Hej expert!

- in Reportage
@Lundagård

2001 blev experternas år. Aldrig förr har så många experter bjudits in av media

för att nöta så många TV-soffor eller fylla spalt efter spalt. “Experten” har

blivit vår tids sanningssägare och ett redskap för stressade journalister med

leveransplikt.

Lundagård har konfronterat media och frågat hur de tänker. Dessutom har vi mött

universitetets främsta mediakändisar: Jan Hjärpe, Wilhelm Agrell och Germund

Hesslow.

Lösnummer om kungabarnens romanser eller senaste nytt från maktens korridorer.

Ambitionen hos de flesta journalister är att leverera ett brottstycke

verklighet, en önskan om att kunna säga “så här är det” och kanske är det denna

önskan som gör att journalister bjuder upp experterna till dans. En dans där

citat, forskarrapporter och de sakkunniga tar plats i den levererade

verkligheten.

Journalistens hantverk har blivit rollbesättarens och skjutjärnet är utbytt mot

en rolodex. En rutinuppföljning på gårdagens nyheter börjar när journalisten

snurrar sig fram genom registerkorten i en förutbestämd jakt på namn och

telefonnummer. Vem vet, kanske går det till och med att snurra fram en bra historia.

Och visst är rolodexen och experterna nödvändiga.

– Det handlar helt enkelt om att redovisa källor, att vara ärlig mot läsarna,

säger Eva Maria Bengtsson, konsumentreporter på DN med 30 år i yrket.

Dolda motiv och allmänbildning

– I det dagliga arbetet ska en reporter skriva om saker han eller hon kanske

inte kan särskilt mycket om, fortsätter hon. Och då är det bättre med någon som

kan mycket om något, än en journalist som inte kan särskilt mycket.

´Journalistens hantverk har blivit

rollbesättarens och skjutjärnet

utbytt mot en rolodex´

Och kanske är saken inte svårare än så. Den eftertraktade allmänbildningen hos

journalisten räcker inte alltid tillräckligt långt.

Men problemet är att en expert inte alltid är objektiv.

– Det är vanligare idag att experter betalas av olika organisationer och drivs

av egna intressen, säger Eva Maria Bengtsson och konstaterar att hon själv mött

experter med dolda motiv och sedan sett dem ta plats i spalterna.

Sunda, nya namn

Ansvaret för att göra en sund bedömning ligger på varje enskild journalist

enligt Eva Maria Bengtsson.

– Det handlar om ens egen hederlighet och omdöme.

Efter den 11 september upprättade Sydsvenskan expertlistor. Innan dess anlitades

alltid Jan Hjärpe, och det till den grad att det fanns ett behov av andra röster

på nyhetsplats.

– Det beror nog mentalt på att man känner att Hjärpe varit med för mycket, säger

Sydsvenskans nyhetschef Jonas Gruvö.

Någon form av mättnad finns alltså, men den avgörande frågan för en

nyhetsreporter måste vara när behovet finns av en expert.

Jonas Gruvö tycker att det är en svår fråga, men kommer – precis som Eva Maria

Bengtsson på DN – fram till att journalister i bland måste ta hjälp av experter,

personer med kompetens i ett visst ämne.

– När det gällde tunnelbygget i Hallandsåsen var vi ju tvungna att reda på om

Roca Gil var farligt eller inte, som Gruvö säger.

För Susanna Einerstam, producent på P1:s samhällsredaktion, är det viktigt att

arbeta med att nya namn och röster ska höras i programmet Studio Ett.

– Jag vill inte ha Bo Rothstein, Torbjörn Tännsjö och hela det gänget, säger hon

direkt och berättar engagerat om sitt arbete.

Att leta upp alternativa experter tycks vara lika mycket en kamp eller mission,

som ett levebröd i radiohuset att leta upp alternativa namn för Susanna

Einerstam.

– Det är väldigt jobbigt och det tar en jävla tid, säger hon.

När Einerstam ger registerkorten eller expertlistan ansikten som Rothstein och

Tännsjö påminns man om det inte krävs någon överdriven mediekonsumtion för att

känna igen minsta motståndets lag. Det är enkelt att följa DN debatt och andra

standardmodeller.

– Då behöver man inte tänka så mycket som producent, men det är förödmjukande

mot lyssnarna. Det blir att de knäpper på och sedan av, säger Susanna Einerstam.

Alla vill eller vågar inte medverka och konkurrera mot de säkra korten.

Samtidigt är problemet relaterat till genus. Enligt Susanna Einerstam är det

framförallt kvinnor som är tveksamma till att agera som experter och ofta

hänvisar till manliga kollegor.

Den stora uppgiften för journalister är därför att öppna upp för fler att delta,

att låta fler än professorerna vara experter.

– Nya namn tar aldrig slut, vi är åtta miljoner, säger Susanna Einerstam.

Men det finns inte åtta miljoner, som ställer upp på eller motsvarar journalisters förväntningar. Eftersom journalister måste leverera prioriteras så klart de säkra korten med leveransgaranti. Mästerexperterna har gjort det till

en konst att aldrig säga nej.

Dessutom är mobiltelefonernas kultur en grogrund för experternas delaktighet.

´Nya namn tar aldrig slut.

Vi är åtta miljoner´

– Alla har mobiltelefon, så nu räcker det oftast med ett samtal, säger Eva Maria

Bengtsson på DN.

Expertsvar mäklar

– Självklart är det så att den som kan eller vill nås ges förtur. En regel om

“första bästa” tolkas som en regel om “första” av journalister. De som hörs och

syns är de som gör sig tillgängliga.

Om rolodexen ändå är mager eller kontaktnätet glest, finns det hjälp att få.

Sedan drygt ett år kan journalister utnyttja tjänsten “expertsvar”. Med

influenser från USA och Tyskland driver Vetenskapsrådet tillsammans med landets

universitet en nätbaserad kontaktförmedling mellan journalister och experter.

Tina Zethreus, projektledare, berättar om expertsvar som en framgångshistoria.

Hederlighet

Från en källarverksamhet till en tjänst som 1 300 journalister använder sig av.

Utan marknadsföring. Tjänsten är gratis och än finns det inga planer på att göra

kommers av journalisternas behov.

– Vi minskar hindren över de nationella gränserna och hindren mellan

expertkunskap och journalister, säger Tina Zethreus.

Det låter nästan som idealistisk välgörenhet när hon talar om expertsvar.

Utvärderingen av expertsvar återstår att göra, om den kommer att ge nya namn en

chans. Men det yttersta ansvaret är ändå journalistens, som har makten över

namnen på expertlistorna.

Hederligheten och det journalistiska hantverket finns, men tycks begränsa sig

till att inte krångla till det när experter raggas. Om en expert har en titel

och är villig att bekräfta eller dementera är det allt som behövs. Tack för

dansen, säger experten och – journalisten har levererat.