Lund har sedan sextiotalet varit en av de mest drogliberala städerna i landet. Ändå vet ingen hur studenterna knarkar – och vem de köper av. Lundagård har träffat vännerna Mattias och Calle som langar cannabis, LSD, svamp och ecstasy från sina korridorrum.

– En femma som vanligt blir bra, säger kunden.

Mattias plockar fram ett svart läderfodral och plockar ur vågen, bryter sedan loss en liten bit från den två hekto tunga cannabiskakan. Den är stenhårt packad och luktar torr komocka blandat med varmt socker och kryddor. Gräset läggs försiktigt i en påse som häktas fast på vågen. Kunden kontrollväger, på pricken fem gram, pengarna lämnas över. Sedan röker de vänskapligt varan ihop.

– Gillade du det?, frågar Mattias med glansiga ögon.

Han är inne på dagens andra joint.

– Jodå, det här är fint, svarar kunden.

Jag har gömt anteckningsblocket, försöker se ut som om jag är en i gänget – men känner mig som en scout. Vid det här laget vet jag det mesta om hur cannabisklumpen har hamnat i Mattias ryggsäck, tillsammans med hans kursböcker: Ett par timmar tidigare köpte han den av sin kontakt i Malmö. Affären hade fördröjts i några dagar eftersom langaren plötsligt fick anlita en dansk kvinna för att transportera knarket över sundet – tusen kronor fick hon för det lilla besväret.

– Allting strular jämt, allting tar skitlång tid. Det är som för skådespelare: en stor del av jobbet är att vänta och det är likadant med det här, säger Mattias.

Spritbruket bland studenterna i Lund är väl kartlagt. Flera parter arbetar med att försöka minska supandet. Men drogfrågorna är fortfarande förpassade till en skrubb där man bara vill tro att socialt utslagna håller till. Detta trots att studentlivets och alkoholens tidigare ortodoxa giftermål börjar knaka i fogarna till förmån för lättare droger. Det är ingen överdrift att påstå att ingen, förutom de som själva håller på, vet var knarket finns – och vem som distribuerar det.

I en undersökning i stans gymnasieskolor för en del år sedan benämns Lund som Sveriges ”mest drogtäta stad”.

Va, är det möjligt?, undrade många.

En liten pusselbit i Lunds drogliberaliering är Mattias, en vanlig kille från en medelstor svensk stad. Politiskt intresserad, tidigare engagerad i studentvärlden och med en kandidatexamen inom räckhåll. Men för närvarande klarar han inte av studierna.

– Förra våren trippade vi en del, rökte mycket och flängde runt. Man jag fick inget pluggat. Det finns såklart ett samband där, säger han.

Dessutom har knarkhandeln börjat att ta mer och mer tid. Nu var det drygt ett halvår sedan hans inköp för eget bruk övergick till försäljning.

– Det expanderar hela tiden. Tjänade runt 3000 förra månaden. Jag vill att pengahögen ska växa, och det gör den, men jävligt långsamt. Om jag inte rökte själv så skulle jag tjäna 1000 kronor i månaden bara där.

Under flera intervjuer har jag rett ut hur langningen fungerar rent tekniskt – från Malmö till Mattias korridorsrum. Men jag har också fått en aning om hur det känns att sitta på en full buss 130 till Lund, med ”två hekto weed som luktar som fan när man samtidigt är stenad”: Värnhem, Arlöv – ”man svettas och trummar på sätet. Fan, vad jag hoppade högt när snutbilen kom förbi. Shit, vad det stinker” – Åkarp, Hjärup. Till slut Bankgatan i Lund och det är gångavstånd hem. ”Yes, det funkade det här gången också. ”

De som har bokat upp sig och ofta betalt i förväg börjar ringa och skicka SMS. Några timmar senare är det mesta utdelat. Nästan samtliga kunder är studenter.

Jag besöker mattias i hans korridorrum en nästan ljum aprilkväll. Det är välstädat och i bokhyllan står bildande böcker. Det luktar vår genom det öppna fönstret och vi dricker juice. Snart dukar han upp resten som han har att bjuda på: den feta cannabisklumpen ligger provocerande stor på bordet. Medan jag vetgirigt petar på den hämtar Mattias tio lappar LSD som han förvarar i korridorskylskåpet. Den håller sig ju bäst så.

