Kampen om Lundastudentens röst i EMU-valet är hård. Vem övertygar mest?
Jasägarnas Wallenberg eller euromotståndare som är down med hiphop.
Småbrukare, grafiker, värmlänningar
– alla har sin egen sammanslutning. Det formligen kryllar av intressegrupper som
vill visa hur euron påverkar just dem. Studenter är inte undantagna. I Lund
finns både Studenter mot EMU och Studenter för euron. Men påverkar euron
verkligen studenter annorlunda än andra grupper i samhället?
Studenter är internationella
Johan Chytraeus är aktiv i Studenter för euron. Han vill inte peka ut
studenter som en särskild målgrupp.
– Alla som bor i Sverige blir påverkade på samma sätt. Men man kan se det som
att studenter är internationella: de studerar utomlands, reser och har
internationella kontakter. Därför tror jag att studenter är för euron.
– Får jag en replik på det? frågar Angelica Svensson som är aktiv i Studenter
mot EMU. Hon tror inte att studenter är positiva till euron, just eftersom de
ofta har internationell erfarenhet. Angelica tror snarare att det är tvärtom.
– De som rest mycket utanför Europa har sett att i Europa är det de rika
länderna som ska knyts närmare, inte de fattiga länderna. Tänker man
internationellt ska man se längre än till Europa och den vita världen.
Tror inte på argumentationskittet
Angelica tror at,t studenter kommer drabbas hårt av ett eventuellt ja.
– Studenterna påverkas av den strama penningpolitiken som blir en följd av
euron. När man skär ner i den offentliga sektorn kommer även de statliga
anslagen till universiteten att minska, menar hon.
Men Johan är minst sagt skeptisk till att en övergång till euro leder till
nedskärningar i offentlig sektor. Han tror inte på att plocka fram
argumentationskittet: ”det här vinner/förlorar du på euron”. Istället vill han
prata om ideologin bakom sakfrågorna.
– Det handlar om en tro som är större än växelkurser och Forex. Idén om ett
enigt Europa. Studenter har pluggat utomlands, tågluffat, det handlar om en
maggropskänsla att det här är nåt positivt.
Fast det är inte bara argumenten som skiljer ja- och nej-studenterna åt. Deras
organisationer har också haft olika sätt att driva sina kampanjer. I våras bjöd
Studenter för Euron på lunch samtidigt som Jens Spendrup, VD för Spendrups,
pratade om euron ur företagens perspektiv. Med en räkmacka i ena handen och läsk
av välkänt märke i den andra kunde man sitta och höra honom förklara
förträffligheten med att rösta ja.
Varierat program
Samtidigt planerade nejsidan en folkfestival som ägde rum i slutet av
augusti i Lund. Istället för räkmackor såldes kebab och veganmat. Istället för
företagschefer bjöd man in Lars Demian och Advance Patrol.
– Vi ville få ihop ett varierat program och ge intrycket att alla tjänar på att
säga nej. Och visa på kända människor som säger nej. Vi vill inte fjärma oss
från det vanliga folket, hävdar Angelica.
När jag frågor Johan Chytraeus om Studenter för euron skulle kunna tänka sig att
anordna en folkfest är han skeptisk.
– Det här med folkfest ger mig dåliga vibbar. Det låter- bedrövligt. Jag vet
inte om det är rätt sätt. Man behöver inte vara down med kidsen med hiphop. Vi
snackar politik. Det räcker med ett bord och broschyrer.
Jag undrar även om Studenter mot EMU skulle vara intresserade av att ha Jacob
Wallenberg på besök.
– Det skulle aldrig hända. Det är så olika världar, Jacob Wallenberg skulle inte
ha så mycket gemensamt med studenterna. Det skulle vara som att en utomjording
kom hit.
