“Omöjlig att gå förbi.” “Oförarglig samtalsgrupp.” Meningarna går isär om det informella dekanrådet. Men maktkoncentrationen är tydlig i rådet med universitetets högsta lärarchefer.
-De har en väldigt stark position, erkänner rektor Göran Bexell. Lundagård har kartlagt.
Lunds universitet är en koloss. Med 38 000 stu-denter, 3000 forskarstuderande och 5600 hel-tidstjänster är lärosätet givetvis svårt att styra. Organisationen är därför mycket decentraliserad. Men på universitetets hemsida ser det enkelt ut:
– Universitetsstyrelsen är universitetets högsta beslutande organ.
– Rektor svarar för ledningen under styrelsen.
– Fakulteter och institutioner ansvarar för den dagliga verksamheten.
På papperet är det möjligen så. Men samtliga Lundagård talar med pekar också ut en annan grupp med mycket stort inflytande – dekanrådet. Rådet är informellt och består av cheferna för universitetets fakulteter samt rektor, universitets-direktör och studentrepresentant. Bland dekanerna är åtta män och en kvinna.
Varannan vecka träffas de för möten utan varken dagordning eller protokoll. Inte heller på hemsidan finns någon information om rådet.
Kritikerna säger att viktiga beslut om universitetets ledning i praktiken fattas på dessa möten. Dekanerna och rektorn, å sin sida, menar att mö-tena endast ger beslutsunderlag åt styrelsen.
SUSANNE RAGVALD ÄR studentrepresentant i uni-versitets-styrelsen. Hon förstår att det behövs fördiskussioner så att besluten verkligen åtföljs på fakulteterna – men tycker att dekanrådet som det ser ut idag har för stor makt.
– Rådet sätter gränser för vad som är okej för styrelsen att besluta om, och dom gränserna går inte att tänja på. På styrelsemötena kan rektorn och universitetsdirektören säga att: “det har vi redan diskuterat i dekanrådet”. Och då vet man att det kommer att bli mycket svårt att ändra på, säger hon.
Ragvald menar att dagens konstruktion leder till att studenterna får mindre att säga till om. För reellt studentinflytande tror hon att studentrörelsen skulle behöva samverka mer och följa de olika förslagen fram till ett färdigt beslut. Hon tycker inte att man har en riktig studentrepresentation i dekanrådet.
– Visst deltar LUS-ordföranden i rådsmötena – men vilken pondus har hon egentligen? Eftersom samtalen är informella är det upp till rektorn själv att känna av stämningarna i gruppen. Då är det klart att han lyssnar mer på dekanerna, säger Susanne Ragvald. Som jämför med universitetsstyrelsen där den formella möjligheten att reservera sig ger ett betydligt större förhandlingsutrymme åt studenterna.
MAGNUS ALM VAR ordförande för LUS – Lunds universitets studentkårer – läsåret 2000/2001 och samtidigt studentrepresentant i rådet. Hans erfarenheter stämmer väl med Ragvalds tankar.
– Jag hade ett ganska svagt mandat i dekanrådet. Min roll var mer observerande, tyckande – ibland möjligen bromsande. Men att driva egna studentfrågor i dekanrådet var väldigt svårt, säger han.
Den nuvarande LUS-ordföranden Carin Brenner är av en helt annan åsikt.
– Jag upplever att man lyssnar lika mycket på mig som på någon annan, säger hon.
De dekaner som Lundagård talat med beskriver dekanrådet som en grupp där rektor har möjlighet att förankra förslag och beslut i verksamheten.
– Otvetydigt är det så att vi har en stor betydelse. Vi är viktiga eftersom vi ger information till rektors beslutsunderlag. Men det är lätt att missförstå makt och inflytande, vi fattar inga beslut. Dekanrådet har inte makten vid Lunds universitet, säger Göte Hansson, dekanus vid samhällsvetenskapliga fakul-teten.
Dekanus Bengt Söderström vid naturvetenskapliga fakulteten delar den uppfattningen. Och han menar också att dekanrådet är en styrka för universitetet.
– Rådet ger oss möjligheten att uppträda eniga som Lunds universitet. Det finns nästan inget liknande i hela Sverige.
Men Bengt Söderström tror nog att det akade-miska kollektivet i stort är svårstyrt eftersom man är van att ifrågasätta.
– Jag tycker att förra rektorn Boel Flodgren uttryckte det fint: “Det är en märklig situation att jobba i en organisation där rektors beslut betraktas som ett intressant inlägg i debatten”.
