Jämställdhetsdebatt om ökad kvinnlig representation
Är kvinnor dummare än män?
Frågan ställs i ett häfte från SFS som kör en jämställdhetskampanj.
Under ett stopp i Lund stred natur-
vetare om nätverk i bastun, kvotering och ”hon-kontakter”.
Brännfrågan för kvällen är att naturvetenskapliga fakulteten delar ut extra
studiestöd till institutioner som anställer kvinnliga doktorander, en morot för att öka antalet
kvinnor i forskarutbildningarna. Det är en kontroversiell åtgärd som väcker
många känslor. Men hur ska man göra för att skynda på utvecklingen? Är kvotering
ett bra hjälpmedel?
– Kvotering är en motsats till jämställdhet, just för att det är i opposition
till lika behandling oavsett kön, säger någon.
– Det behövs för att bryta strukturer, tycker någon annan. På sätt och vis
kvoteras män in på lärar- och socionomutbildningar där majoriteten av
studenterna är tjejer.
Kvotering underminerar
Sofia Karlsson, ordförande i SFS, Sveriges Förenade Studentkårer, anser att
kvotering
inte alls går ihop med jämställdhet. En annan deltagare tycker att kvotering
underminerar kvinnor som sökt doktorandtjänster.
– De blir ansedda som att de kommit in bara för att de är tjejer, säger hon och
tillägger att kvotering bara bör tillämpas i grupper som värderar meriter.
Siffror från 2001 visar att hälften av studenterna på grundutbildningen på
naturvetenskapliga fakulteten är kvinnor. Sedan går det raskt utför. Drygt
fyrtio procent av doktoranderna är kvinnor och bara tjugo procent av lektorerna.
Och endast sex procent av professorerna. Men hur trenden ska vändas har
samlingen svårt att enas om.
Positiv särbehandling är en väg som diskuteras. Någon menar att det bara är en
politisk omskrivning för kvotering, ett slags ”light-kvotering”. Men en
doktorand i biologi berättar att han själv och andra manliga doktorander träffas
på middagar, på golfbanan och i bastun där kontakter etableras.
Gräddfilen
Så hade han glidit i en gräddfil och fått sin doktorandtjänst. Dessa gräddfiler
är inte tillgängliga för kvinnor på samma sätt eftersom de som tillsätter doktorander oftast är män. Män som ger plats åt sin like, sin junior. Han tillägger också att positiv särbehandling av kvinnliga doktorander kan utjämna den orättvisan. En ivrig debattör kommenterar:
– Det inte borde finnas gräddfiler överhuvudtaget, snarare vägspärrar!
Sofia Karlsson talar om möjligheten att hitta orsaken till den bristfälliga
jämställdheten i högskolevärlden genom biologi. Samtidigt tycker hon att det är
fel ände att börja i.
– Det är något inom högskolan som är förtryckande, slår hon fast.
Men vad är det hon menar? Är det när en kille har missat en föreläsning och läraren säger att det finns ”säkert någon duktig tjej som har
antecknat” eller att uppsatser värderas olika beroende på studentens kön? Kan
det vara när lärare påstår sig ha vetenskapliga argument för att kvinnor ofta
har svårt att tänka tredimensionellt?
Underhållande inslag
Debatten är delvis grund men saknar inte underhållande inslag. Bland annat diskuteras humanfysiologin där bakterier som överför
plasmider kallas för manlig cell och den mottagande kvinnlig cell. Meningarna om
detta går isär.
– Det är ett hinder för forskning att beteckna processer som manliga och
kvinnliga, säger någon.
– Rent könsmässigt är den manliga cellen den mobila, fyller en annan i.
En tredje menar att debatten urartar om det går ner på den nivån och poängterar att det
bara är ett hjälpmedel att benämna celler med kön.
– Man kan lika gärna säga USA- och Irakceller!
En närvarande professor i matematik tillägger att när det gäller elkontakter så är det faktiskt hon-kontakten som överför kraften.
