Som färdig beteendevetare upptäcker Jascha Trygg att tjejkläder är roligare. Nu
är han egenföretagande designer på heltid.
Jascha Trygg gör enkla jackor med hårt skurna kanter som får franska stylister
att utropa “åh, Skandinavien!”. Signumet är kanske den nonchalanta elegansen,
“Jascha”-jackor får läkartjejer att se lite mindre karriäristiska ut.
MODEINTRESSET ÄR ETT arv. Mamman är designer och Jascha säger sig vara uppvuxen
bland trådrullar. Men redan från början, med familjen på branschmässor i Borås,
trivdes han bäst bland städerskorna. Stylisterna, modellerna och designerna var
upptagna med sin modedröm. Märkeskåta satt dom och idisslade internationella
designers. Ointressant, tycker Jascha Trygg.
Han sitter på Clemens Krog, hinkar kaffe – det blir tio koppar om dan, “sen är
jag som värsta jävla dampbarnet” – och pratar om fördelarna med att vara sin
egen chef.
– Jag har jobbat med mat tidigare, haft cateringfirma. Designen är en derivat av
en kreativ kärna. Vilken uttrycksform man använder är slump, men för mig är det
också om ett socialt arv förstås.
– Design handlar inte bara om ett konstnärligt formuttryck, utan om att få
fortsätta leka i livet. Jag är ett jävla barn.
JASCHA TRYGG HAR en examen i beteendevetenskap (hans pappa är psykoterapeut) men
ingen formell textilutbildning. Tre gånger är han på väg att inleda en kritik
mot designutbildningar, men ångrar sig varje gång av ödmjuka skäl. Hur som helst
verkar han tycka att hans teknik – att lära sig design och marknadsföring efter
hand – är effektivare.
– Samtidigt som jag pluggade gjorde jag en jacka och ett par killshorts som
såldes i Stockholm och då insåg jag att det faktiskt var möjligt. Delvis genom
att jag har kontakter. Mamma hjälper till.
– När jag var klar med min examen, och skulle söka jobb, insåg att det här är
mycket roligare. Att få göra något själv, att få utveckla mina egna idéer. Det
är min viktigaste drivkraft.
HAN SÄGER SIG inte ha några anspråk på att syssla med avantgardistiskt mode. Han
gillar tjejer, och försöker göra fina tjejkläder. Konkurrensen bedömer han till
närmare noll.
– Sverige som modescen är extremt konform. Det finns ingen annanstans där
Canadian Goose-jackor i kombination med för korta byxor kan funka.Vi pratar en
polarjacka, i kombination med seglarskor.Det räcker med att åka till Danmark för
att se ett högre mått av individualism i modet.
Varför finns det så få roliga klädmärken i Skåne?
– Mycket handlar ju om arv. Jag känner massa folk som sitter hemma och syr
grejer till kompisar. Men professionell konfektion är en annan sak. Det handlar
om så mycket annat än rita kläder, det gör jag ju egentligen bara några veckor
om året. Det är administration. Affärsverksamhet. Strategier. Jag syr inte
själv.
Varför bara tjejkläder?
– Killar har ett sådant extremt fokus på funktionalitet. När man tar fram en
herrjacka så är första dom frågar: varför är det ingen innerficka på den här
jackan? Tjejer tittar mer på form och hur den ser ut.
Det är ganska kaxigt att döpa sitt märke efter eget namn.
– Jag ska visa dig något.
Han slår på sin laptop.
– Mina kompisar tyckte att jag skulle döpa mitt märke till “Jascha”. Och jag
tänkte: nej, det kan jag väl inte. Men dom flesta märken är ju döpta efter
designern, även svenska. Jenny Hellström, Lovisa Burfitt.
Laptopen är påslagen. Han visar ett foto från NK Trend i Stockholm där hans namn
är graverat på en upplyst tavla ihop med en bunt världsdesigners.
Det är modigt. Om “Jascha” konkar, konkar Jascha Trygg också.
– Då skaffar jag ett fruktstånd i Belgien. Det är en drivkraft också, att sätta
sig själv på spel.
Jascha Trygg återkommer flera gånger till vad han ska göra om det skiter sig.
– Fruktstånd eller lantbrevbärare. Ansvarsfrihet och ickemateriell tillvaro.
Alltså tvärtemot idag, då du tjänar pengar på vår fåfänga.
– Visst, absolut, jag kapitaliserar på fåfänga. Det är svårt med den etiska
biten.
