Vad kan man förvänta sig av en introduktionskurs till en akademisk disciplin på universitetet?
Kanske kan man förvänta sig en historisk genomgång av
disciplinens framväxt, utveckling och paradigmskiften. Kanske kan man förvänta
sig en presentation av ämnets teoretiska skolor och dialogen dem emellan. Kanske
kan man även förvänta sig metodologiska diskussioner rörande såväl vetenskapssyn
och forskningsprocess som de konkreta metoder vilka ligger till grund för
kunskapsproduktionen.
Som studenter på grundkursen i nationalekonomi har vi hittills tyvärr inte fått
dessa förväntningar infriade. Därför vill vi här kritisera den avsaknad av
vetenskaplig reflektion vi upplevt på den kurs vi för närvarande läser, med
syfte att lyfta en fruktbar diskussion till dagordningen.
Genom den postautistiska rörelsen har vi förstått att denna kritik delas av
studenter och lärare på nationalekonomiska institutioner världen över. Den
ursprungligen franska rörelsen kritiserar nationalekonomin för att vara en
inåtvänd och sluten vetenskap, därav namnet. Som studenter vid Ekonomihögskolan
hyser vi förhoppningar om att rörelsen även skall få fotfäste här.
Då vi vill poängtera att nationalekonomin tillhör samhällsvetenskapen blir vår
utgångspunkt att ontologiska och epistemologiska diskussioner bör föras på
liknande sätt som inom övriga samhällsvetenskapliga discipliner. Den första
fråga vi lyfter är just av ontologisk karaktär – vilken verklighetssyn
reproducerar dagens nationalekonomi? Exempelvis är ett av de grundläggande
antagandena inom neoklassisk teori ”Economic Man”; den nyttomaximerande
individen som styrs av egenintresset. Ett antagande som på vår kurs varken har
diskuterats eller problematiserats. Hänsyn tas på så sätt inte till aspekter som
genus, klass, etnicitet eller sociala samt politiska värdesystem och
institutioner. Den neoklassiska reduktionismen leder till förklaringsmodeller
utan förankring i verkligheten där den mänskliga handen ersätts med den
osynliga.
Vi efterlyser en vidare definition av mänskligt beteende, som sätter individen i
ett kulturellt, historiskt och socialt sammanhang.
Steget från synen på verkligheten till hur vi når kunskap om densamma är inte
stort. Nationalekonomins forskningsmetoder är hämtade från naturvetenskapen och
består i huvudsak av matematiska redskap, i alla fall är det så det framstår för
oss studenter. Vi ser det som problematiskt att det saknas diskussion kring vad
det innebär att använda dessa naturvetenskapligt orienterade metoder och dess
konsekvenser för de framtagna resultaten.
När det saknas insyn i forskningens tillvägagångssätt omöjliggörs det nödvändiga
ifrågasättandet av det som framställs som fakta och sanning för oss studenter.
Med en ensidig kunskapssyn, uppenbart inspirerad av naturvetenskapens tro på
lagbundenhet och enkla orsakssamband, förlorar nationalekonomin trovärdigheten i
att förklara den komplexa ekonomiska verkligheten.
Vidare har vi saknat en presentation och diskussion av såväl de etablerade som
de eventuella alternativa metoderna. Vilken är Forskarens roll och närvaro inom
nationalekonomin? Vilken forskningsprocess, inklusive vilka antaganden och
avvägningar, ligger till grund för de resultat som presenteras exempelvis i form
av tabeller och diagram? Var finns kopplingen mellan teori och empiri?
Nationalekonomins undermåliga vetenskaplighet får även återverkningar bortom
enskilda studenters kunskapsinhämtande. I ett samhälle där ekonomisk analys tar
allt större plats i det offentliga samtalet är det väsentligt att synliggöra hur
det vetenskapliga studiet av ekonomi utförs. Detta eftersom dagens
nationalekonomer har stort inflytande över den ekonomiska politiken, ett faktum
som även bör beaktas ur ett demokratiperspektiv.
Slutligen ser vi en fara i att nationalekonomin riskerar att fastna i en
metodologisk och teoretisk rundgång där utvecklingen försvåras. Vi uppfattar att
ämnet karaktäriseras av brist på öppenhet och såväl teoretisk som metodologisk
pluralism. Det finns uppenbarligen en uppsjö av olika ekonomiska teorier och vi
ser inte poängen i att låta vissa för stunden politiskt korrekta teorier
dominera. Alternativen synliggörs inte i undervisningen och på så sätt går en
potentiellt fruktbar inomvetenskaplig diskussion om intet. Ämnet är en alltför
viktig disciplin för att ignorera de kritiska rösterna, däribland de
postautistiska. En dynamisk och öppen nationalekonomi är nödvändig för att inte
disciplinen skall riskera att enbart utgöra ett legitimerande och
vidmakthållande av den rådande ekonomiska ordningens makthierarkier.
För vidare information om den postautistiska rörelsen se www.paecon.net
Tove Dannestam
Hanna Granér
Mona Hemmaty
Mikaela Herbert
