Olle Thörnvall:
Nere vid 72:an.
Ellerströms
På det ljusbruna pocketbokomslaget till Olle Thörnvalls Nere vid 72:an
finns ett fotografi från mitten av 60-talet. På bilden kan man se två pojkar som
står högtidligt uppställda framför en vit volksvagen- “bubbla”.
I bakgrunden skymtar ett brunrappat hus, nr 72, med många öppna fönster. Det är
sommar i Saltsjöbaden och enligt författaren har bilden fungerat som inspiration
för denna troligtvis självbiografiska uppväxtroman.
Här spökar Hitler och kriget, allt sett ur barnets jagperspektiv. Senare
fylls vardagen av LP skivor med The Rolling Stones, Shanes och Hendrix. Att
Thörnvall tjugo år senare ger ut klassikern Svensk Rocklyrik (1982)
verkar vara helt följdriktigt när man får ta del av hans experimenterande med
rockmusik som ung.
Det handkar om småstadstristess och vardagshyss. Det är tonårsproblematik i
närbild: samvetskval, osäkerhet, den första kärleken, ångest och fuktiga
handflator. Bilden som målas upp är av en känslig ungdom som söker sin väg i ett
Sveriges då framtiden fortfarande skrevs med stort F.
Att genrebestämma Thörnvalls bok är inte helt lätt. På grund av sitt ringa
format på endast 127 sidor kan man nästan tycka att det är fråga om en längre
novell. Måhända gör detta format att även stilen blir korthuggen. Vi kommer inte
karaktärerna in på livet trots att vi får deras barndom beskriven för oss.
Däremot framstår tidsandan mycket starkt.
Det var inte bara formatet som gjorde att jag stundtals hade problem med
att leva med i romanen, även tempusformen gjorde sitt till.
Genom att använda imperfekt ger Thörnvall skildringen ett skimmer av nostalgi på
bekostnad av närvarokänslan.
Att författaren i sista kapitlet, som även kan ses som en epilog, återvänder
till nuet sker helt i linje med romanens uppbyggnad. Nu är tidsresan avslutad.
Vår vistelse i ”ungdomens jakt och landskap”, som Thörnvall kallar det, är över.
Vi kan tillsammans med författaren något vemodigt sucka över hur förändringarnas
vind svept över våra barndomslandskap och förändrat dem för evigt.
