Öppenhet ska vara en grundbult inom akademin – men av någon anledning råder det motsatta förhållandet på det mest grundläggande området: budgeten.
Idag är det
inte möjligt att se varför resursfördelningen mellan olika ämnen ser ut som den
gör vid Lunds universitet. Hur det kommer sig att ekonomistudenterna sitter på massföreläsningar
ett par gånger i veckan medan teknologerna har schemat späckat med undervisning.
Trots att det handlar
om flera miljarder fattar universitetsstyrelsen skrämmande nog beslut på alldeles
för oinformerade grunder. När den väl får budgeten på sitt bord återstår bara att
tuta och köra. Storleken på de olika potterna är redan bestämd av förvaltningschefen
och universitetets informella chefsråd. Det gör att styrelseledamöterna har svårt
att gå in och ifrågasätta eftersom byggnadsställningarna  till beslutsförslaget – om det nu existerar några
– inte finns redovisade. Â
Kanske kan just
frånvaron av kalla fakta förklara varför resursfördelningen överhuvudtaget är ett
tabubelagt ämne vid universitetet. Så fort någon undrar om sakernas tillstånd blir
det ett förfärligt hyschande. Det är inte comme-il -faut att internt bråka om pengar.
Men det finns röster
som utmanar tystnaden. Nyligen överlämnade Lunds universitets studentkårer (LUS)
en skrivelse till styrelsen, i vilken man kräver att universitetet till budgeten
2005 ska köra med öppna kort: vilka premisser är det egentligen  som styr utportioneringen av pengar.
Skrivelsen kriserar
också att resursfördelningen sedan tio år tillbaka endast verkar gå ut på att oreflekterat
upprätthålla status quo – trots att både undervisningsmetoder och förutsättningarna
för många ämnen sedan dess har förändrats radikalt. ”Att fortsätta basera siffrorna
på historiska förhållanden är otidsenligt, obrukbart och i viss mån odemokratiskt”,
står det.
Studentpolitiken
har – Â hör och häpna – gått och blivit intressant.
I flera år har
Lunds universitets studentkårer gjort sin verksamhet till en enda stor internutredning.
Nu höjer de äntligen blicken och börjar rota i ett område som har fått vara ifred
alldeles för länge.
Desto tristare
då att teknologkåren valde att reservera sig mot skrivelsen. Det måste för övrigt
vara första gången en  studentkår i ett demokratiskt
land vägrar att ställa sig bakom krav på öppna beslutsprocesser.
Ärligt talat är
det beklämmande att de i den här viktiga frågan inte förmår att ta ett steg utanför
sitt inpinkade revir. Förklaringen till deras agerande är naturligtvis att de känner
sig hotade: teknologerna är bland de mest gynnade och förfogar över resurser som
en humanist, jurist eller samhällsvetare  bara kan drömma om.
Men en studentkår
är inte ett företag som ska maximera  ”intäkterna”
för sina medlemmar, utan har som jag ser det också en skyldighet att verka för öppenhet
och förankring av beslut: demokratiska ideal, helt enkelt. Det måste vara en utgångspunkt
för allt arbete, inte bara när det främjar de egna studenterna.
Jag misstänker
att Göran Bexell, vår konsensussträvande rektor, fick fjärilar i magen den morgon
han läste skrivelsen. Att hörsamma kravet på genomlysning av budgetprocessen kommer
att innebära bråk. Om de förfördelade  plötsligt
får effektiva redskap för att kritisera resursprioriteringar kan åratal av frustration
komma upp till ytan. För det finns problem. Språkinstitutionerna befinner sig i
en hopplös situation med för få undervisningstimmar. Â Och många ekonomer är förbannade på att man tvingats
förvandla grundkursen i företagsekonomi  till
en utbildningsfabrik. Detta är bara några exempel.
Men tydligen har
rektor, som också är professor i etik, ringt och tackat Lunds universitets studentkårer
för skrivelsen. Kanske bultar det rent av ett djupt missnöjt humanisthjärta under
den diskreta kavajen. Det inger i så fall hopp om att han trots tystnadskulturen
kommer att våga stå upp för studentkraven.
