Då det närmar sig slutet av våren har snart ännu ett läsår lagts till
handlingarna. Inom Lunds universitet har en del förändringar skett, somliga
mindre och somliga av betydligt större dignitet.
Något som emellertid inte har förändrats är den syn på de olika utbildningarna
och fakulteterna som bland annat universitetsstyrelsen alltjämt håller fast vid.
Fortfarande är det så att ett antal fakulteter, till exempel ekonomiska-,
samhällsvetenskapliga- och humanistiska fakulteten får mindre resurser än vad de
tillför universitetet medan andra områden erhåller tilldelningar långt större än
vad våra egna myndigheter rekommenderar.
Ekonomerna och samhällsvetarna har dessutom tagit på sig ett utökat
studieuppdrag, det vill säga tar in fler studenter, och visat att de är redo att
hjälpa universitetet när dess helhet är i trångmål. Om blott tjänsten
återgäldades! De studenter som faller inom ramen för det utökade uppdraget bör
kunna förvänta sig att samma kvalitet som fick dem att söka i första läget
upprätthålls även framöver. Så är dock inte fallet eftersom universitetets
ledning inte ersätter den uppkomna kostnaden till mer än 65%, åtminstone vad
gäller studenterna vid Ekonomihögskolan. Hur ska lärare, personal med flera
kunna arbeta med försvinnande resurser, hur ska vi kunna locka till oss
attraktiva studenter inom hela universitetet, hur ska universitetsledningen
kunna rättfärdiga sin mycket mystiska omfördelningspolitik? En politik som
praktiskt tagit aldrig förklarats utan ständigt vävts in i tystnad med
argumentet att universitetet som helhet mår bäst av denna fördelningspolitik.
Det minsta som kan begäras är en öppen diskussion.
Att vissa utbildningar får pengar från andra skulle kanske kunna liknas vid en
viss saga förlagd till medeltiden och vars huvudperson i Disneyversionen fick
anta en rävs skepnad. Det finns dock inga hjältar i rävgestalt här i Lund, men
säkerligen pågår ett omfattande rävspel bakom kulisserna. Att anta att det finns
ett antal ugglor i mossen och att det kan finnas en hund eller två begravna i
den här fördelningsfrågan är inte heller särskilt magstarkt.
Varför vi ekonomer och samhällsvetare ständigt ska beskattas av giriga
sheriffer, likt den i Nottingham, som sedan delar ut pengarna till de redan
rika, är en ekvation jag som ekonomistuderande inte kan lösa. Hade jag bara haft
fler föreläsningar och lektioner hade det kanske gått. Är det inte dags för
skatteåterbäringen?
Kristian Sternros
Ordförande LundaEkonomerna
– bekymrad student vid Ekonomihögskolan
