Går det att utbilda sig till konstnär?
I Malmö ligger Konsthögskolan, en skola med internationellt anseende
och studentateljé i Berlin. Få känner till att skolan tillhör
Lunds universitet, trots att den satsar mer på teori än många
andra konstinstitutioner.
Framför en soffa modell äldre visar en TV upp en animerad film samtidigt
som en stridsvagn i plast riktar sin kanon mot betraktaren. På TV-skärmen
utspelas ett naivt tecknat krig som slutar i total förintelse. Ammunition
går i jämna banor tvärs över skärmen för att
utplåna sin motståndare. Vid dörren in till vardagsrummet hänger
en tavla med ett mönster gjort av memorybrickor. En första blick avslöjar
endast ett vackert mönster, innan ett hakkors med alla dess associationer
träder fram. På annan plats i rummet vänder de vuxna bort sin
blick.
JENS HENRICSON VISADE upp sitt verk Vardagsrum med hakkors vid årsutställningen
på Konsthögskolan i Malmö i maj 2003. Han går fjärde
terminen på högskolan som ligger centralt belägen i Malmö.
Trots att skolan tillhör Lunds universitet är det få som förknippar
skolan med det.
– Det gör förmodligen ingen på skolan, säger Jens.
Vissa regler som gäller för lokaler och liknande kommer från
Lund men annars betalar jag endast min kåravgift. Vi behöver inte
ens skriva in oss vid någon nation. Hur de har löst det byråkratiskt
har jag ingen aning om.
UTBILDNINGEN VID Konsthögskolan är på fem år och ger
en magisterexamen i fri konst. Under utbildningen studeras det både teori
och praktik. Utifrån ett antal valbara kurser, som varierar från
år till år, väljer studenten självständigt och samlar
ihop 20 poäng per läsår. Förra året kunde man bland
annat välja traditionella kurser i konsthistoria, mer komplexa om som behandlar
identitet eller en kurs där tekniker i glas och silikon förenas. De
valbara kurserna kompletteras med 20 poäng i enskilt arbete. Med undantag
för första året då undervisningen är obligatorisk
läser studenterna tillsammans över årskurserna.
– Att kombinera praktik och teori fungerar bra, säger Jens. Det finns
en god dialog mellan lärare och elever på skolan som gör att
det går att påverka kursernas innehåll under tiden som de
pågår.
GERTRUD SANDQVIST är prefekt på Konsthögskolan och menar att
eleverna på skolan befinner sig i en privilegierad situation. Av 600 sökande
antas tolv personer per årskurs. På skolan har varje student en
egen ateljé och det finns även tillgång till ateljé
och bostad i Berlin under kortare perioder. De flesta studenter har redan någon
form av tidigare utbildning eller har på annat sätt kommit igång
med sitt konstnärskap. Detta leder till att arbetet på skolan är
mycket individuellt. Konsthögskolan samarbetar också en del med de
andra skolorna inom samma område i Malmö, Teaterhögskolan och
Musikhögskolan. Kontakter finns även med Sociologiska institutionen
i Lund och med ett flertal utländska skolor.
Kan man utbilda sig till konstnär?
– Det är den stora frågan, säger Jens. Är man konstnär
när man är klar?
Gertrud Sandqvist menar att man måste ha begåvningen att kunna tänka
visuellt för att utbilda sig till konstnär.
– Det är skillnad på att känna och att kunna ut-trycka
sina känslor, säger Gertrud Sandqvist.
Fördelarna med att gå på en konstskola framför att på
egen hand slå sig fram som konstnär är flera. Både Jens
och Gertrud Sandqvist talar om hur man på skolan utvecklas och inspireras
genom att möta de andra på skolan och samtala med lärarna. Den
tuffa arbetsmarknaden efter utbildningen gör det också viktigt att
under studietiden knyta nätverk. Något många av studenterna
också gör, enligt Gertrud Sandqvist.
HUR KONST SKA värderas och betraktas är svårt att mäta
i akademiska poäng eller andra kvantitativa mått. Istället ligger
makten hos ett par institutioner. Kritiker är en, gallerier en annan. Även
konstskolor, curatorer och andra konstnärer säger sitt. Genom att
någon väljer att ställa ut ett konstverk i ett visst rum påverkas
betraktarens syn på det.
– Det behövs något system för att utvärdera, menar
Jens. Samtidigt är det problematiskt då det leder till en hel del
klappar på axeln.
Berätta om Vardagsrum med hakkors.
– Jag ville skildra ett vardagsrum med dess symboler; soffa, TV, leksaker
och tavlor, säger Jens. Jag ville visa hur barn omedvetet leker krig, samtidigt
som vuxna befinner sig mitt i det. Vuxna tittar på barnens lek utan att
tänka på vad det innebär, vi blir distanserade, fortsätter
han.
KOMPONENTERNA SOM utgör verket har kommit till under olika tid. Memorytavlan
med hakkorset gjordes innan Jens började på Konsthögskolan.
Under arbetet med de andra delarna såg Jens hur de passade in i ett sammanhang.
Att verket visades i efterverkningarna av USA:s anfall mot Irak ställde
det i en annan kontext än vad som var meningen. Själv såg jag
det som en krigsprotest bland många. En obehaglig sådan ska dock
tilläggas. Även Jens tänkte på detta.
– Kriget fördärvade mitt verk och jag blev egoistisk. Det var
en konstig tanke. Samtidigt kan jag inte läxa upp andra, endast kommentera
vad som händer. Och alla får ha sin tolkning. Jag vill ju inte sätta
upp en text om hur verket ska ses och förstås.
NU ARBETAR JENS med en installation som fortsätter på samma tema
som föregående verk, men i ett större sammanhang. Det rör
yttre hot, och då inte endast krig utan kanske även naturkatastrofer
och kapitalism. Visning sker i samband med vårens utställning då
alla studenters ateljéer öppnas upp för allmänhetens beskådning.
INNAN JENS BÖRJADE på Konsthögskolan studerade han film under
ett par år vid olika folkhögskolor i Sverige. En bakgrund han har
sett fördelar i under nuvarande utbildning.
– Jag har inte samma ingång som många andra, säger Jens.
Jag vet lite mindre än alla andra om konsthistoria. Det kan vara frustrerande,
men skönt ibland. Det tar längre tid för mig innan jag upptäcker
att saker och ting redan är gjorda, säger han och skrattar.
