Topografi / Riksväg 13"Musiken fördelar sig över huden och gatorna"

- in Kultur & Nöje
@Lundagård

Provins. Det är ett vackert ord. Provinsiellt, däremot, verkar i många

sammanhang vara omgärdat av en betydligt sotigare klang; det ger ifrån sig en

pust av inskränkthet, instängdhet. Men i den provins som jag körde igenom en

kväll för några veckor sedan, går det knappast att läsa det provinsiella som

något enkelspårigt, befolkat av rum med unken luft.

Andlösheten i The Delfonics Didn’t I (blow your mind this time) rullar

tillsammans med mig in i det svaga ljus som – trots att det i det här fallet är

fel att tala om gränser – ändå markerar någon form av övergång. Jacques Werup

har skrivit:

Han mindes klart och varmt

alla dem som levde

där på allvar.

/…/

Men att verkligen ta sig

ända till Vollsjö –

till Klasaröd och Vallarum –

så många år hade han inte.

Rent geografiskt rör jag mig i utkanten av Werups trakter. Men egentligen saknar

det betydelse, eftersom det nu inte handlar om gränser som är avläsbara på

kartor.

Jag rör mig i stället i den sekundstora provinsen "Nu", som hela tiden, med en

tvångsmässig envishet, står i begrepp att upprepa sig själv. Om och om igen. –

Och i den samlar allt ihop sig: Då och nu, där och här, jag och du. Måhända kan

den, i yttre mening – och att döma av armbandsurets sätt att se på saken – te

sig intill förvirring lik den närmast efterföljande och föregående, och det kan

väl knappast finnas plats för både ett jag och ett du inom en så pass begränsad

rymd, än mindre något "allt"?

Men om man tror det så begår man ett misstag, för trots att varje "Nu" är varken

mer eller mindre än en sekund, så råder det helt olika förhållanden inom varje

enskild enhet: Innehållet är unikt och sekundbetingat, och det styrs i mycket

liten utsträckning av logikens egenskaper. I stället pågår ett irrationellt

skyfflande med minnen och tid, som befinner sig utanför räckvidden för vår

omedelbara påverkan; utanför kalkylernas möjligheter.

Jag kör och jag befinner mig i provinsen där barnet ser sig själv med den vuxnes

ögon, där vi är oss själva, men ändå inte, och där geografins gränser har spelat

ut sin roll: I provinsen som är större än Danmark och längre än Bron.