I Lundagård 7/02 ifrågasatte Kajsa Palmkvist argumenten för att inte ha med
tjejer på scen i Toddyspexet. Här bemöter Toddyspexets tre senaste förmän
hennes kritik. Dessutom kommenteras också spexartraditionen från annat håll.
Det är korrekt att Toddy för tillfället har en intern utredning om spexet
där frågorna om jämlikhet i ensemblen och debatt om konstformen ingår.
Det är djupt beklagligt att Kajsa Palmkvist inte kunnat respektera denna
utrednings behov av arbetsro utan valt att publicera sina åsikter utan att ens
ge spexets ledning chans att genast bemöta dessa, vilket även negligerats av
Lundagård. Personligen har vi, och tyvärr även många andra i spexensembeln,
tagit mycket illa vid oss av att hon vid ett flertal tillfällen lägger vilt
främmande och rent kränkande åsikter och uttalanden i Toddys mun.
Vad gäller själva sakfrågorna ber vi att få återkomma när utredningen ger
resultat, men vi känner oss nödgade att bemöta de rena felaktigheterna i
debattartikeln, samt försöka kortfattat förklara den ståndpunkt vi hittills
haft.
För det första ger Kajsa intryck av att Toddyaktiva tycker att tjejer
generellt är tråkigare än killar. Det stämmer absolut inte! Varken för
ensemblen som till 52 procent bestod av tjejer i våras, de aktiva inom manus
och regi som i andra sammanhang skrivit och agerat i revyer, musikaler och
karnevaler tillsammans med tjejer, eller för någon av oss personligen. Tjejer
kan vara hur kul som helst men är i likhet med killar ingen garant för att så
skall bli fallet.
För det andra är Kajsas resonemang om scenen som maktstruktur i mina ögon bara
relevant om man ser scenens ansvarsområde som viktigare än alla andras, något
jag inte alls håller med om och anser vara nedvärderande mot alla andra
fantastiskt duktiga sektioner. Faktum är att den operativa makten och de
viktigaste funktionerna under en Toddymånad främst ligger hos sektionscheferna
som under de senaste åren varit fler tjejer än killar. Förmannaposten har i
tre år i rad innan i år innehafts av en tjej.
För det tredje anser naturligtvis ingen att konstformen spex ensamt vilar på
att endast killar får befinna sig på scenen. Historiskt tema, anakronismer,
bisseringar samt studentaktörer är andra klassiska inslag i spex. Individuella
variationer i vilken form en ensemble gör sitt spex på, särskiljer och
kännetecknar spexen och skapar dess unika humor, och experimentlustan runt
dessa är ett sätt för spexen att utvecklas. Toddyspexet har sin variant,
Jesperspexarna sysslar med spex med mixad scen och Uardaakademin hade knappast
några studenter på scen i våras.
För det fjärde får man i ingressen
intrycket av att nu skulle vara första gången som Toddy kommit på att
diskutera frågan om tjejer på scen. Denna debatt har dock pågått under alla år
som vi varit aktiva, i större eller mindre omfattning.
För det femte ger Kajsa sken av att endast scenen de senaste åren börjat ta in
icke läkarstuderande och att detta skulle ha skett för att skydda ett
patriarkaliskt system. I själva verket är detta något som skett i alla
Toddyssektioner i takt med att vi ökat kompetenskraven hos oss själva och
luckrat upp vår medicinarstämpel. Detta har gjort spexensemblen skickligare
och bredare på alla områden och skapat en ännu trevligare stämning, dock
fortfarande medicinardominerad. Denna förändring är en stor orsak till Toddys
fantastiskt höga nivå under 90-talet och in i nuet.
Varför ser då Toddyscenen ut som den gör?
Toddytraditionen är väldigt gammal och Toddyspexen av idag ser inte alls ut
som dom gjorde för över hundra år sedan. Generellt sett har det som behållits,
behållits därför att det fungerat och det som har förändrats har gjort det
därför att man hittat något bättre att ändra till. Detta gäller såväl
organisatoriskt som konstformsmässigt. Kontinuitet och god stämning har varit
de beskyddande och bevarande krafterna. Hittills har den inställningen
dominerat i ensemblen att konstformen spex i Toddys regi har gjort sig bäst
som en enkönad föreställning och där könet av historiska omständigheter råkar
ha varit det manliga. Alternativen har i egna experiment och i jämförelser med
andra tett sig som mindre lyckade än fortsätta i en för oss dokumenterat
välfungerande och kännetecknande form. Det är den främsta anledningen.
Sedan finns det naturligtvis många komplicerande och kompletterande
synvinklar. Vi är medvetna om dessa och de ingår i vår levande debatt.
Vad ensemblen gör är alltså på intet sätt cementerat och kanske blir det redan
till våren förändringar i en oväntad riktning med nya experiment. Vi får se.
Vi kommer hur som helst att fortsätta ha det så fantastiskt trevligt och
glädja vår publik så som bara vi kan, det lovar vi.
Daniel Janson
Spexpappa
Paulina Gyllerup
Spexfarmor
Gudrun Drewsen
Gammelfarmor
Dvs. de tre senaste förmännen för Toddyspexet
Lundagård svarar:
Daniel Janson och hans medskrivare tycks tro att Lundagård medvetet vill
hindra dem från att bemöta en debattartikel. För oss framstår det som en lätt
paranoid tanke.
Vi är nämligen av åsikten att debatter ska drivas – och det offentligt.
Allra helst här, på den här sidan. Det är därför den finns. För vi skriver
inte den här sidan själva. Det gör våra läsare och så fungerar alla
debattsidor. Däremot har vi vanligen inte som praxis att låta någon komma till
tals direkt, men skriva genmälen får man alltid.
Kanske ska man istället fråga sig varför det är så djupt beklagligt och
farligt att diskutera toddyspexet offentligt? Bär inte argumenten om man drar
ut dem i ljuset?
