Vi har nedan för avsikt att kommentera Andreas Berghs bemötande av den kritik vi
lyft rörande grundkursen i nationalekonomi (Lundagård nr 1/02).
För det första är det ytterst problematiskt att Bergh anser att förekomsten av ett dominerande
paradigm motiverar ett uteslutande av en omfattande diskussion rörande dess
framväxt och alternativ. Om teorier inte sätts i sin samhälleliga och
vetenskapliga kontext riskerar de att framställas som allmängiltiga sanningar.
Ett kritiskt förhållningssätt till detta paradigm kräver inte enbart, vilket
Bergh menar, gedigen kunskap om detsamma utan även verktyg i form av
vetenskapsteoretisk och metodologisk färdighet respektive insikt.
För det andra var vår avsikt inte att diskutera huruvida individen är
nyttomaximerande eller ej. Istället efterlyser vi att grundläggande antaganden
av detta slag synliggörs och diskuteras just i egenskap av teoretiska
utgångspunkter och inte som självklarheter. Vidare menar vi att bara för att
individen sätts i ett större sammanhang än det strikt ekonomiska (vad det nu
är?) såinnebär det nödvändigtvis inte att man går utanför ramarna för den
nationalekonomiska disciplinen.
För det tredje är det anmärkningsvärt att Bergh fokuserar på allmän kritik mot
grundkursens inslag av matematik och inte påde betydligt mer intressanta
epistemologiska frågorna.
Vi kritiserar inte förekomsten av matematik eller dess svårighetsgrad, utan
istället att en metodologisk diskussion kring vad det innebär att använda dessa
naturvetenskapligt orienterade metoder totalt lyser med sin frånvaro.
Som framgått ovan misstolkar tyvärr Bergh oss i ett antal avgörande avseenden.
Vi undrar fortfarande hur en specifik verklighetssyn oemotsagd kan läras ut utan
att sådana diskussioner vi efterlyst införlivas i undervisningen. Vår poäng är
att nationalekonomin måste tillåta och uppmuntra granskning och reflektion kring
dess vetenskaplighet för att kunna göra anspråk på detsamma.
Tove Dannestam
Hanna Granér
Mona Hemmaty
Mikaela Herbert
