Föredragav Hans T Sternudd
31mars, Biskopsgatan 7.
Arr:Institutionen för kulturvetenskaper
På ett österrikiskt barockslott samlas 1998 ett hundratal människor för att hänge sig åt en sex dagar lång orgie i blod och kött. Nakna män och kvinnor binds fast vid träkors och placeras under nyslaktade djurkadaver där de smörjs in i blod och tarmar. I ett mischmasch av kristen och antik symbolik iscensätts rituella människooffer.
Det låter som någon blodtörstig sekts sataniska riter eller kanske depraverade aristokraters utsvävningar, men det som utspelar sig är konstnären Hermann Nitschs kontroversiella performancespektakel med det fantasieggande namnet Orgien Mysterien Theater.
Konstvetaren och forskaren Hans T Sternudd har doktorerat på Hermann Nitsch och talade nyligen på Kulturanatomen om dennes liv och verk.
– Många konstvetare känner inte till Nitsch, inledde Sternudd, trots att han är representerad i de flesta större museerna.
Nitsch var en central figur bland wieneraktionisterna, en grupp som helst ägnade sig åt expressiva och kladdiga konstaktioner under sextiotalet. Dessa antog emellanåt masochistiska former med självstympningar och skatologiska aktiviteter. Särskilt en episod har satt sitt avtryck i konstvärlden. Än idag pratas det om konstnären som i en aktion skar av sin penis och dog.
– Men det är bara en myt, försäkrade Sternudd. I själva verket hoppade han ut från ett fönster!
Han har skrivit en avhandling om Nitsch som kommer ut senare i år. Den ska han överräcka till konstnären personligen i början av augusti. Då inleds nämligen ett nytt Orgien Mysterien på slottet i Prinzendorff. Av ekonomiska skäl har Nitsch denna gång begränsat festspelet till två dagar, men i likhet med 1998 utlovas ett avancerat program av blodiga ritualer och solenna processioner.
Nitsch är tydligt inspirerad av antikens dionysoskult och mithrasmysterier. I de dionysiska ritualerna ingick ofta våldsamma djuroffer och fruktbarhetsriter. Tjurkroppar slets sönder av deltagarna i extatisk yra. Men det som skiljer Nitschs aktioner från antikens riter är faktiskt avsaknaden av extas. Hos honom företas allt, även frenetiskt knådande av inälvor och bloddrickande, under mycket kontrollerade former. Likt en överstepräst går konstnären omkring bland spelplatserna och bevakar att medverkarna inte låter sig ryckas med i stundens upphetsning.
Det är förstås uppenbart att Herman Nitschs konst inte tilltalar de flesta. Såväl kristna grupper som djurrättsaktivister gör allt för att sätta stopp för Orgien Mysterien Theater. Och nog lider de flesta av oss av en mild blodfobi. Samtidigt finns det något djupt fascinerande även i det mest morbida och jag som annars är ganska lättäcklad har redan börjat packa för resan.
