Björner Torsson:
I skuggan av en hare, Dikter.
Bonniers.
Från en viss punkt betraktat förmör
kar haren solen
Vi kallar alltsedan dess en särskild
plats härute för
I skuggan av en hare.
Hur många distriktslantmätare får plats i skuggan av en hare? Frågan kan för de
flesta tyckas vara irrelevant, men är av stor betydelse för den man som i sitt
spaningsarbete försöker gömma sig och “axla mörkret i varje ting”.
Distriktslantmäteriet är bara en förklädnad för denne tyste svavelosande
semmelman, “detektiv vid sidan av sitt kylskåp”.
Javisst är det Ture Sventon, och han dyker upp lite varstans i Björner Torssons
diktsamling I skuggan av en hare.
Torssons dikter söker sig, liksom Sventon, till ett slags undanskymda platser,
gömställen – eller till sakernas motsatser, baksidor, om man så vill;
skärningspunkten mellan att vara, och inte vara, det man är: Att bli är det som
allting är / Bli – och ta isär, sin motsats: / Jag får idén att bryta mig in i
mitt eget hus / Då slår jag mig på dörrbladets kant i mörkret / Jag står tyst i
en rungande kör.
I en annan dikt heter det: För varje ordning krävs en oordning, / för varje
rakhet en snedhet, / för varje asfalt ett märkdon, /…/.
Björner Torsson formulerar i sina dikter en poetik, som också skulle kunna gälla
för dikten som väsen. Att leta fram det lilla i det hela, fixera detaljerna för
att sedan hålla fast dem: Han tänkte på vinden i särskilda lövverk: / Lyssnar
man noga går det säkert att skilja på ljudet / från olika trädslags dungar…,
Jag letar efter /…/ En oansenlighet att lyssna till / Som när man går i öknen
– och plötsligt hör / hur någon vänder bladet i en bok.
Att det inte alltid är så lätt att hitta fram till dessa utkantens gömslen,
gestaltar Torsson i dikten Sventons dröm: En före detta distriktslantmätare /
som pucklar på sin cykel / Var finns ett gömsle för en sådan man?
Man kan träna sig i att fånga oansenligheter genom att titta på denna
diktsamlings omslag och fundera över följande: Vad betyder egentligen den svarta
böljande linje – omslagets enda ingrediens – som går från kant till kant över
den sandfärgade ytan?
