En utställning om drömmen att vilja leva snabbt. Kulturen, Lund, till 31 januari
03.
Kulturens nya utställning Fart är ytterligare en utställning av tematisk
karaktär. Det är något av en balansgång att lyckas med ett sådant projekt. Det
vanligaste misstaget är att det angivna temat är så abstrakt och blodfattigt att
det är till intet förpliktigande. Men här har man lyckats ge en ganska rolig och
rundmålande beskrivning på fenomenet fart.
Dagens samhälle är fartblint. Hastigheten skapar stress. Nutidsmänniskan har
inte tid för reflexion. Etnologen Orvar Lövgren ger i sitt textbidrag i
utställningen välbehövlig moteld till den historelöshet som ligger bakom dylika
påståenden. Han belyser hur det alltid funnits konservativa reaktioner mot
tidsbesparande tekniska landvinningar. Tankegången att internet skulle splittra
upp tid och rum finner han
redan i folkets skepsis och skräck inför järnvägen. Bland texterna imponerar
främst motorjournalisten Claes Johansson. Till skillnad från de andra
skribenterna så har han ett emotionellt och mer ickeakademiskt förhållningssätt.
Han sörjer att veteranbilsentusiasterna alltid måste tvätta sina dyrgripar.
Vägsaltet och smutsvattnet ritar ju så vackra fartränder.
Utställningen är väldigt pedagogisk och har den där lite valhänta men välmenande
estetiken som man minns från grundskolans grupparbeten. Det är bjärta färger och
ett ganska ihoprafsat utseende över dispositionen. Antagligen ganska medvetet,
som om tiden det tog att sätta ihop utställningen är en del av densamma. Känslan
av fart kan lite spekulativt jämföras med den estetiska. Att bli lite bringad ur
fattningen och känna någon form av lyft. Tyvärr så sätter den klumpiga,
klassrumsaktiga utformningen käppar i hjulet för detta. Jag hade förväntat mig
lite mer stål, krom och kittlande fara.
