändrat lite på mig och berättar vad det är man ska äta istället.
Vad ska man äta då?
– Du ska äta varierat. Kroppen behöver allt, så en blandad kost enligt tallriksmodellen är det bästa.

Charlotte Erlanson-Albertsson är en riktig Lundatös. Hon är född och uppvuxen i Lund och tog studenten från Katedralskolan. Direkt efter studentexamen började hon studera medicin vid Lunds universitet. Hon disputerade 1972 och flyttade till Marseille i Frankrike för att forska.
Vid sidan om intresset för mat har musikintresset växt fram. När hon börjar prata om musik lyser hon upp.
– Pappa spelade piano och farmor och farfar spelade och sjöng. Det är den sidan av familjen som det kommer ifrån, säger hon.
Matforskaren behärskar flera instrument; piano, fiol, orgel, tvärflöjt och blockflöjt. Blockflöjten är ett instrument som hon tagit ett steg längre genom att få hela familjen att starta ett band.
– När flickorna var yngre uppträdde vi mycket, men nu när de är vuxna blir det inte att vi spelar lika ofta, förklarar hon.
Hennes passion för musik är tydlig. Hon beskriver musik som absorberande och något som du inte kan göra samtidigt som du gör något annat.
– Musik går rakt in i huvudet och rakt in i hjärtat. Att lyssna på musik är en heltidssyssla. Du kan inte göra något annat när du lyssnar på musik, utan du måste helt ge dig hän, säger Charlotte Erlanson-Albertsson.

Men det allra viktigaste för Charlotte är ändå humor och att skratta. Hon beskriver humor som en ”hjälpmaskin” och något hon måste ha för att inte gå under. Hon har en klar bild av vad humor är.
– Humor är de situationerna när du blir överraskad. Det kan till exempel handla om ett oväntat svar på en fråga du ställt.
Hon fortsätter med att berättar om en situation när dottern var liten och kom hem efter att ha spelat trombon på en konsert. Charlottes make Per-Åke frågade om de spelat unisont.
– Och då svarade Elin: Nej, vi spelade ”Lilla snigel” och ”Våran hund”, berättar hon och skrattar gott.
Charlotte Erlanson-Albertsson gör ingenting utan passion. Hon gör allt helhjärtat, oavsett om det handlar om hennes arbete, föreningsengagemang, musik eller att bara ha roligt.
I december fyllde hon 64 år. Men med bara ett år kvar till pensionen finns inga planer på att sluta.
– Jag vill jobba tills jag är 67 och sen får vi se, just nu är det otroligt kul. Det ska bli roligt att bli pensionär också. Får man bara ha hälsan så finns det mycket kul att göra, säger en av Sveriges mest kända matforskare och skrattar.

Text: Tove Kluge

Relaterade artiklar:

1. Rusning till hälsosam lunch
2. Professor avvisar homofobanklagelser
3. Professor riskerar varning

Stacey Sörensen: Jag tänker mycket på hur konkurrensen om medel kan påverka vad man väljer att forska på. Vi är i regel beroende av forskningsråden och det kan leda till att man letar strategiskt efter områden som säkrar ens fortsatta försörjning.
Göran Bexell: Tanken med extern finansiering är att det ska hänga samman med oberoende granskning och kvalitetshöjning. Men de senaste tio åren har det gått lite för långt.
Mats Benner: Det är intressant att svaret på frågan ”vad akademisk frihet är för dig?” så ofta kommer att handla om pengar i dag. När Lunds universitet fyllde 300 år, så hade svaret nog varit att den akademiska friheten är hotad av klåfingriga politiker, byråkrater eller studenter som vill överdemokratisera universiteten. Idag upplevs inte universitetet stå i någon politisk-ideologisk korseld. Idag är frågan hur vi säkrar resurser för att över huvud taget göra något. Man borde få spänna bågen högre än att tänka varje kväll när man går och lägger sig att ”måtte vi överleva morgondagen”. Det är något som utmärker framgångsrika forskningsmiljöer.
Göran Bexell: Men detta är en fråga om akademisk frihet i vid bemärkelse. Jag vill skilja mellan akademisk frihet och akademisk integritet. Akademisk integritet bryter man mot om man försöker lägga sig i forskningsresultat, publiceringsfrihet och sådant. Det vi talat om nu är inget hot mot integriteten, men ändå mot friheten.