Man ska lägga lappen på tungan, eller svälja den. Jag börjar fingra. De grå pappbitarna ser inte mycket ut för världen.

– Akta dig. Om man tar för mycket på det kan man trippa. Det händer folk som klipper upp sina LSD-kartor.

Jag släpper det snabbt.

– Det är suuuperfin LSD, skryter han.

Sedan kavlar han ner kanten på en påse med något som liknar torkad tussilago. Det är ”magisk” svamp.

– Det blåfärgade i stjälken talar om att det är hallucinogent, förklarar Mattias.

Han visar mig också genomskinliga kapslar med vita korn i, ett slags hallucinogener. Med vana fingrar rullar han sedan dagens första joint innan vi går hem till Calle, en lite lat heltidsstudent i 25- årsåldern. Hur mycket han säljer får jag aldrig reda på – bara att han gör det.

Calles kursare är precis på väg att gå när vi kommer. De har gjort klart en inlämningsuppgift under dagen. Calle är lättad och glad när han lägger undan kursböckerna under bordet.

– Vaknade i natt och var nervös. Trodde inte att vi skulle hinna.

När han har serverat mig te och ställt fram honung öppnar han stolt dörrarna till ett stort rött skåp. Det tar upp en stor del av golvytan i hans lilla korridorum. Ljuset som tidigare bara silats igenom springorna kastas plötsligt ut över väggarna. Med ens förvandlas karaktären i det ordinära och unkna korridorrummet till den behagligaste sommardagens: det skiner intensivt, värmen är påtaglig, men det blåser ljumt och skönt.

Under den starka lampan står ett tiotal välmående marijuanaplantor och darrar under en fläkt.

– Det är mina babies, säger Calle och flinar. Det är kul att odla och det kommer att bli en jävligt nice skördefest.

Att sälja knark i studentvärlden innebär en rad fördelar för langaren i jämförelse med att syssla med det ”på gatan”. Kundkretsen är stabil, lågmäld och har sällan polisen efter sig. Dessutom befinner sig studenterna på drogernas förföriska smekmånad. För dem är Mattias den perfekta dealaren: han är en av dem, en kille som snart ska ta sin examen från Lunds anrika universitet och som man får en clementinklyfta av på rasten.

– Folk träffar mig på kursen och man frågar ”vill du ha party”, ”ja, det vill jag” säger de. De slipper gå till en skum person.

Calle tycker att studentidentiteten är den perfekta täckmanteln för en langare. Det är inte särskilt misstänkt att bo på studentkorridor och ta studiemedel.

– Vad gör du? Jo, jag pluggar, flabbar Calle.

– Du kommer att få problem när du slutar att plugga, konstaterar Mattias.

– Ja…Haha!!

När nationerna stänger går deras lilla affärsverksamhet på högvarv. Det börjar ringa fulla människor stup i kvarten, men som enligt Calle ”alltid vill köpa skitlite, typ ett gram”.

– Många upplever att det är ett för stort socialt stigma att röka när de är nyktra. Fulla människor är ofta jobbiga att göra affärer med. Det blir jävligt jobbigt, tidsåtgången och allt meck mitt i natten, klagar han.

Mattias har som mest köpt in fyra hekto cannabis på en månad, men två hekto är en vanligare mängd.

– Jag är en typisk studentdealer. Jag skulle aldrig sälja som kidsen på gatan gör, som springer runt och frågar. Jag erbjuder aldrig någon att köpa. Tror inte att någon student är dum nog att göra det, säger han.

Cannabis är långt ifrån det mest lukrativa att sälja. LSD, svamp och ecstasy av bra kvalitet går åt ”på en sekund”. ”Har man tio lappar (LSD), är det bara att ringa upp första bästa vän så köper de direkt”. Men cannabis är lättare att få tag på och är dessutom deras egen huvuddrog. Mattias och Calle har nischat in sig på hasch och marijuana av hög kvalitet.

– Vi struntar i standard-marockan. Folk blir skitbesvikna om vi bara har sånt och då kan vi kanske bli sittande med det, säger Mattias.

Alla subkulturer har sitt fikonspråk. Standard-marockan är lika med cannabis av sämsta sorten från det stora exportlandet Marocko.

för drygt ett år sedan kunde Mattias inte föreställa sig att han någonsin skulle köpa mer än för eget bruk. Då var han en av de många lundastudenter som handlar ett hekto tillsammans med polarna. Nu börjar han få viss rutin.

