Har du varit på väg in på en fest på AF-borgen där du inte haft något att göra?
Har du försökt se oberörd ut, satt fart och hoppats att ingen skulle lägga märke
till dig? Det har nog de flesta studenter i Lund gjort, men då möts man av
”rödskjortorna”, AF-borgens egen ordningsministär.
De har redan varit igång i två timmar när balgästerna börjar strömma in vid
sjutiden, men det är först nu det blir riktigt hektiskt. Ett tusental personer
hänger in sina ytterkläder och väskor på cirka en halvtimme- sedan är de
plötsligt borta och lugnet blir påtagligt. En diskussion utbryter om det är
smartast att gå och handla mat först eller börja med att sätta upp den så
kallade “fållan“. Fållan är den konstruktion av metallrör som förfriskade
eftersläppsgäster ska ledas in genom senare under kvällen
De kallas rödskjortorna eller ibland “Brutala Utskottet“, styrkan som sköter
AF-borgen när studenterna ordnar sina baler. AF-service heter de. Egentligen är
de inte ett utskott inom AF utan en serviceorganisation som kallas in för att
sköta insläppet, garderoben och se till att huset står kvar även efter en stor
fest.
En av de mest beryktade tillställningarna är Malmö nations vårbal då det brukar
bli både blött och vilt. Jag fick lov att följa med AF-service för att se hur de
arbetar under en sådan fest.
Utskott med jämn könsfördelning
På samma sätt som på de flesta nationsslabb sköter “jobbarna“ olika sysslor
enligt ett rullande schema. Garderoben och entrédörren är de två mest
välbemannade stationerna. En person sköter ljud och ljus i stora salen medan
middagen pågår och bandet – för kvällen Basic Element – spelar. Dessutom
patrullerar ett team på två personer ständigt borgen och området utanför.
Jag går upp till läktaren i stora salen och håller My sällskap. Hon sköter
ljuset från ett kontrollbord längst bak på läktaren, en uppgift som inte är
särskilt betungande under själva middagen då det mest handlar om att belysa
talarstolen när någon håller tal. Det är alltså inga problem att peta i sig lite
nyhämtad kinamat, jobba och spana på gästerna.
Edvard, en annan AF-serviceveteran, sluter sig till oss och jag får snart ett
exempel på att studentvärlden inte på långa vägar tänker så jämlikt som jag
brukar tro.
Medan My lämnat oss ett ögonblick kommer en kille ur Malmö nations
sexmästeri upp på läktaren och berömmer Edvard för den utmärkta ljus- och
ljudhanteringen.
– Det är My som har skött det, svarar Edvard.
– Jaha. Men det gjorde han jättebra, hälsa honom det!
– Service är ett jämnt blandat utskott, berättar Edvard som själv var
serviceförman för några år sedan. När AF-service var nytt var det nästan bara
män som jobbade, men det har förändrats.
Fulla gäster kräver nyktra vakter
Fascinerad av att det är en kvinna som sköter ljus- och ljud är också en av
killarna i bandet. Men det är inte det enda som fascinerar honom.
– Fan vad folk är fulla! utbrister han. Helt otroligt! Jag som skämdes för att
jag hade druckit fyra öl, men när jag kom hit stod det en kille och kräktes
utanför entrén. Och hans kläder var nog värda hundratusen kronor mer än mina!
Det får mig att tänka efter ett ögonblick. I mina studentvana ögon har festen
ditintills varit ganska stillsam.
Någon alkohol är det inte tal om för jobbarna på AF-service.
– Vi får lön och vårt ansvar är därefter, säger Helen som jobbat i AF-service
sedan 1999.
– Jag tror inte att regeln finns nedskriven, men det är till exempel en
självklarhet att vi inte dricker alkohol när vi jobbar, fortsätter hon. Huset är
stort, med massor av folk som är mer eller mindre fulla… Skulle något hända
måste vi vara skärpta till hundra procent.