Hur är det med företagen?
Göran Bexell: Allmänheten tror att vi är mycket mer beroende av företagen än vi är. Det är bara fyra-fem procent av de externa medlen som kommer från företag. Men där finns det många gråzoner. Om man kan om man gör en forskningsupptäckt som är väldigt bra för det företaget så vill de ligga på det tills man har något som kan patenteras, men i forskningens livslust så ska det omedelbart publiceras.
Stacey Sörensen: Det är väl sällan så att man får en påse pengar à carte blanche. Det är underförstått om inte uttryckligt sagt att du ska forska på något som gynnar företaget.
Göran Bexell: Men det måste inte vara av ondo. Det kan vara ett intressant forskningsproblem, till exempel: Vilken robot inom reglerteknik kan vi få fram som plockar fram de här filmjölkspaketen billigast?
Mats Benner: Det finns två sidor av det här. Ett universitet ska å ena sidan kunna svara för all forskning som sker där. Det ska inte vara så att man skäms lite grann, men gör det ändå eftersom pengarna kommer utifrån. Å andra sidan har bidragen utifrån lett till att vi idag har ett mycket större och vidare universitet. Och väldigt mycket av den expansionen har skett inom områden som drar mer åt samhälleliga eller industriella problematiker. Vid det gamla universitetet fanns inställningen att här har vi våra ämnen som hör till universitetet, och sedan kan ni komma släpande med saker som vi i grund och botten inte vill ha.
Göran Bexell: Det är baksidan av myntet med den akademiska friheten: det är ett legitimeringsord för den akademiska konservatismen, som hela tiden håller emot och där det alltid var bättre förr eller åtminstone som det är idag.
Stacey Sörensen: En helt annan fara för den akademiska friheten är vad som händer med de forskare inte passar in i den miljö som råder vid universiteten. Jag tänker på de annorlunda, kreativa krafter som inte uppfyller de krav som finns i utlysningstexter och så vidare. Jag tror att de  här människorna tidigare hade en mer självklar plats i akademin.
Göran Bexell: Ja, det är en av de stora utmaningarna för den akademiska friheten. Jag tror att det kan vara den framtida kritiken mot universiteten i dag, att det kommer många forskningsbegåvade individer till universiteten, men de kan inte riktigt känna sig hemma och göra någonting här. Universiteten är inte fokuserade på att plocka upp dem, eftersom de är styrda bade internt och externt.
Mats Benner: Ja, och så ska man inte banka i studenter och doktorander att det handlar om att klara sig och få ett jobb. Det måste få handla om annat också. Studenten ska inte känna att det är en snitslad bana, utan att man får kraft att utvecklas.
Stacey Sörensen: En annan sak jag tänkt på är att man som professor tar med sig sin frihet till andra sammanhang. Det skulle vara svårt för mig att gå ut i samhället och prata om vad som helst. Då skulle man säga ”Jamen hon är ju professor vid Lunds universitet”. Det ger mig någon sorts auktoritet, som innebär ett ansvar.
Göran Bexell: Absolut. Du framträder ju som en representant för Lunds universitet.

Vad får man säga som forskare? Får man vara nazist, till exempel?
 Göran Bexell: Nej, det går inte ihop med våra grundläggande värden om människors lika värde och demokrati.
Ska inte universitetets värden också kunna ifrågasättas?
Göran Bexell: Jo, paradoxalt nog ingår det ju i värdena att man ska kunna kritisera dem. Därför är det bättre att låta professorn som förnekar förintelsen möta universitetets historiker i den offentliga debatten än att tysta honom. Men det mest intressanta tycker jag är att man inte utnyttjar den frihet man faktiskt har. Är du professor i ekonomi och samhällsvetenskap och ser på debatten, skulle du kunna säga att ”jag har den åsikten och jag är fri eftersom jag inte tillhör något parti eller är försvuren till någonting: det här är felaktigt, det här är mer intressant” och så vidare. Det kunde man gjort mycket mer.

Universiteten säger att de ska bidra till en god samhällsutveckling. Hur konkreta mål bör de sätta upp?
Göran Bexell: Det är inte något problem att universitetet arbetar utifrån sina egna regler för det allmänna bästa.
Mats Benner: Det hänger samman med att man har vidgat begreppet ”det allmänna bästa”. Där ingår numera jämställdhet, likabehandling och hållbar utveckling.
Göran Bexell: Det intressanta är sen hur det påverkar vår utbildning och forskning. Vi går in under en slags nyttoaspekt, men bevarar friheten för att vi fortfarande väljer själv.
Stacey Sörensen: Men ska universitetet då styra fördelningen av forskningspengar efter sådana mål?
Mats Benner: Ett universitet ska ha kritisk distans till det omgivande samhället, men det lever i det. Frågor om klimat och miljö anses vara ödesfrågor för vår framtid. De frågorna kräver intensiv belysning. Ska man då ha ett universitet som sätter sig med armarna i kors och säger att ”nej, det får lobbyorganisationer och småskuttare göra, det befattar vi oss inte med”?
Göran Bexell: Nej!
Mats Benner: Nej. Men det ska göras på det hederliga sättet med peer review och extern granskning. Det ska inte vara en gräddfil.

