Årgångarna 2001 och 2002 av Tidskrift för litteraturvetenskap utgavs vid
Litteraturvetenskapliga institutionen i Lund, samtidigt som Björn af Kleen
bedrev studier här.
I sin bittra betraktelse över tidskriften och institutionen
i Lundagård nr 7/2003 anmärker han på att ”aldrig /…/ någon tryckte TFL i
handen på mig. Eller ens nämnde den.” Omständigheterna kan beskrivas på annat
sätt. Som redaktör och lärare vid institutionen informerade jag om TFL för
åtskilliga studentgrupper, däribland den som af Kleen tillhörde, och vid ett
antal seminarier med hans grupp lyftes artiklar ur tidskriften fram. Under hans
studietid här utnyttjade ett 60-tal studenter erbjudanden om gratis
provexemplar. Då arrangerades även på institutionen flera långt i förväg
affischerade diskussionsaftnar med utgångspunkt i nyutkomna TFL-nummer.
BJÖRN AF KLEEN FINNER det ”märkligt att institutionen inte säljer den billigt
till påbyggnadsstudenter som känner sig lurade på undervisningstimmar.” Som han
emellertid vet, erbjuds studerande att för 140 kronor om året få fyra närmast
boktjocka nummer levererade hem i brevlådan. Vidare ironiserar han över att
glasskåpet där utgåvorna efterhand har exponerats är låst. Det är riktigt, men
några meter därifrån ligger seminariebiblioteket, där tidskriften kan läsas.
VIDARE KLAGAR HAN över att han ”aldrig blev bjuden på den helgkonferens
TFL ordnade och bevakade”, en tillställning efter vilken det ”luktade fest”
enligt hans pimpinetta anmärkning. Men ingen blev bjuden på den konferensen,
”Teorins ställning i svensk litteraturvetenskap”, som hölls i Lund 13-14/9 2002
och samlade ett 90-tal deltagare från hela landet och Danmark. Konferensen vände
sig till tidskriftens prenumeranter och till yrkesverksamma litteraturforskare.
Information om arrangemanget, och om hur man anmälde sig genom att erlägga
konferensavgift (250 kronor för föredrag, diskussion och mat i två dagar) samt
eventuellt teckna prenumeration (140 kronor, ni minns), anslogs bl.a. på tre
ställen i litteraturvetenskapliga institutionens entréhall under våren 2002,
alltså samtidigt som af Kleen var inskriven på grundkursen.
JAG VET INTE var skon egentligen klämmer, men hoppas på framsteg för af
Kleens skull.
ANDERS MORTENSEN
FIL DR FORSKARASSISTENT VID LITTERATURVETENSKAPLIGA INSTITUTIONEN I LUND
REDAKTÖR FÖR TIDSKRIFT FÖR LITTERATURVETENSKAP 01-02
SVAR
Jag känner inte igen den promotionkampanj Anders Mortensen beskriver. Men
tvivlar inte på att den är riktig. Jag ber om ursäkt för sakfelen.
MEN KANSKE ÄR känslan av att ha blivit utelämnad typisk. Att
prenumerationsannonser och konferensinbjudningar går en förbi beror nog på att
man som A-student har anledning att besöka institutionen färre än 6 timmar i
veckan (antalet undervisningstimmar i våras var 5,8). Institutionsledningens
attityd i frågan tycks sömnig och jag såg tystnaden kring TFL som ett symptom,
vilket var den diskussion jag ville föra i artikeln.
UTVÄRDERINGSENHETENS Studentbarometer, som nu senast tagit tempen på
humanistiska fakulteten, visar att litteraturvetare i snitt pluggar 24 timmar i
veckan – undervisning och självstudier sammantaget. Största boven är bristen på
undervisning (enligt både Studentbarometern och högskoleverkets undersökning
Studentspegeln 2002). Men den tidigare ställföreträdande prefekten, Birger
Hedén, tycker situationen är acceptabel, eftersom litteraturvetare “behöver tid
inte bara till att läsa utan också till att fundera över vad man läser”
(Lundagård 4/03).
ATT TFL ÄR MER kommunikativ än jag upplevde är bra. Men ledningens attityd till
studentbekymmer är fortfarande en källa till bitterhet.
BJÖRN AF KLEEN