Utbildade av polisen
Med eftersläppet börjar jobbet på allvar. Under kvällen alternerar jag mellan
garderoben och entrén. Allt är relativt lugnt och jag tror att arbetarna är lite
besvikna på att det inte händer något mer spännande när jagär där. För det
händer ofta skandalösa och ibland riktigt otäcka saker. Historierna är många: om
folk som har sex på märkliga ställen; däckar under bisarra omständigheter; om
traumatiska gräl och olyckor. My berättar om killen som de hittade däckad under
en högtalare.
– Jag läste neurologikursen på medicin just då och testade att trycka honom på
en punkt bakom örat som är väldigt smärtkänslig. Han reagerade bara svagt och
kunde i princip klassas som medvetslös. Men när vi burit ner honom kvicknade
hann till och efter lite vatten och en promenad var han riktigt nykter. Och
glad, för han skulle med flygbussen tre timmar senare.
Minst en gång om året går Servicefolket kurser som utbildad sjukvårdspersonal
ger. Med jämna mellanrum kommer polisen på besök
och pratar om vad som gäller,
när man får ingripa och inte.
– Polisen är mån om att ha god kontakt med AF-service, det har alla parter nytta
av, förklarar Edvard.
Många tjatar i dörren
I entrén har Jakob ett schå med att hindra ett par från att ta med sig ett glas
ut, och Helen försöker förklara för en kille att han inte får komma in utan
frack eller smoking.
– Jag antar att det är många som tycker det är oschysst att ni inte tar lite
lättare på saker? undrar jag.
– O ja! säger Helen med emfas.
“Var lite flexibel!“ är standardkommentaren. Men skulle vi vara “schyssta“
skulle det inte vara vi som stod här. De flesta som rekryteras till AF-service
kommer från nationer eller studentlivet på annat vis och känner väldigt mycket
folk. Började de till exempel släppa in folk de kände skulle situationen bli
ohanterlig.
Påsar, påsar, påsar…
Garderoben är den minst populära av arbetsstationerna. Det är stressigt och ofta
enahanda.
– Vad är värst? frågar jag.
– Påsarna! är jobbarna ense om.
En stund efter att middagen tagit slut börjar folk komma och begära ut påsar som
de strax ska lämna in igen. Ofta är det sprit i påsarna, men i de allra flesta
fallen är det gympaskor. Rutinerade festtjejer tar med sig ett par gympaskor att
byta till när klackarna blir outhärdliga frampå morgonkvisten. Jag sitter en
stund i rummet bakom garderoben, men hör rösterna utifrån:
– Påse.
– … en påse!
– … vit påse…
– … påååååse! ekar det.
Det var länge sedan jag såg så mycket hångel som från min position i garderoben.
– Det är alltid så, säger Helen. Antingen ömhetsbetygelser eller bråk.
Vi enas om att det antagligen beror på att folk satsar så mycket på en bal att
allting ställs på sin spets. Med alkohol därtill behövs inte mycket för att
saker ska gå över styr. Framför garderobsdisken står ett par som har fått
överslag åt det positiva hållet. Tjejen ställer sin sko på disken och killen
duckar ur sikte. Vi sneglar nervöst över kanten på disken och ser skälet: han är
upptagen med att kyssa hennes fötter.
En förlorad eller fångad dag
Först framåt sextiden börjar det bli glest och jag misstänker att många haft en
lyckad kväll. En ganska dragen kille kommer förbi med armen om en blondin och
förklarar att han funnit kvinnan han ska gifta sig med.
– Det är såhär man ska leva, förklarar han.
– Carpe diem, man ska fånga dagen. Klockan är kvart i sex och jag har redan
fångat dagen!
Rödskjortorna börjar fälla ihop klädhängarna vid sjutiden, men jag är för trött
för att vara till mycket hjälp. En halvtimme senare lämnar jag dem med en nästan
tom garderob. Fåglarna vrålar obarmhärtigt när jag släpar mig hem och jag för
min del känner att jag redan förlorat det mesta av min kommande dag. Men jag har
haft en mycket trevlig natt.
