Efter 13 nummer och en position mellan IKEA och Bibeln lägger den
internetbaserade ljudtidskriften Laika ner. Rädslan för etablissemanget får
upphovsmakarna att leta nya forum för sina ljudexperiment.
Magasinet Laika handlar om att sätta ljud på det som annars inte hörs.
Personerna bakom det ovanliga ljudmagasinet ger till exempel trasiga
kassettband, upphittade på gatan, nytt liv genom att vira upp dem och spela upp
dem igen. Och de sänder samtal från redaktionsmöten inspelade i smyg, samtidigt
som man på annan plats kan höra fragment från den finska rockgruppen The Rasmus.
Men efter två och ett halvt år lägger nu det experimentella ljudmagasinet ner.
Under åren har närmare 40 personer från och till varit inblandade.
När redaktören och producenten Mathias Holmberg tar emot i sin lägenhet på
Möllevången i Malmö påpekar han bestämt att han bara vill uttala sig för Laika
som kollektiv.
– Laika är ett sätt att arbeta med ljud, en attityd och ett förhållningssätt
till mediet.
Det är ljudet och attityden som är det viktiga, inte vilka det är som gör Laika,
eller att Laika ska lyckas.
LAIKA HAR MED jämna mellanrum lanserat nya nummer av tidskriften. Fokus ligger
på att finna nya uttryckssätt för ljud med internet som medium. I sista numret
av Laika demonsterar P. A. Larsson, i sitt verk Sound Pollution, ljud som våra
sinnen normalt inte förmår att uppfatta. I en tågvagn har mikrofonen fångat upp
störningar från teknisk apparatur. Om verket ska benämnas som ljudkonst,
ljudexperiment eller helt enkelt ett reportage från vardagen är upp till
lyssnaren. Det intressanta är inte etiketten utan att inspelningen medvetandegör
oss om ljuden som ständigt, men utan vår vetskap, finns närvarande i det moderna
samhället.
UTÖVER LJUD SMYGER sig även bildkonst och en del text in på Laika. Sara
Frostberg tar oss exempelvis tillbaka till barndomen med sina vikgubbar. Men det
handlar inte om söta djur utan om mer groteska varelser i alla möjliga och
omöjliga skepnader. Allt är naivt illustrerat på papper och därefter överfört
till datorn där bilderna ackompanjerats av ljud, skratt och prat.
FRÅN ATT HA BÖRJAT sända Laika 1998 som radioprogram i Lunds studentradio, Radio
AF, gick de inblandade våren 2001 över till internet.
– Det var ett nytt medium för ljud som vi ville prova på. I produktionen ville
vi använda gratis teknik som var tillgänglig för alla, säger Mathias Holmberg.
– Vi fick inte göra rätt, vi skulle göra fel för att hitta på nya saker.
MED DEN NYA tekniken kom nya möjligheter. Lyssnaren behövde inte bara lyssna på
det som serverades utan kunde nu själv påverka vad hon ville höra. Med tiden har
också ljudexperimenten, tillsammans med Laikas övriga utbud, krävt alltmer
avancerad teknik och tekniskt kunnande. Kanske är just det en av anledningarna
till att de inblandade känner att det är dags att söka nya vägar och
uttryckssätt.
– Det saknades inspiration och vi ville ha nya saker att utforska, berättar
Mathias Holmberg apropå nedläggningen.
ATT BLI EN ETABLERAD kulturtidskrift eller att använda sig av avancerad teknik
har aldrig varit målsättningen för Laika. Det blev en väckarklocka när de
hamnade på en topplista över Sveriges bästa webbsidor.
– Vi hamnade på 45:e plats mellan IKEA och Bibeln. De flesta sidor som fanns
representerade var mycket tekniskt avancerade, något som aldrig varit ett mål
för Laika, säger Mathias Holmberg.
– Istället har den ryska mekaniken varit en förebild. Det ska inte se så mycket
ut för världen men det ska fungera.
LAIKA HAR ÄVEN samarbetat med Starfield Simulation som anordnar konserter med
elektronisk och experimentell musik på bland annat Rooseum i Malmö. De två
verksamheterna har följts åt genom åren. Eftersom Starfield Simulation också
uttrycker sig med hjälp av ljud och presenterar sina tillställningar i
nummerformat, var ett samarbete naturligt. Laika har också på egen hand anordnat
ett par spelningar på gallerier i Malmö.
– Fler liknande projekt är planerade där även bild kommer att finnas med, säger
Mathias Holmberg.
Laika är med andra ord inte helt död utan tar istället en alltmer fysisk form
och steget ut i det mer traditionella offentliga rummet.