Relaterade artiklar:

1. Hur länge ska vi tigga?
2. Göran Bexell – en hederlig akademiker
3. Hur är teknologer?

Redovisningen utgör slutspurten för 30-poängskursen i modevetenskap som efter ett år har resulterat i skapandet av ett kandidatprogram som börjar höstterminen 2012. Karin Salomonsson är prefekt vid institutionen för kulturvetenskaper och är en av initiativtagarna till programmet. Hon menar att utbildningen är en nödvändighet för framtiden och att det redan har börjat satsas mer inom området.
− När fler och fler intresserar sig för och jobbar med mode är det självklart viktigt att utforska området. Vad är det för något? Varför är det viktigt? Det som har en stor betydelse för människor i vardagslivet har  också en självklar plats i akademin, säger Karin Salomonsson.

22-åriga sofie löw och Louise Yxklinten återvänder till sina platser efter att ha redovisat sitt projektarbete. De har erfarenhet av att jobba i butik och tycker det är viktigt att kunna sitt område. Båda säger att utbildningen kommer ge dem fler karriärsmöjligheter. Med större kunskap är man till större hjälp för kunden. Det är viktigt att skapa sig en egen bild och inte låta modemagasinen bestämma. De säger att mode på inget sätt är begränsat till bara kläder utan finns överallt.
− Vi hade en lärare nu under hösten som bad oss säga något som inte hade med mode att göra. Hela tavlan fylldes med begrepp som alla kunde knytas an till mode på ett eller annat vis, säger Sofie Löw.

Under utbildningen får man lära sig att smink, inredning och identitet är exempel på mode. Det handlar mer om bakomliggande faktorer än föremålet i sig. Vad det är som gör att man vill klä sig på ett visst sätt och hur en trend skapas är frågor som en modevetare förväntas kunna besvara. Förståelsen för tidigare trender och kulturella skillnader avgör om en trend blir succé eller fiasko.
− Det kan bli fruktansvärt fel om man inte tänker efter. Nu finns det ett nazi-mode i Japan där  folk har hakkors på sina kläder. Det kanske inte hade varit helt lätt att lansera i västvärlden, säger Louise Yxklinten.

Fikavagnen rullar in med vetekrans och kaffe. Åhörarna trängs och kaffebrödet flyttas snabbt från uppläggningsfat till tuggande mun. Folkhopen skingras och ett flertal människor lämnar salen i takt med att mängden vetekrans minskar. En blåklädd kvinna med grått, krulligt hår uppmanar alla som är intresserade av programmet att räcka upp handen. Flertalet av de som är kvar i salen sticker upp handen i luften.

En av händerna skiljer sig från de andra. Den är av en något grövre och hårigare karaktär och sitter fast på Oskar Karlsson, 20, en av få närvarande killar. Hans förväntningar på utbildningen är höga och han tror att den sneda könsfördelningen kommer göra honom attraktiv på arbetsmarknaden. Det är bara han och tre killar till som har läst kursen i modevetenskap den här terminen.
− Mode har varit väldigt feminint men nu riktas produkter som krämer och smink också till män. Då blir intresset större och könsfördelningen kommer jämnas ut, säger Oskar Karlsson.
Trendanalys kommer att ingå som ett moment i programmet, något som Oskar Karlsson uppskattar och gärna hade arbetat med i framtiden.
− Det är viktigt att veta hur länge en trend håller och var den börjar. Om man vet vem, eller vad, som sätter en trend kan man som inköpare vara ett steg före.
Kvardröjande studenter inleder en filosofisk diskussion kring vad utbildningen egentligen är bra för.
De som inte deltar i diskussionen har redan tagit på sig ytterkläderna och skruvar på sig. Fikavagnen är länsad och utkörd.

Text och foto Gustaf Widegård

Relaterade artiklar:

1. Det är nu det börjar på riktigt!
2. Vad är det för fel på stenen?
3. Är det grabbigt på LTH?