– Har alltid cash liggande hemma i byrålådan. I förra veckan ringde en snubbe och sa ”möt mig vid LTH om en kvart”. Jag hade pengar och då fick jag köpa 30 gram svamp, berättar Mattias.

Undan för undan har han lärt sig hur man ska göra för att sälja – och för att ligga lågt. Grundregeln är: “Bjud aldrig en snubbe som du inte känner”.

– En av mina polare sa: ”kommer det en brat och frågar, säger jag ja”. Men så kan man inte göra. Ens mest betrodda kompisar måste intyga att personen som vill ha är grön. Men har man sett personen röka på ett antal gånger, då är det inga problem, säger Mattias.

Med sitt kontaktnät i studentvärlden når de inte bara kunderna, utan hittar också nya personer att sprida sin religion till: att knark inte är så farligt som socialassistenterna i byhålan du kommer ifrån ville inbilla dig. Deras korståg mot drogmotståndet har fungerat.

– När jag flyttade in hade nästan ingen på min korridor rökt på, nu har jag bearbetat alla så att de har testat. En har till och med börjat köpa, säger Mattias.

Mattias är frispråkig och mjukt snäll. Sannolikt är det hans öppenhet som gett honom kontakterna. Hänga på nya ställen och röka i sällskap med andra är en förutsättning för att etablera en kundkrets och få knarkkontakter.

– Jag har märkt att jag har kommit jävligt högt. Jag känner inga andra studenter som kan köpa in så kontinuerligt som jag gör.

Ändå vilar det en barnrumpas oskuldsfullhet över det hela. Ibland låter det som om Mattias ser på sin verksamhet som en förbjuden, men besinningslöst underhållande lek. Han är “jävligt rädd för fängelse”, men långsamt har han sjunkit in i en dekadent tillvaro med vänner, fester och musik.

– Man saktar ner. Det är svårt att göra karriär och röka mycket. Mina gamla karriärssugna vänner har jag tappat till viss del.

De påtända studenterna syns märkvärdigt sällan i Lunds stadsbild. Droganvändningen i studentvärlden sker nästan uteslutande i bostäderna eller i Malmö där smygknarkarna lätt kan hitta en fristad. Bara de som kan koderna märker att också det förekommer helt öppet.

– VG har varit en av de stora rökarnationerna på grund av att många utbytesstudenter varit där. På Smålands ser man det också då och då, säger Mattias.

Nyligen gjorde gatulangningsgruppen två tillslag på just Västgöta nation. Naiva utbytesstudenter som inte fattat den svenska knarkkulturens diskretion greps för narkotikabrott efter att ha rökt cannabis.

Mattias fortsätter berätta:

– Jag kom in på Kalmar en gång när fyra E:ade personer stod och dansade som galningar. Krischansta har också en del som tar E, eftersom de har en klubbkultur där med fet, bra musik. På Sydskånskas tranceklubb däremot spelar de dålig trance – ett tecken på att de inte knarkar.

Det ringer plötsligt i hans mobil. En langare är en populär kompis.

– Hallå mannen! Jag är not at home, man… Det finns lite…Hur mycket vill du ha…Det är bara att jag får gå och hämta…Är du kvar i Lund några timmar?, hör jag honom säga.

Ser du på dig själv som knarklangare?

– Jag profiterar på folk på något sätt, men jag tycker att jag kunde ha gjort det mycket värre. Så länge jag dealar weed, svamp och LSD till folk som gör något skönt med det känns det bra. Det finns bättre och sämre droger att hålla på med.

Har du aldrig varit rädd?

– Jo, för fan. Inte för de som jag köper av, men för polisen.

Han börjar berätta historier långt från den lundensiska magnoliaidyllen.

– Har en polare som pluggar i Lund, som fick en pistol mot nacken när han skulle hämta 100 E. Blev av med 3000 spänn. Det var goons som gjorde det.

Goons?

– Gangsters som tar stereoider och rohypnol. Goons.. gorillor, torpeder.

Det är svårt att få ihop bilden: studenten Mattias och knarklangaren Mattias som är en kugge i den smutsiga droghandeln.

