Samhällstillvänd socialrealism och språkliga formexperiment. Bland vårens debutanter finns motsägelsefulla trender. Men Sveriges stolta novelltradition verkar ha lagts i träda.
Folkhemmets sönderfall och storstädernas segregation fortsätter att sätta sina avtryck i litteraturen. I april debuterar dokumentärfilmaren Renzo Aneröd med romanen Löftet (Leopard Förlag), som skildrar en rå arbetarklassmiljö i en förort på 70-talet. I centrum står våldet, drogerna och kriminaliteten. Det är en ny typ av socialrealism som inte innebär romantisering av fackföreningar och hederligt arbete, utan snarare visar släktskap med den realism som den nya vågen av svenska förortsförfattare använder sig av.
DN-journalisten anna Koblanck, som i april kommer ut med reportageboken Några dagar till (Ordfront), är ett annat exempel på den samhällstillvända litteraturtrenden. Koblanck berättar historien om en aidssjuk kvinnas kamp i Botswana där 39 procent av befolkningen uppskattas vara hivsmittade. En debut i samma anda, men om de jordlösa böndernas kamp i Brasilien, är Lennart Kjörlings Så länge det finns hunger som alldeles nyligen kom ut på samma förlag.
Den formmedvetna prosan, med experimentella inslag, hittar man däremot hos Sara Stridsberg och Gertrud Hellbrand. Den förstnämnda har gjort sig ett namn som feministisk skribent i bland annat tidskriften Bang, och genusmedvetenheten är tydlig även i hennes första roman Happy Sally. I den skildras två kvinnoöden och deras storslagna projekt att simma över engelska kanalen. Drömmar och faktiska bedrifter hamnar i konflikt med den traditionella modersrollen i en berättelse som rör sig på tre olika tidsplan.
I gertrud hellbrands nattsvarta roman Vinthunden finns en liknande tematik. Men här är det istället en ung kvinna som medvetet utforskar sin egen underordning genom ett självdestruktivt leverne. Liksom Sara Stridsberg har Hellbrand ett genomarbetat språk, texten är fragmentariskt uppbyggd kring korta prosaberättelser. Tomrummen förstärks genom ett flitigt användande av symboler.
Novellen har under de senaste åren fått träda tillbaka som genre i Sverige. Inte heller bland vårens debutanter syns någon novellist till. Istället befäster lyriken något förvånande sin ställning – trots att den sällan leder till några kommersiella succéer. Bland lyrikdebutanterna kan nämnas Ida Börjel. Hennes poesi har berättande inslag, i dikterna finns en tydlig framåtrörelse, inte bara bilder och stämningar som radas upp. OEI ska ge ut hennes diktsamling Sond i samarbete med förlaget Modernista i maj.
Även om det är svårt för många författare på mindre förlag att få den uppmärksamhet de förtjänar, så är det ännu tuffare för dem som ger ut sina alster på egen hand. Diktsamlingen söndrad söndag av lundastudenten Gabriella Jönsson är ett exempel. Det är en smakfullt utformad bok i tidskriftsformat, som kämpar i den aldrig vilande bokfloden för att någon förläggare eller bokhandlare ska få upp ögonen för den.
