Asiatisk mångfald på Nikolaj

- in Kultur & Nöje
@Lundagård

Text & Subtext. Nikolaj Copenhagen Contemporary Art Center,

Till och med 29 september

Vill man få ett smakprov på asiatisk samtidskonst behöver man inte ta sig längre

än till Nikolajs center för nutidskonst, ett stenkast från Amagertorv i vår

grannhuvudstad.

Här presenteras tjugotvå kvinnliga konstnärer från mer än elva länder i

Ostasien.

Utställningens curator Binghui Huangfu vill dock uppmana oss att se dessa

konstnärer som enskilda individer. Huangfu vill också skapa förståelse för hur

de kvinnliga konstnärernas verklighet ser ut. En verklighet då männen utgör den

faktiska "texten", och kvinnan "undertexten". Men då det handlar om asiatiska

konstnärer skulle den lika väl kunna spegla förhållandet mellan öst och väst,

där den västerländska kulturen är texten/normen, och den österländska

subtexten/undantaget.

I Susan Victors (född i Singapore, verksam i Sydney) tre kristallkandelabrar som

tidigare ställts ut på Venedigbiennalen 2001, ges tydliga referenser till det

västerländska koloniala inflytandet. De två yttersta, röda kandelabrarna,

pendlar praktfullt i sin glans mot den mittersta som egentligen är ett hopplock

av krossat glas från olika föremål, kanske resultatet av en tidigare kollision.

Kandelabrarna svingar sig allt närmare med kraft, blodröda glasdroppar sipprar

ner på golvet från den "oäkta" kandelabern.

Den kinesiska konstnären QinYufen (född i Kina 1954, men bosatt i Tyskland) har

i sin installation Silent Wind valt ett vardagsföremål typiskt för sitt

ursprungsland, handfläkten av bambu, här dock överdragen av dyrbart vitt siden.

De hänger tätt intill varandra och vajar stillsamt för luftdraget uppe på andra

våningen. Denna vackra och meditativa lek med vinden som för Yufen betyder inre

styrka, symboliserar de östvindar som följde konstnären till Väst.

Zhang Xins (född 1967 och verksam i Kina) verk Climate No. 6 är mer komplext och

ironiskt. Det utgår från Liu Hulan, en förebild för många kvinnor och idol för

många maosocialister (hon dödades av den kinesiska nationalistarmén på

30-talet). Här återfinns Hulan, avbildad i is, som under utställningens gång

smälter till vatten och sedan tappas på plastflaskor med idolbilden som etikett.

På ett lekfullt sätt ger det oss chansen att få i oss hennes energi och

socialistiska idéer i en enda klunk.

Deltagarna är många, alla har något att säga. Alla kräver tid av oss betraktare.

Kanske hade man vunnit en starkare upplevelse om man nöjt sig med ett snävare

urval – ett vanligt problem i samlingsutställningar. Men samtidigt uppstår det

spännande möten i denna olikhet och mångfald.