Raoul Wallenberg Institute of Human Rights and Humanitarian Law står det på
en liten oansenlig skylt bredvid dörren till huset mitt emot Juridicum. Man kan
knappt tro det, men här inne ligger ett av världens första och mest välkända
institut för mänskliga rättigheter.
Nyligen befann sig bland annat åklagare, fångvårdare, poliser,
parlamentariker och akademiker från u-länder i Afrika, Asien och Latinamerika i
Lund för att delta i institutets årliga femveckorskurs i mänskliga rättigheter.
José Fischel, lektor i juridik vid University of Brazilia i Brasilien, och
Nukila Evanty, medlem av det indonesiska justitiedepartementet, var mycket nöjda
med vad de upplevt än så länge när Lundagård träffade dem två veckor in på
kursen.
– Det här är en fantastisk möjlighet att träffa människor med olika bakgrund
och att utbyta åsikter och erfarenheter, menade José Fischel.
Kursen, som kallas “Advanced International Program of Human Rights”, ges
varje vår i samarbete med SIDA, som betalar såväl resa som kost och logi för de
26 deltagande männen och kvinnorna från 24 olika länder. Drygt 40-talet länder
bjuds in att nominera deltagare och många söker, upp till 300 personer per kurs.
– Vårt mål är att få en så stor spridning på deltagarna som möjligt, för att
därigenom få en högre aktivitet med livliga diskussioner på föreläsningarna,
berättar Göran Melander, som var med och grundade Raoul Wallenberg-institutet
1984 och numera är styrelsens ordförande.
Kunskap med hem
Både José Fischel och Nukila Evanty, som åkte iväg på sin studieresa dagen
efter att Lundagård träffat dem, menade att de lärt sig mycket som kan vara till
nytta i hemländerna. José Fischel nämnde bland annat den elektroniska fotbojan
som ett alternativt straff att ta upp i undervisningen då han jämför olika
rättssystem.
– Jag tänker använda föreläsningarna för att sprida det jag har lärt mig här,
så mina studenter kommer att få stor behållning av den här kursen.
Nukila Evanty hoppades kunna påverka den indonesiska regeringen och
opionionen genom att framföra sina nya kunskaper i vetenskapliga artiklar och
genom sin egen forskning. Målet är att regeringen ska lägga större vikt vid
brottsbekämpandet och ta itu med de kidnappningar som utförs av militären.
– FN pressar Indonesien hårt för att landet ska sätta stopp för kränkningarna
av de mänskliga rättigheterna. Själv tror jag att det viktigaste vi måste göra
för tillfället är att se till att rättegångarna som hålls mot de anklagade
generalerna blir rättvisa och opartiska, säger hon om situationen i hemlandet.
Såväl Brasilien som Indonesien har problem med genomförandet av mänskliga
rättigheter, ansåg kursdeltagarna, men det finns en vilja i länderna att
förändra detta. Deras uppgift efter kursen kommer att vara att visa på nya
tillvägagångssätt och att förbättra de aktiviteter som redan pågår.
Nya perspektiv
– Alla deltagarna befinner sig ungefär mitt i sin karriär, berättar Johannes
Eile, kursansvarig.
Detta är ett medvetet grepp för att nå de som på bästa sätt kan lyckas sprida
de kunskaper och värderingar som förmedlas. Man räknar nämligen med att det är
de som kommer att påverka i framtiden.
Kunskapsspridningen är emellertid inte helt oproblematisk. José Fischel
påpekade att mycket som är självklart i Sverige kan vara svårt att genomföra i
Brasilien. Att få polisen att sluta tortera fångar är ett exempel.
– Samhället och de kulturella värderingarna skiljer sig på många sätt. I
Brasilien är våld en del av människornas liv och därför är det svårt att få dem
att förstå att tortyr, som för polisen är det normala, är något dåligt. Den här
kursen handlar om att förändra människors perspektiv och jag kommer att använda
den som ett redskap för att försöka förändra situationen.
Det Goda Exemplet
Inom ramen för de mänskliga rättigheterna behandlar kursen såväl
internationella som regionala regelverk. Vissa rättigheter, till exempel de som
rör kvinnor, barn och minoriteter, tas upp separat. Man går även igenom svenska
rättsförhållanden och institutioner för att deltagarna ska kunna jämföra dessa
med de i sina hemländer. I samband med detta görs studiebesök på polisstationen
i Lund och Kirsebergsfängelset, men även längre resor till det finska
parlamentet och justitiedepartementet i Stockholm.
Johannes Eile menar att dessa studiebesök är nyttiga och särskilt intressanta
för de som själva arbetar på motsvarande institutioner i sitt hemland. Han ser
inget problem med att Sverige lyfts fram som Det Goda Exemplet.
– Man måste ta det med en nypa salt. Vi uppmanar deltagarna att tänka
kritiskt och dra sina egna slutsatser vid jämförelsen. Det är inte vår roll att
säga att “så här är det”. Men självklart hoppas vi kunna vara ett gott exempel.
Ett av Europas bästa
Trots att José Fischel redan under sin första vecka i Lund halkade på de
isiga gatorna och vred till knäet så att han måste gå med krycka trivs både han
och Nukila Evanty mycket bra i staden, med sin universitetsmiljö. Nukila Evanty
berömmer speciellt Raoul Wallenberg-institutets bibliotek, som är ett av Europas
bästa på sitt område: mänskliga rättigheter. Det är, som institutet i sin
helhet, knutet till universitetet och Juridicum, men relativt okänt i övriga
staden.
– Det är tråkigt att så få i Lund känner till Raoul Wallenberg-institutet.
Jag vet inte varför, men kanske beror det på att vårt arbetssätt inte är
aktivistiskt, säger Göran Melander. Vi har vissa planer på att utvidga
kursutbudet och förhoppningsvis leder det till en ökad kännedom om oss.