Med akademisk iver läser han forskningsrapporter, följer drogdebatter i olika länder.

– Jag träffar killar som bara åker runt och weelar och dealar, drar en lina kokain ibland. Men jag själv är bara en vanlig, liten intellektuell kille som är nyfiken.

Känner du inget ansvar för att du indirekt stöder en undre värld med maffia och kriminell verksamhet?

– Jag är inte emot illegal verksamhet per definition. Men jag önskar att man hade kontroll. Jag hoppas till exempel att mina pengar inte går till handel med kvinnor.

I Något led gör de säkert det – på ett eller annat sätt. Den politiskt medvetne Mattias kämpar – något desperat – för att hitta vägar att förena sin vänsteridealism med det han gör. Men bortförklaringarna är lama.

– Det finns säkert vissa maffior som specialiserat sig på droger, då stödjer jag hellre dem än Bofors. Om jag kunde köpa weed från en vanlig dude i Danmark som odlar den i en lada, men jag fick betala lite mer för det, skulle jag förmodligen göra det, hävdar han.

Ena stunden intar Calle och Mattias en position som liknar den gamla proggens. Det långsamma flumlivet som cannabisrökare blir då en protest mot det hetsigt prestationstänkande som de tycker genomsyrar vårt moderna samhälle.

– Jag hör aldrig någon säga att ”jag slog någon” när de har rökt min weed utan istället ”jag rökte och lyssnade på en platta, så jag missade ett möte”. Det är positivt. Folk är engagerade i så mycket dumma saker, tycker Mattias.

I nästa ögonblick leker de en modern variant av cowboys och indianer: de är två smarta ”dealare” som slänger sig med amerikansk drogslang. Utflykterna i den ”riktiga” gangstervärlden blir uppiggande avbrott från den förutsägbara studenttillvaron.

Men inte ens utanför detta rollspel bryr de sig om den kriminella aspekten. Inte heller att de förser personer med mycket starka preparat som till exempel LSD.

Den positiva inställningen till hasch och marijuana vet nästan inga gränser. Som ett mantra ställs cannabis i relation till alkohol.

– Att det räknas som en drog har jag förståelse för: jag tycker inte att det är som att äta en kokosboll. Ändå skulle jag få mer samvetskval om jag gav någon en 75:a sprit än en 5:a gräs, säger Mattias.

Men det är inte på lek. De tar risker – inte bara att de kan fastna i ett missbruk. Om en korridorare fattar varför det ligger konstiga kartongbitar i en burk i kylskåpet och tipsar polisen är domstolen inte långt borta.

Ändå påstår de att de bara tjänar några tusen i månaden – med tanke på all den tid de lägger ner skulle det i så fall vara mindre än ett sjukvårdsbiträde drar in. Varför?

De båda blir tysta och ler förundrat som om de själva undrade. Visserligen verkar de vid det här laget vara rejält höga och tycker att mycket av det jag säger är väldigt roligt.

Till slut kommer ett svar:

– För att det är så kul att jävlas. Man är sne på hur det är. Det borde inte vara olagligt. Ja, helt enkelt kul att jävlas, säger Calle.

Mattias hänger på.

– Det är jävligt kul. Det är så starka reaktioner på det man gör.

Calle och Mattias säger att langningen antagligen kommer att dö ut om några månader: ett oroligt langarliv utanför det normala samhället är inget de vill se som sin framtid.

– Man kan inte sitta här och röka och fixa hur länge som helst. Det blir tråkigt det också, konstaterar Calle lakoniskt.

Vid ett tidigare tillfälle har jag frågat Mattias hur han skulle reagera om cannabis legaliserades.
Svaret blev tvetydigt.

– Jag skulle förlora min gangsta-status. Jag känner att jag kommer från en delvis missanpassad grupp och får en viss status med det här. Men jag skulle blir jätteglad om det legaliserades. Jag tjänar inte mycket pengar och blir paranoid. Till slut åker jag ju dit också.

karin olsson

Fotnot: Mattias och Calle är fingerade namn.

Fakta om cannabis, LSD, svamp och ecstacy

CANNABIS

Effekt: Man känner sig först avslappnad, upprymd, pratig och glad, efter ruset blir man ofta fundersam och sömnig.

Tidsupplevelsen påverkas. Korttidsminnet och inlärningsförmågan kan vara nedsatta i ett par dagar.

