Bäste Göran Bexell

- in Ledare
@Lundagård

LEDAREN

I vår intervju i detta nummer ger du uttryck för de obligatoriska men välmenande

flosklerna:

”Jag vill klargöra universitetet som idé. Vad är syftet med alltihop? Vi måste

bygga upp en samling kring det gemensamma, att vi tillhör Lunds universitet.”

Det låter som en bra, men också något vag plan.

I dagsläget finns en rad viktiga frågor som inte bara kräver visioner utan också

uppkavlade ärmar och handlingskraft. En lämplig start vore att tvätta den

smutsiga byk som skuggdoktorandernas situation utgör.

Lundagård beskrev i förra numret att många studenter som lovas forskartjänst

istället får vänta tålmodigt i flera år. Under tiden befinner de sig i ett

problematiskt gränsland: De är inte studenter på grundutbildningsnivå, men inte

heller doktorander.

För snart ett år sedan påbörjade universitet en utredning om hur många

skuggdoktoranderna egentligen är. Alla fakulteter utom en förnekade att de

överhuvudtaget finns. Lunds Tekniska Högskola svarade inte ens på förfrågan. Men

doktorandkåren kan vittna om förtvivlade skuggdoktorander som saknar det mesta

av normal rättstrygghet. Och alltihop är cyniskt sanktionerat av

universitetsledningen. Läget är alarmerande och en snar lösning angelägen.

Människor med stor forskariver ska uppmuntras, inte utnyttjas.

Det är också hög tid att ta itu med den massiva mansdominans som präglar Lunds

universitet. Enligt en aktuell undersökning, gjord av tidningen Tjänstemannen,

innehas över sjuttio procent av de ledande befattningarna av män. Men de

patriarkala maktstrukturerna genomsyrar hela universitetskulturen, inte bara

toppnivåerna.

I detta nummer berättar en doktorand under en jämställdhetsdebatt om den

gräddfil han fått tillgång till genom informella nätverk. Männen ”träffas på

middagar, på golfbanan och i bastun… Dessa gräddfiler är inte tillgängliga för

kvinnor på samma sätt eftersom de som tillsätter doktorander oftast är män”,

berättar han. Detta är inte värdigt Lunds universitet anno 2003.

Lunds studenter längtar även efter avlösning från Sisyfos-arbetet att få

regeringen att skapa balans mellan resurstilldelning och utbildningsplatser. De

senaste årens explosionsartade utökning av högskolevärlden har lett till en

ordentlig växtvärk. Lundaekonomerna berättar på sidan tio att storföreläsningar

med upp till 450 studenter i samma sal periodvis har utgjort mer än 40 procent

av utbildningen på grundnivån. Kunskap har förväxlats med information och

lärande med utbildningsfabrik.

Vi tror att du håller med oss om att ett universitet utan ett gediget

bildningsideal är ihåligt, ett tjusigt skal utan värdefullt innehåll. Något

måste göras åt att många klagar på för lite utrymme till kritisk reflektion och

efterfrågar hjälp att förstå kunskapen i ett större sammanhang. Studenterna

behöver definitivt inte mer utrymme till personlig och hafsig åsiktsluftning,

utan fler seminarier på kvalificerad akademisk nivå. Ambitionsnivån på

utbildningskvaliteten är ofta för låg. De flesta institutioner har helt enkelt

inte råd att ställa höga krav. Det nuvarande betalningssystemet, som inte ger

full ersättning förrän studenten slutfört kursen, tvingar till hög

genomströmning på bekostnad av kvaliteten.

Högskoleverket kom nyligen med en rapport som heter Bildning i svensk högre

utbildning. Den lyfter fram 34 goda exempel på bildningsprojekt. Om rapporten

som vanligt används som tjusigt omslagspapper till oönskade besparingspaket,

behöver vi din hjälp. Lunds universitet måste ha ett kraftfullt språkrör för att

göra bildningsidealet hört – ända upp till regeringskansliet. I denna fråga

förlitar vi oss på dig. Men hoppas också på en minst lika stor arbetsinsats för

de akuta, praktiska problemen på vårt universitet.

Lycka till!