I förra riksdagsvalet la uppemot 100 000 svenskar sin röst på ett rasistiskt eller högerpopulistiskt parti och frågan är hur många som kommer att göra
detsamma i höst.
Högerextrema vindar har blåst i de flesta europeiska länder och vi går mot en utveckling där det, i ett europeiskt perspektiv, verkar vara
accepterat med nationella, främlingsfientliga partier. Inför det stundande valet framstår det ökända högerextrempartiet Sverigedemokraterna som det enda nationella alternativet för den som vill lägga sin röst på ett främlingsfientligt parti.
Efter valet 1998 gick flera främlingsfientliga partier starkt framåt i
Sverige. Störst var framgångarna i Skåne där de lokala missnöjespartierna, som
ingick i valkoalitionen Skånes Väl, fick 47 mandat. Men ett halvår innan höstens
val är förvirringen bland de främlingsfientliga partierna i Sverige stor.
Alliansen Skånes Väl har klyvts av interna fraktionsstrider och samarbetet har
präglats av personstrider. Skånes Väl har under sin korta tid varit en skör
allians och sprack egentligen redan innan valet 1998 då en av grundarna, Kenneth
Sandberg, hoppade av och istället anslöt sig till Sverigedemokraterna. Det har
även skett stora förändringar på det nationella planet sedan valet 1998. Både Ny
Demokrati och Det Nya Partiet har i princip upphört att existera. Journalisterna
Mikael Ekman och Stieg Larsson, som har granskat främlingsfientliga partier i
Sverige i boken Sverigedemokraterna – den nationella rörelsen, menar att
vinnarna efter alla dess turer är Sverigedemokraterna, SD. Nu när den mesta
konkurrensen från andra främlingsfientliga partier är borta har
Sverigedemokraterna chansen att etablera sig som ett rikstäckande parti med en
relativt god finansiering. Sverigedemokraterna skulle då ha möjlighet att knipa
åt sig de väljare som la sin röst på ett rasistiskt eller högerextremt parti. I
förra valet motsvarade det lite mer än en procent av väljarkåren.
Sverigedemokraterna har försökt snygga till sin image. Till valet i höst vill
de framstå som ett demokratiskt och respektabelt parti. Nyligen har de dessutom
rekryterat en riksdagspolitiker från moderaterna, Sten Andersson.I själva verket
är dock SD det mest brottsbelastade partiet i Sverige. Det visar Ekmans och
Larssons granskning. Av 72 personer som har suttit i partistyrelsen mellan
1989-1998 har var femte dömts för brott. Det har rört sig om allt från
småstölder och förskingring till misshandel och grov stöld. 1998 var
Sverigedemokraternas tredje namn till kommunfullmäktige i Ystad dömd för
gravskändning, olaga hot, våld mot tjänsteman och djurplågeri (kattbrand).
Dessutom har var fjärde medlem kopplingar till nazistiska organisationer,
tidningar, hemsidor et cetera. Det verkar i själva verket som om det är en merit
att ha kopplingar till nazism eller att ha blivit dömd om man vill göra en
politisk karriär i Sverigedemokraterna.
Ännu är Sverigedemokraterna ett marginellt parti men erfarenheterna från
andra länder i Europa vittnar om att partier som SD tenderar att växa
språngartat och snabbt. Exempel är Jörg Haiders FPÖ i Österrike och Vlaams Blok
i Belgien. I Frankrike ökade Jean-Marie Le Pen från 0,74 procent av rösterna i
presidentvalet 1974 till 15 procent i valet 1988.
Ett halvår innan riksdagsvalet i Sverige är det svårt att sia om vilken
framgång Sverigedemokraterna kommer att få. Journalisterna Larsson och Ekman
menar att riksdagsvalet i höst är en fråga om att vinna eller att försvinna.
Deras granskning av Sverigedemokraterna ger vidare bilden av ett djupt
antidemokratiskt, rasistiskt, hycklande och brottsbelastat parti.
Sverigedemokraterna själva viftar bort alla anklagelser och menar att det enbart
är ett led i kampanjen mot SD. Men frågan är vilket annat parti som toppar sina
listor med kvinnomisshandlare och kattbrännare.