GÖRAN BEXELL, UNIVERSITETETS nuvarande rektor, anser inte heller att dekanrådet är ett beslutande organ. Men han medger samtidigt:
– När dekanrådet diskuterat sig fram till en ståndpunkt har de en väldigt stark position gente-mot styrelsen. Om man som rektor då går emot deras linje är det inte bra. Jag skulle inte vara en bra rektor om jag gjorde det.
Men att dekanerna, som väljs av lärarna på sin respektive fakultet, vinner mark på central nivå är inte heller okontroversiellt för Högskoleverket.
Den statliga tillsynsmyndigheten för högskolor och universitet, höjer ett varnande finger för ett alltför stort lärarinflytande. I utredningen “Kol-legialitet eller rättssäkerhet?” från 2001 skriver de: “Att de akademiska lärarna har ett informellt inflytande över verksamheten skulle kunna innebära en risk för brister i kontrollen av att reglerna för verksamheten följs.”
En annan punkt som kritikerna av dekanrådet tar fasta på är att rådet är just informellt. Att det inte finns offentliga protokoll och dagordningar gör det svårare för utomstående att få en bild av rådets diskussioner.
– Man hamnar helt klart i en konstig sits om man inte är med i förhandlingarna. Samtidigt är dekanrådet inte juridiskt ansvarigt och behöver inte alls ta ansvar för att lagar följs, säger Susanne Ragvald som anser att dekanrådets stora inflytande ger styrelsen en allt för svaga roll.
Och så här säger Lennart Lundquist, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet.
– Alla typer av informella organ är demokratiskt farliga – utan öppenhet skapas inga tydliga ansvarsförhållanden, säger Lundquist som länge forskat kring demokrati och förvaltningsfrågor.
– Dekanrådet är väl en lösning på ko-ordineringsproblem. Och då styrelsen inte kan lösa detta finner dekanerna på något eget. Det leder förstås till nya problem. Ersätt styrelsen med ett dekanråd kompletterat med fackrepresentanter så får vi en förnuftigare konstruktion.
Men dekanerna ser en poäng med att samtalen är just informella. Göte Hansson motiverar från-varon av protokoll med att diskussionerna då blir mer “spontana och kreativa”. Dekanus vid naturvetenskapliga fakulteten Bengt Söderström medger ändå att det kan vara ett problem.
– Fast jag tror att man får väga det mot att diskussionerna blir friare och fakulteterna lättare kan uppnå enighet, säger han. Och poängterar att studentrepresentanten har insyn i rådet.
DE SOM KRITISERAR dekanrådet menar att det fungerar som en konservativ kraft som bland annat blockerar frågor som jämställdhet och studentinflytande.
Susanne Ragvald tror att det beror på att dekanerna inte ser dessa frågor som lönande. Forskaren Anna Bjuremark vid Linköpings universitet, som skrivit en avhandling om dekanrådet i Lund, menar också att dekanrådet kan sägas ha en kvarhållande kraft.
– När dekanrådet diskuterade jämställdhetsfrågor hände det att man la problemet utanför akademin. Istället för att fråga sig: givet att världen ser ut som den gör – hur ska vi agera, säger hon.
BENGT SÖDERSTRÖM KÄNNER inte igen den bilden. Men han tror ändå att rådet de senaste tio åren delvis verkat konserverande.
– Men det beror på att vi som dekaner har ett ekonomiansvar, och med de senaste årens dåliga ekonomi har i stort sett varje form av nyordning betytt att vi måste säga upp folk. Och då är det svårt att satsa nytt och friskt, säger han.
Samma typ av resonemang för Göte Hansson. Han betonar att ett ekonomiskt synsätt i alltför hög grad tidigare satt sin prägel på samtalen i dekanrådet. Utbildningskvalitet och innehåll har skymts av svårlösta resursfördelningsfrågor.
– Det är viktigt att det inte bara handlar om kronor och ören. Vi måste också ta ställning till bland annat den pedagogiska kvalitén. Men det är svårt.
De båda dekanerna Göte Hansson och Bengt Söderström tvekar inför att problematisera maktfrågan. De diskuterar hellre i termer som “konsensus” och “en gemensam samsyn”.
– Dekanrådet handlar bara om att skapa förståelse för fakulteterna. Jag sitter där för Lunds universitets bästa, säger Göte Hansson.
Men statsvetaren Lennart Lundquist är osäker:
– Inga makthavare vill erkänna att de har makt. Maktkoncentration utan ansvar är alltid ett problem.
