Samhällsvetenskapliga fakulteten tar strid med studentrepresentanterna och
utökar nu antalet bidragsfinansierade doktorandtjänster.
Styrelsen för samhällsvetenskapliga fakulteten, Samfak, gav nyligen klartecken
åt två institutioner att inrätta utbildningsbidrag för doktorander. Detta trots
att alla fyra studerandrepresentanter, samt en av de fackliga företrädarna,
motsatte sig beslutet.
EN DOKTORANDTJÄNST medför alla de rättigheter endast anställning ger.
Utbildningsbidraget däremot räknas inte som sjukpenningsgrundande inkomst och
ger dessutom ett svagt skydd vid föräldraledighet. Det finns heller inga
garantier för ett förlängt bidrag om exempelvis en längre tids sjukdom skulle
förhindra en doktorand från att slutföra sitt arbete på utsatt tid.
Magnus Wennerhag, doktorandrepresentant i styrelsen och en av dem som motsatte
sig beslutet, befarar att detta sätter doktoranderna i en
beroendeställning gentemot sin institution.
– I slutänden är det alltid institutionen som beslutar om sjukersättning och
föräldraledighet, säger han.
GÖTE HANSSON, fakultetetsstyrelsens ordförande, gör ingen stor sak av att
styrelsen gick emot de ledamöter som för studenternas talan.
Enligt Göte Hansson beviljades ansökningarna från psykologiska och
kulturgeografiska institutionerna för att utbildningsbidrag är billigare än
doktorandtjänster. Fakultetens egna beräkningar gör gällande att det rör sig om
besparingar på 50 procent. Göte Hansson pratar också om undersökningar på
institutionerna som sägs visa att studenterna är för bidragen.
Magnus Wennerhag hänvisar istället till flera andra rapporter, bland annat den
senaste Doktorandbarometern, som visar att många doktorander mår dåligt på grund
av osäkra anställningsförhållanden.
GÖTE HANSSON HÅLLER med om att bidragssystemet ger doktoranderna en sämre
ställning i sociala frågor. Men han hävdar att doktoranderna även kommer att
erbjudas assistenttjänster på 20 procent. Fakulteten lovar även att ge forskarna
ett högre utbildningsbidrag än vad de formellt sett är tvingade att göra.
Men Magnus Wennerhag tycker inte att styrelsens ekonomiska argument håller.
Han pekar på att beräkningar gjorda av Umeå universitets studentkår, baserade på
siffror från Lunds universitet, visar att besparingarna blir 12 procent, och
inte de 50 procent fakulteten hävdar. Han förklarar detta med att de bara tagit
med lönekostnaderna i sina beräkningar, inte kostnaderna för handledning,
lokaler och liknande. Göte Hansson vidhåller:
– Man kan räkna på många sätt men utbildningsbidrag är billigare än
doktorandtjänster – annars hade vi inte tagit det här beslutet.
ENLIGT HONOM SKULLE ett avslag av ansökningarna ha medfört att institutionerna
inte kunnat genomföra sina forskarutbildningar fullt ut eller hade varit tvungna
att ta in betydligt färre studenter.
Samtidigt försäkrar Göte Hansson
att beslutet inte är ett tecken på att fakulteten ändrat sina riktlinjer för
forskarutbildningen. Men Magnus Wennerhag är inte lika säker.
– När andra fakulteter börjar övergå från bidrag till doktorandtjänster, ger det
konstiga signaler att Samhällsvetenskapliga fakulteten går åt andra hållet.
Utbildningsbidraget för en enskild doktorand är minst 13 650 kronor per månad,
före skatt. Samhällsvetenskapliga fakulteten ger ett något högre belopp i
bidrag. En doktorandtjänst ger en ingångslön på omkring 18 500 kronor.
