Efter ett och ett halvt år sitter Mehdi Ghezali fortfarande fängslad på en
amerikansk militärbas, detta utan att ha fått sitt fall prövat.
På plats: Peter Ahlthin och Mehdi Ghezali. 12 maj. utrikespolitiska
föreningen. Eden.
– Det här är en av modern tids värsta rättsskandaler, säger Peter Althin. Han är
advokat åt den svenske medborgaren, Mehdi Ghezali, som sitter fången på den
amerikanska Guantanamobasen på Kuba. Där har han suttit sedan december 2001,
efter att ha blivit arresterad i Pakistan.
Illegala kombattanter
Tillsammans med Mehdis far, som har samma namn som sin son, besöker Peter
Althin Utrikespolitiska Föreningen för att prata om sin klients fall. Det är på
många sätt en makaber historia. Rättsskandalen består i att USA inte har ställt
Mehdi Gezali inför rätta, han har inte ens delgivits någon misstanke om brott.
Ändå sitter han fängslad. Enligt internationella konventioner ska krigsfångar
släppas när kriget är över, men USA väljer att kalla Guantanamofångarna för
illegala kombattanter. En juridisk term som många folkrättsjurister menar inte
gäller i det här fallet.
”Taliban-svensken”
Under föredraget är pappans och advokatens frustration uppenbar: vad har de
att ställa emot en supermakt?
– Det spelar ingen roll att vi har folkrättsexperter på sin sida, USA gör vad de
vill ändå.
I sin desperation protesterade pappan i fjol genom att sitta i en bur på Sergels
Torg i Stockholm i. Anna Lindh kom förbi och hälsade.
Bilderna av de tvångsrakade fångarna som sover i burar har chockerat världen.
Ändå har det varit relativt tyst om händelsen i Sverige. Medier har hänvisat
till Mehdi Ghezali som Taliban-svensken, trots att ingen bevisad koppling finns.
Peter Althin frågar sig om reaktionen skulle ha varit annorlunda om Mehdi hade
hetat Kalle.
– Jag tar inte ställning i skuldfrågan. Jag vet inte vad som har hänt. Men som
jurist reagerar jag över hur de har behandlat Mehdi, säger Peter Althin som vill
att Sverige ska dra hem sin ambassadör från USA i protest.
Peter Althin upprepar flera gånger att det inte handlar om huruvida Mehdi
Ghezali är skyldig eller inte. Det handlar om att alla ska ha rätt att få sitt
fall prövat i en rättsstat. Mehdis pappa däremot presenterar olika ”bevis” på
sin sons oskuld. Han berättar att Mehdi inte ville göra militärtjänst, hur kunde
han då strida på talibanernas sida? Pappan tar även fram bilder på sin son när
han spelade i Örebros fotbollslag
Känsla kontra det rationella
– Ser han ut som är terrorist? frågar han. Min son är svensk. Han har en
svensk karaktär, han är ingen fundamentalist.
Vi presenteras två sidor:, den formella, juridiska samt den känslosamma, och
inte alltid rationella. Kanske hade det varit bättre om Althin kommit ensam. Det
är förklarligt att pappan vill fria sin son från misstankar, men är det inte den
principiella frågan om rättssäkerhet som är viktigast? Skuldfrågan vet vi inte
tillräckligt mycket om. Men när Mehdis pappa sorgset går omkring och delar ut
uppkopierade protestlappar som ska skickas till Anna Lind, är det svårt att inte
bli berörd.
