Lundaspexarna:
Brittiska imperiet
Artonhundratalet lider mot sitt slut och kaffedrickandet är populärare än
någonsin. På detta förtjänstfulla kaffedrickande har sir Randolph Featherbottom
grundat en förmögenhet, vilken han använder till att finansiera sin hustrus
kafferep och till uppfostran av de två sönerna. Själv fördriver han tiden på
sitt gods med att förskräckas av nyheterna om den ohyfsade arbetarrörelsen.
I kaffeplantagens Kenya får de två sönerna sköta sin faders etablerade företag.
Om den blonda och förföriska men inte helt intelligenta sekreteraren Ellen
erbjuder någon hjälp härmed är frågan. Ett svartsjukedrama mellan de två
bröderna lyckas hon i alla fall sätta igång.
Det blir den veke men ädle brodern Patrick som kammar hem kärlekssegern med
skönsång till Offenbach. Den sluge Charles står dock inte handfallen utan lägger
beslag på arvet från den nyligen bortgångne fadern, lämnar brodern på den i
konkurs försatta kaffeplantagen och återvänder till England.
När Patrick och Ellen efter många om och men tagit sig tillbaka till England
lyckas de med hjälp av en listig betjänt återfå sitt stulna arv och sagan ser
ännu än gång ut att få ett rättvist slut. Dock lyckas den skurkaktige Charles
att knipa portföljen med arvet i sista minuten och lämnar hjältarna på kajen
medan han själv avseglar mot den nya världen.
Nå, med tanke på att fartygets namn är Titanic blir slutet ändå rättvist.
Även om årets spex inte håller samma klass som dess föregångare har
Lundaspexarna lyckats med en helt lysande spexuppsättning.
Den råe Charles är en av spexets mest lysande stjärnor, och charmar publiken med
sin Hasse Alfredsson-lika uppenbarelse.
Brittiska imperiet är ett underhållande och fartfyllt spex där både sång och
skådespelarprestationer vittnar om stor skicklighet och begåvning.
