Nu när all uppståndelse kring valen av rektor och prorektor har lagt sig och den nya universitetsledningen har påbörjat sitt arbete är det hög tid att se över prioriteringarna i universitetets verksamhet under de närmaste åren.
Ett personskifte i rektorsämbetet innebär alltid vissa förändringar. Nya projekt och profilfrågor lyfts fram i ljuset. Olika verksamhetsgrenar slipar sina argument för att få uppmärksamhet just kring de egna hjärtefrågorna.
I och med att rektorsämbetet har utökats från rektor och prorektor till rektor och tre vicerektorer är förutsättningarna ovanligt goda för att åstadkomma större förändringar. Förstärkningen av den centrala ledningen innebär naturligtvis att fler aktuella frågor kan föras upp på dagordningen och behandlas utan att kvaliteten i arbetet försämras.
Från studentkårernas sida har vi valt ut sex viktiga sakfrågor som bör ges högsta prioritet under en överskådlig framtid. Det rör sig om frågor som alla påverkar studenternas tillvaro i olika avseenden.
En fråga som vi ofta har fått anledning att återkomma till är
bostadsbristen. Det finns inte anledning att här återge alla de
argument som finns för att öka bostadsbyggandet i Lund. Låt oss bara ännu en gång konstatera att det är ansvarslöst att låta ett universitet expandera så mycket snabbare än den lokala
bostadsmarknaden klarar av.
Ett särskilt problem är den hemlöshet som drabbar många studenter vid terminsstarten i september. Förra och förrförra året råkade hundratals studenter ut för det ödet efter ankomsten till Lund.
De nödåtgärder som sätts in kommer regelbundet för sent och är inte tillräckligt omfattande.
Vi inser att det tar mer än ett år eller två att bygga ikapp
bostadsbristen, men vi måste redan i år få en bättre framförhållning för det tillfälliga boendet vid terminsstart. Vi kräver därför att universitetet och Lunds kommun tillsammans tar ansvaret för att det redan före sommaren finns en fullvärdig beredskap för att garantera att ingen ska behöva stå utan tak över huvudet vid terminsstarten i september.
En annan aktuell fråga är den om årliga planer för likabehandling av studenter. Sedan lagen om likabehandling trädde i kraft i fjol finns det ett krav på att varje lärosäte i Sverige upprättar en årlig plan för förebyggande av diskriminering och trakasserier.
I Lund drog planeringen ut på tiden, och den plan som skulle har
funnits på plats redan i september i fjol kunde inte antas förrän i
början av innevarande år. Vi hoppas att denna fördröjning var en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas när det blir dags att anta planer för kommande år. Vi utgår också ifrån att implementeringen av planerna kommer att följas noga från ledningens sida. Om den används rätt är Likabehandlingslagen ett verkningsfullt instrument mot diskriminering av studenter.
I många år har frågan om pedagogisk utbildning för alla universitetslärare varit högaktuell. Gedigna ämneskunskaper måste kombineras med pedagogisk skicklighet för att garantera en god utbildning. Sedan förra året förfogar universitetet över statliga projektmedel för pedagogisk utbildning. Liksom i fråga om implementering av likabehandlingslagen har arbetet med den pedagogiska utbildningen dragit ut på tiden. Vi menar att
pedagogiken måste utgöra en del av kärnan i universitetets
verksamhet, och anser därför att ledningen bör prioritera den under de närmaste åren.
En fråga som anknyter till den pedagogiska utbildningen är
kvalitetsutvecklingen inom grundutbildningen. Kvalitetsutveckling är ett fortlöpande arbete som inte har något definitivt slutmål. Det är också ett arbete som har största relevans för alla universitetets områden. Därför måste det organiseras på ett sätt som skapar kontinuitet och tillvaratar kunskaper och erfarenheter från alla fakulteterna.
Hittills har det övergripande kvalitetsutvecklingsarbetet samordnats och drivits framåt inom det så kallade Kvalitetsrådet. Vid årsskiftet löpte rådets mandat ut utan att något beslut om förlängning fattades.
Vi finner det angeläget att kvalitetsrådet återuppstår i någon form. Rent organisatoriskt kan det se ut på många olika sätt, men det är viktigt att det finns ett centralt organ där lärare och studenter kan träffas för att föra fortgående diskussioner kring kvalitet och föra utvecklingen framåt.
I takt med att såväl studierna som den väntande arbetsmarknaden internationaliseras allt mer är det viktigt att universitetet uppmärksammar de problem som kan uppstå när studenter och yrkesarbetande tar sig över landsgränser för att söka sin framtid.
Svenska studenter som tar sig utomlands uppmärksammar ganska snart de skillnader som finns i fråga om betygssystem och examensordning. Ett välkänt exempel på det är att det svenska systemet med kandidat- och magisterutbildningar inte motsvarar undergraduate- och graduate-utbildningar i andra länder.
Även indelningen i grund- och forskarutbildning är problematisk. Den så kallade Bolognadeklarationen utarbetades bland annat i syfte att förebygga sådana problem. Det är dock inte enkelt att genomföra förändringar i en examensordning. Sådana reformer kan få stora konsekvenser. Därför gäller det att de är väl genomtänkta. För att följa med i den internationella utvecklingen bör universitetet ge arbetet med implementeringen av Bolognadeklarationen högre prioritet.
En sista fråga som vi vill uppmärksamma är den om bristen på undervisningstimmar inom vissa ämnen vid universitetet. Samtidigt som det finns kurser och program där studenterna i princip har lärarledd undervisning hela dagar finns det utbildningar där antalet lärarledda timmar per vecka inte är högre än tre eller fyra. När studenterna på en kurs erbjuds mindre än åtta lärarledda timmar per vecka kan den inte anses uppfylla grundläggande krav på akademisk utbildning.
Antalet undervisningstimmar är en ödesfråga som ytterst handlar om resurser.
Varken universitetsledningen eller studenterna kan stillatigande
acceptera att kvaliteten urholkas genom en alltför snål tilldelning
av undervisningstimmar.
Carin Brenner
lus vice ordförande
Mikael Härdig
Lus ordförande
