En våg av egenproducerade tidningar har svept över Sverige den senaste tiden,
vilket gjort avtryck även på de etablerade tidningarna. Som exempel kan nämnas
tidskriften Sex, som anammat både form och uttryck från fanzinevärlden.
Fanzines är absolut ingen ny företeelse, själva uttrycket är en sammanskrivning
av orden ”fan” och ”magazine” och har sina rötter i femtiotalets science
fiction-fandom i USA. Man skrev, kopierade eller tryckte och distribuerade själv
sina tidningar, oftast till vänner och bekanta och andra fanzineredaktörer.
Fenomenet spred sig sedan vidare till andra närliggande subkulturer.
I Sverige kom seriefanzinen från olika håll, dels från science fiction- och
seriefansen, men även från musikrörelsen och punken. Under mitten av åttiotalet
exploderade fanzineproduktionen i landet. Seriefrämjandet, som ett tag delat ut
ett bidrag på hundra kronor per titel, fick dra in det eftersom de överhopades
av ansökningar. Många minns de många underbart bisarra titlar som kom till under
dessa år (även om de kanske inte alltid innehöll de bästa serierna) såsom Ögrarr
Comics, Fik-rosima Hädelser, Mage, Vansinne, Myziplyz och Versatil Skabb.
Idag är fanzinepublicering inte automatiskt ett resultat av refuseringar från
förlagshåll, utan ett legitimt och medvetet val för att få ökad kontroll över
sina alster (och ibland även sina inkomster). Och även om det fortfarande är ett
sätt för oerfarna tecknare och manusförfattare att putsa sina färdigheter,
behöver det inte nödvändigtvis vara så. Till exempel gav Coco Moodysson ut Coco
Platina Titan 3000 i fanzineform och lite senare publicerade hon i stort samma
serier på Optimal Press. Även Eva Björkstrand, som också medverkade i samma
tidning, har sedermera gått vidare till Galago.
Optimal Press är för övrigt självt delvis en produkt av fanzinekulturen. Det
startade 1991 i samband med utgivandet av amatörserieantologin Ulv i Fårakläder
och har sedan dess utvecklats till ett av Sveriges intressantaste serieförlag.
Den tekniska utvecklingen har också spelat en stor roll för utbredningen av
fanzinekulturen. Under åttiotalet var fotostatkopieringens utveckling som
billigt alternativ till offsettryck, tillsammans med förhållandevis låga
portokostnader, en bidragande faktor.
De allt billigare datorerna och desktop-publishingprogrammen har också varit
avgörande. Under senare år har Internet blivit ett praktiskt medium, både för
tecknare att nå ut med sina serier till sin publik och för att hitta
likasinnade. Som exempel kan nämnas en serie som Little Gamers, en underhållande
serie av, för och med spelberoende hackers (för övrigt antagligen världens mest
felstavade publikation). Ett annat exempel är seriekollektivet kring C´est Bon,
som gör serier på engelska för en internationell målgrupp. Sedan finns också en
poäng med fanzineproduktionen i ett socialt sammanhang, som på mässor och
utställningar. Att ha en konkret produkt att visa, istället för en hög skisser,
tyder på målinrikting och att man kan slutföra saker och arbeta mot deadlines.
Seriefrämjandet brukar anordna den så kallade Seriefanzineverkstaden under
Bokmässan, senare i år hålls Small Press Expo i Stockholm den 4-6 april och
under förra året medverkade en del fanzineskapare på tidskriftsbiennalen. I
slutändan är kanske ändå fanzinens viktigaste egenskap att de skapas av folk som
inte har någon chef eller någon som styr dem, utan som gör det de gör därför att
de helt enkelt har någonting som de måste berätta.
För mer läsning se:
Fanzineindex 2001 (Optimal Press)
