Lunds nya rektor förordar att alla studenter tar 5 poäng på annan fakultet än
den vid vilken man har sitt huvudämne. Men frågan är om man ska läsa science
fiction-feminism eller trädgårdskonstens historia.
Om man vill skulle man kunna likna planeringen av sin utbildning med
heminredning. När man får kurskatalogen i sin hand är det som att sitta med en
katalog från valfritt varuhus – minus det glansiga pappret. Man tänker sig till
exempel att man läser kursen i “Religionshistoria – yoga och meditation” i
indiska religioner som komplement till “Trädgårdskonstens historia”, 3 poäng, på
samma sätt som man placerar sin favoritsoffa under fönstret så man kan njuta av
fåglarna i trädet utanför. Som i heminredning är nyckelorden i sammanhanget
också perspektiv och kontrast. Man träffar inte bara andra människor utan får
också möjlighet att jämföra infallsvinklar från olika discipliner, som till
exempel samarbetet mellan instutionen för astronomi och kulturvetenskaper
“Människan i universum: den astronomiska världsbilden genom tiderna” (som dock
kräver att man har 40p högskolestudier bakom sig)
För de flesta studenter på program är dessvärre tvärvetenskap någonting
som buttra föreläsare sysslar med när de försovit sig. Kanske lär du dig också
att uppskatta ironi efter att ha läst “Psykologiska perspektiv på människa –
datorinteraktion som internetbaserad distanskurs” Kanske träffar du en person av
motsatt kön som delar ditt hat mot Ayn Rand på kursen “Science fiction –
feministiska perspektiv på utopier/dystopier” och kanske så slutligen på kursen
i “Antropologi med särskild inriktning på moderna farsoter” känner dig stå inför
det gamla valet mellan pest och kolera, fast i moderniserad form…
I sitt installationstal sade Lunds Universitets tillträdande rektor Göran
Bexell att:
“Jag kommer att verka för att det över hela universitetet skall bli inte bara
administrativt möjligt utan också tillrådligt för att inte säga påbjudet att en
student som lämnar LU skall ha läst minst en kurs om 5 p vid en annan fakultet
än den egna. Här finns fina initiativ och möjligheter, t.ex. i samverkan mellan
medicin och humaniora/teologi.”
Lämpliga kompletteringar för sådana här utomfakultetsliga studier kunde till
exempel vara för naturvetare att läsa fem poäng Vetenskapsfilosofi för att få
ett utanförperspektiv på de modeller man använder och kanske en smula ödmjukhet
inför de begränsningar vi trots allt formulerar våra modeller om verkligeten
utifrån. Det omvända förhållandet gäller givetvis också. Många humanister skulle
behöva en rejäl fempoängskurs i fysikens grunder (Universitetet gav tidigare en
kurs som hette just “Fysik för Poeter”, vilket för övrigt måste vara ett av de
bästa kursnamnen någonsin) för att få ljusets våg-/partikelnatur förklarad för
sig.
Läkarstuderande kunde läsa etik för att återfå synen på sina patienter
som varelser med känslor. Eller kunde man läsa fem poäng i “Antikens litteratur”
och inse att människor i en hel annan tid och verklighet ändå kunde skriva om
kärlek på ett sätt som fortfarande kan röra en modern läsare till tårar. För
studenter norrifrån kan kursen i “De svenska dialekternas fonetik och fonologi”
vara en god idé – för att snabbare kunna beställa en Widerbergare på klingande
pidginskånska.
Man kan också fundera på vad som hänt om personen som skrev
kursbeskrivningen till “Kristendomens historia – Heliga Birgitta – bakgrund,
budskap, betydelse” fått möjligheten att läsa en fempoängskurs i skapande
svenska och fått upp ögonen för allitterationens möjligheter (och i det aktuella
fallet – begränsningar).
För egen del saknar jag just nu en fempoängskurs i skotsk rocklyrik, jag
har funderat hela förmiddagen på vad Alex Harvey egenligen menade när han skrev:
A man on a horse with a box on his head/ He was sayin’ to the Nation He pay him
dues the goodbye blues/ Is simple syncopation And then I told my story to the
cannibal king/ Said baby baby shake that thing…
