Har valrörelsen redan startat? Hur är det att vara Lunds mest kände
ungmoderat? Vem är det som skriver Q? Ja, det har varit en och annan fråga med
anledning av att jag var på Q-plats i Lundagård 01/02.
För det första vill jag tacka för att jag erhållit denna hedersplats som Q
faktiskt är i tidningen. Dock vill jag, eftersom materialet i visa textpassager
innehöll luckor och direkta felaktigheter, göra några rättelser. Eftersom
journalistiskt arbete ska ske på korrekt sätt, har jag jämfört med de etiska
reglerna för press, radio och TV. Antagligen är redaktionen för Lundagård (L)
dåligt påläst på sitt område, men jag ska hjälpa till på traven och reda ut
begreppen.
Första regeln inom pressetiken berör Publicitetsreglerna där det står att
”Allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig
nyhetsförmedling”. Artikeln var näppeligen allsidig eftersom den byggde på
mytbildning och ej på verklighet. Nu vet jag att Q-vers förvisso brukar vara
lite parodiskt skriven, men visst går det att önskat bättre referensramar än vad
varit fallet här. L. svarar mig när jag frågar därom att jag är den förste som
gör en invändning mot sin egna Q-vers. Det säger väl en del? Redan där är det
bevis på att Q-versen blev uttryck för att valrörelsen börjat snarare än att
göra en parodi över en glad lax. När jag frågar vad som åsyftas med kårfifflare
får jag något mummel till svar att det bara var en rolig grej. Ja, något sant
påstående är det inte. Om man tänker på kandidatnomineringarna på kåren för
några år sedan är det lättbesvarat. Jag troddes ha nominerat folk i Lund som
inte visste om att de var nominerade. Motivet påstods vara att jag kände dem.
Ja, just det ja. Hur skulle det ske med annans persons antagningsbesked, annans
persons upprop på annan fakultet? Hur skulle det kunna ske samtidigt som jag
bodde 8 mil bort och heltidsjobbade? Det vore ungefär lika inadekvat som att det
vore mitt fel att Mona Sahlin fifflar, eftersom min grannes släkting känner
henne. Q-vers faller på egen orimlighet, men det är kanske dess uppgift? Bara
Q-l kanske?
Q-versen är felaktig som hävdar att jag fått sparken från bussbolag. Jag
fortsatte köra buss både lokalt/ regionalt, men inte för samma företag
(Linjebuss). Detta berodde på att Arriva vann upphandlingen gentemot Swebus och
Linjebuss. Det fanns ingen mer Linjebuss att köra för helt enkelt. Så var det
med den saken. Ett annat påstående gör gällande att jag skulle fått anmälningar
på nacken för att jag skulle ha affischerat fel. Det stämmer ej, eftersom någon
anmälan aldrig har gjorts av någon. Vidare skriver L. att jag förlorar alla
debatter, vilket synes svårgripbart. Vad kan L. mena?, det kan i vart fall inte
vara debatterna om nationer resp. AF-frågan. Den debatten förlorade herrarna
Jesper Olsson respektive Mattias Olsson flera gånger om. Man får intrycket av
att det inte ämnar vara någon sanningshalt alls i all sköns påståenden (jämför
”Huvudpersonen i flera moderna lundaskrönor”). Må så vara, men i nästa andetag
poängteras att dessa skulle vara sanna. Då undrar man naturligtvis om L. vet vad
en skröna är. Skröna innebär nämligen en lögnaktig men roande historia.
I de pressetiska reglerna kan man vidare läsa att man ska vara ”kritisk mot nyhetskällorna”.”Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan
faktaredovisning och kommentarer”. Sakuppgifter ska kontrolleras. Det säger sig
själv med exemplen ovan att någon kritisk källa knappast funnits. Någon
åtskillnad mellan fakta och kommentarer finns överhuvudtaget inte alls. Allt
blandas i en salig röra och läsaren ropar på sans och balans. Någon kontakt med
mig för att kontrollera om det stämde innan pressläggning, gjordes aldrig.
Kanske missade denne den metodologiska grundkursen? Vad ska man säga?
Journalistikens etikregler betonar att man noga ska överväga publicitet eller
som det står ”Avstå från sådan publicitet som inte kräver offentligbelysning”.
Att jag varit klädd i kycklingdräkt är nog tämligen ointressant. Att jag skrivit
en B-uppsats tror jag också är tämligen ointressant. Faktiskt. Vän av ordning
frågar sig kanske hur L. kan påstå att uppsats blivit underkänd men att jag ändå
tagit en examen. Ja, fråga inte mig hur L. får ihop den ekvationen.
Etikreglerna anger att man inte ska framhäva berörda personers ras om det är
missaktande. L. gör det i detta fallet, genom att understryka att jag är iransk
och adopterad och inte vet skillnaden därom. Enligt etikreglerna ”Sträva efter
att ge personer, som kritiseras tillfälle att bemöta kritiken samtidigt”, borde
man alltså här kontaktat mig om man var osäker på något. Det gjordes aldrig. Den
som vill kan läsa mitt inlägg som av allt att döma kommer publiceras i
Sydsvenskan den närmaste tiden.
Sammantaget ger detta ett intryck av att L är dåligt insatt och riskerar med
sitt skrivande att i vilken etikdiskussion falla plattare än platt. Det håller
inte att försöka bygga på myter och sedan hävda att det är sant. Jag kan förstå
om det under Tant skvaller står något felaktigt. Där anger man ju redan under
rubriken Tant skvaller att det inte är några seriösa inlägg. Det går inte att
jämföra med Q som är hedersplats. Q är baserad på humor, men det håller inte när
man sedan faller på punkt efter punkt i pressetik. Varför tror L att pressetiska
regler finns? Det är få journalister som slår frivolter på pressetikens bakgård
med anledning av Q. Det var inte analytiskt kritiskt nyanserat. Det var mer
oursäktligt oprofessionellt än makalöst aningslöst. Mer rabiat surrealism än
politisk korrekt akvarell. Mer diffus skuggestalt än nyanserat välbalanserat.
Att L. väljer att göra detta under just Q-vers säger en del om rädslan att
syna sanning i bistert vitöga. Ty de är comme-il-faut att inte ange källa under
Q. L . påstås därför ha någon obskyr välsignelse att skriva vilken gallimatias
som helst. Sägner sprids. Myter byggs. Den som läste Q i förra Lundagård fick en
felaktig bild av Jonas Dahlgren, eftersom texten var uppbyggd på myter. Det var
synd, för myter behövs inte. Verkligheten räcker.
Jonas Dahlgren
Lunds MUF
Läs också: Q Nummer 1/2002
Läs också: Lundagård svarar
