På plats:Martti Ahtisaari på studentafton. 19 december 2001
– Många viktiga beslut har tagits i saunan,
säger Martti Ahtisaari.
Han är en respektingivande och mäktig gestalt. Det tillsammans med ansenlig
erfarenhet och en liten smula humor gör att jag förstår varför han är en
eftertraktad fredsmäklare. Ahtisaari har en förmåga att få människor att känna
sig viktiga och välkomna samtidigt som han behåller sin myndighet. Under mitt
möte med Martti Ahtisaari har han samlad kontroll över sina uttalanden, med
andra ord är han en professionell politiker.
Bastupolitik inte främmande
Martti Ahtisaaris politiska bana startade på 1960-talet, då med Pakistan i
fokus. Han har varit FN:s biträdande generalsekreterare för angelägenheter i
Namibia under en lång tid. Och blev 1994 Republiken Finlands president, vilket
han än idag tituleras, senast på affischerna från Studentaftonutskottet. Att
nuvarande presidenten Tarja Halonen kan råka komma i skuggan av såväl Martti
Ahtisaari som den manliga politiska världen är trist och det går upp för mig då
ämnet bastupolitik tas upp av en åhörare under Studentaftonen som Ahtisaari
gästar. Han svarar att många stora och bra samtal har skett bland ris och svett.
När Martti Ahtisaari kandiderade till president lovade han att ge en del av sin
presidentlön till hjälp för de utsatta och hemlösa i det finska samhället, som
en symbolisk uppmuntran till andra. Idag ser arbetsfältet annorlunda ut men han
hoppas att efterföljande ska ta över hans plats när det gäller hemlandets
skyddslingar. Jag får en svag känsla av att han är en rotlös vandrande
världsmedlare, vilket han inte dementerar.
– Jag ser mig som en nordbo eller europé, med både svenskt och norskt blod i
mig.
Tror på EU
Den senaste tiden har Martti Ahtisaari, på uppdrag av EU, medlat på det
konfliktfyllda Balkan och tillsammans med sin arbetsgrupp där skrivit boken
Mission Belgrad. Han är just i färd med att sluta avtal med ett engelskt
bokförlag för att få boken utgiven på ett mer tillgängligt språk. Idag finns den
utgiven på finska, kinesiska och serbokroatiska.
När det gäller arbetet inom EU är Ahtisaari mycket positiv och framhäver att bra
kommunikation är grundläggande. Han noterar med tillförsikt närmandet mellan EU,
Ryssland och USA. Som exempel tar han upp att Putin efter 11:e september
kontaktade Bush för att delge honom sina erfarenheter av Afghanistan. Gränserna
och olikheterna ligger kvar men Ahtisaari är optimistisk och tror inte på någon
kapprustning. Men han vet att förändrings- och fredsprocesser tenderar att bli
långdragna och syftar speciellt på Balkan. Ahtisaari talar om att politiken där
inte förändrats radikalt utan anpassas efter situationer som uppstår efter hand.
Lagarna från Milosevics tid behöver förnyas eller plockas bort eftersom de inte
kan appliceras på en fungerande demokrati.
– Om det tar två generationer för Tyskland tar det minst dubbelt så lång tid att
få demokrati på Balkan.
Polisen har ingen kristräning
Martti Ahtisaari arbetar med ett projekt som ska förbättra den civila
krishanteringen i EU. De administrativa enheterna, till exempel jurister och
polis, har till skillnad från fredsbevarande trupper inte någon träning för att
kunna hantera krissituationer. Militärstyrkorna är väl förberedda med
professionell utbildning och de behövs för att skydda de civila, men det är en
stor klyfta mellan den lokala förvaltningen och de fredsbevarande trupperna.
– Den administrativa kulturen skiljer sig mycket mellan länderna och det behövs
utbildning. Man måste tala samma språk.
Pyttipanna och nobelmiddag
Ahtisaari vill så småningom kunna upprätta ett internationellt
krishanteringscenter med bland andra Röda Korset och FN. Ahtisaari anser också
att man bör utnyttja de existerande IT-resurserna i civilkrishantering på ett
bättre sätt.
– Det finns mycket information som måste delas mellan militären och det civila.
Han berättar att i Finland förbereder man till våren ett exempel för hur
partnerskap i fredsövning kan gå till.
Martti Ahtisaari smälter in såväl på studentsittning med snaps och pyttipanna
som på en Nobelmiddag men verkar ändå frånvarande på något vis. Han talar ofta
om sin familj och kanske vill han ibland slippa fara runt klotet, men samtalen
och förhoppningsvis freden hägrar. I början av 1970-talet tjänstgjorde Ahtisaari
som ambassadör i Tanzania. Snart bär det iväg dit igen, denna gång med uppdrag
som medlare. För att minska den utdragna bortavaron och längtan till familjen
har Martti och hans fru valt att resa tillsammans.
