Först skojar han om den studentikosa punchen som ska serveras efteråt. Sedan tar
Göran Persson av sig glasögonen.
Framträdandet kan börja.
Det är studentafton den sjätte maj, samma kväll som högerpopulisten Pim Fortuyn
blir skjuten i Holland.
– Det visar sårbarheten i vårt samhälle, säger Göran Persson och stiger rakt ut
i storpolitiken i sitt anförande.
– När Tage Erlander var statsminister tog det tre år innan han begav sig på
utlandsresa. Då åkte han till Norge med tåg. Nu är det en helt annan värld,
säger han och konstaterar att politiken har internationaliserats sedan dess.
Göran Persson betonar vikten av folkrätten och FN. Men inte av att sätta en egen
internationell agenda.
– Vi har haft en tendens att överdriva vår egen betydelse, säger han.
Kanske riktar han därmed en spark mot vår förre utrikesminister Sten Andersson
som han bråkade med om Palestina och Israel i vintras.
De stora grabbarna
Det skojades mycket om att Göran Persson trivdes så bra med de stora grabbarna
under det svenska halvåret som ordförandeland i EU. Hur han var en ständigt
leende hej-och-du med Tony Blair och Xavier Solana. Och i den leken vill han
inte göra fel.
Göran Persson vill följa FN:s beslut till punkt och pricka både i fallet med
svensk-somalierna som fått sina tillgångar frysta och i Israel-Palestina
konflikten. Det innebär indirekt att vår utrikespolitik riskerar att stödja de
stora ländernas vilja, de som har vetorätt i FN:s säkerhetsråd.
När det blir snack om Sverige i Perssons anförande är det vi svenskar
tillsammans och inte jag – Göran Persson, statsman, det handlar om. Vi som är
del av en svensk modell där utvecklingen drivs av trygghet.
– Trygghet är ett fint ord, säger han och tar återigen av sig glasögonen.
Glasögonen pendlar mellan att vara på näsan (okänsligt läge) eller att tas av
ide mer inkännande, komplicerade lägena. Det är ett klassiskt retoriskt grepp
som han behärskar så väl, statsministern vår. De stora sanningarna är som bekant
glasögonlösa.
– Jag tror inte att vi kommer se sjunkande skatter i Europa. Detta helt enkelt
för att Europa åldras, fortsätter han (utan glasögon).
På sikt tror Göran Persson också att vi kommer se en mer offensiv
immigrationspolitik för att komma tillrätta med en alltmer åldrande befolkning.
Han jämför med Kanadas system där man har som princip att försöka öka
befolkningsmängden med en procent varje år genom invandring. Målet är dessutom
att minst tio procent av dessa ska vara asylsökande.
EU på dagordningen
Självfallet kommenterar han också sjukskrivningarna under studentaftonens lopp:
att folk är sjuka och trötta. Han tror dock inte att folk fuskar, utan säger
lite vänsterflörtigt att man måste diskutera och förbättra arbetsmiljön.
Göran Persson konstaterar också att två EU-frågor stå högt på dagordningen under
kommande mandatperiod. För det första fullföljandet av utvidgningen österut. För
det andra EMU-frågan. Det blir folkomröstning, lovar han, antagligen 2003.
– Ett medlemskap är bra men inte oproblematiskt. Att stå utanför kommer gradvis
att marginalisera oss, hävdar Göran Persson.
Han duperar så bra, myser med hela kroppen från talarstolen. Trivs med att ha
goda opinionsvindar i ryggen. Som åskådare är det svårt att förneka att Persson
lyckats med charmoffensiven. Publiken skrattar och Göran kniper poänger på att
kunna den exakta nivån på studiemedlet.
– 6 682 kronor.
Men högskolepolitiken är inget han tycker är en viktig fråga i det kommande
valet – även om han inser att det inte är en guldkantad tillvaro att vara svensk
student. Han säger bara diffust att det är dags att säkra inte bara
högskolekvantitet, utan också kvalitet.
Eviga värden
Göran Persson trycker istället på de eviga värdena, de som inte handlar om små
ekonomiska omfördelningar utan om principer och ideologier. Han målar upp sig
som en trygg Persson i en osäker värld och har ett mycket självsäkert svar på
varför man ska rösta på sossarna:
– Det är dumt att chansa.
– Jag vågar inte lova praktiska förbättringar inför kommande mandatperiod,
fortsätter han sedan och sätter på sig en bekymrad min. Bekymrad och väl
medveten om att förtroendet för oppositionspartiernas ledare kunde varit bättre.
– Jag brukar säga Håll ut, det vänder till Bo Lundgren när jag träffar honom,
säger han och får skrattsalvor till svar.
Persson sitter säkert i sadeln på en studentafton som mest blir till en gratis
annonspelare tre månader innan valet. Inte för att han egentligen behöver reklam
– mycket pekar på att det blir fyra år till med Persson-välde.
Läs också: Grund- men inte högskola