Skadeverkningar: På kort sikt minskas förmågan att utföra komplicerade uppgifter. När cannabisruset avklingat finns fortfarande THC kvar i kroppen.

Beroende: Cannabismissbruk kan leda till såväl fysiskt som psykiskt beroende. Det fysiska beroendet anses dock inte särskilt uttalat och de kroppsliga abstinenssymptomen är vaga: vanligt med irritation, sömnproblem och nedstämdhet. Det psykiska beroendet kännetecknas av att själva drogen blir det centrala i tankar, känslor och aktiviteter.

LSD OCH SVAMP

Effekter: Psykisk upplösning som yttrar sig som ett förvirringstillstånd där tanke- och uppfattningsförmågan förändras. Hörsel, smak, lukt och känsel förstärks. De fysiska symptomen hos missbrukaren är bland annat ökat blodtryck och ökad hjärtverksamhet.

Skadeverkningar: Långtidseffekter uppträder efter upprepat bruk under lång tid.

De effekter som kan utlösas av LSD är framförallt psykoser, på grund av den akuta förgiftningen, svåra depressioner och förändrad uppfattningsförmåga.

Beroende: Fysiskt beroende av LSD är inte känt. Däremot ger drogen troligen ett psykiskt beroende.

ECSTACY

Effekter: Effekten av ecstasy sträcker sig alltifrån ett milt behagligt rus till akuta förgiftningssymptom. Den mest grundläggande upplevelsen vid ecstasyintag är att man genomsyras av en positiv känsla och uppträder som förälskad, blir ”kramig” och öppen.

De negativa effekterna är både av fysiskt och psykiskt slag. Ecstasy påverkar inte bara hjärnan utan även hjärtat och andra organ.

Skadeverkningar: Exempel på korttidseffekter är: Psykisk överstimulering följd av trötthet, sömnsvårigheter, depression, ångest och tillfälliga psykoser.

Av de fysiska effekterna märks bland annat pupillvidgning, muntorrhet, ofrivilliga käkrörelser, darrningar, svettningar och kramp, särskilt i käkarna.

Beroende: Kliniska erfarenheter talar inte för ett tvångsmässigt regelbundet missbruk.

Källa: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. För mer utförlig fakta:
www.drugsmart.se

Studenthälsan saknar drogkunskap

Studenthälsan i Lund har svårt att hjälpa studenter som missbrukar narkotika.

– Det är som att försöka laga en teve hos en cykelreparatör, säger Richard Wastenson, psykiater på Studenthälsan.

Att studenter med missbruk av alkohol

eller narkotika söker sig till Studenthälsan är ovanligt. De flesta kommer för att få hjälp med livskriser och svårigheter med studierna. Så småningom uppdagas vad som är roten till problemen.

– Sedan årsskiftet har två, tre manliga studenter kommit hit för att deras liv inte är bra. De har en haft en högkonsumtion av cannabis som gränsar till missbruk, berättar Richard Wastenson som har särskild kompetens inom alkoholområdet.

Han konstaterar att Lund och Stockholm använder mest cannabis i landet, men kunskapen om studenterns relation till droger är ändå mycket begränsad.

– Vi på Studenthälsan vet så lite om hur det här problemet artar sig hos studenterna, jag har bara spekulationer att komma med, säger Richard Wastenson.

– Men det man kan säga är att om man röker på varje dag så är man inte student så länge till.

Han skickar oftast studenterna med drogproblem vidare till Rådgivningsbyrån i Lund, som är en öppenvårdsmottagning för narkotikamissbrukare. Den drivs i samverkan med universitetssjukhuset och Lunds kommun.

karin olsson

FAKTA/ Om du vill ha hjälp

Rådgivningsbyrån:

046-211 75 75

Måndag-Torsdag

10.00-12.00 och 13.00-15.00

Fredag

13.00-15.00.

Studenthälsan:

046 – 222 43 77

Måndag – Torsdag

08.30–12.00, 13.00–15.00

Fredag

08.30–12.00, 13.00–14.00

Lundastudenternas drogvanor kartläggs

I vår har nästan 3000 lundastudenter tillfrågats om sina drogvanor i en enkätundersökning. Resultaten kommer till sommaren.

En omfattande studie av droganvändningen bland Lunds studenter har aldrig gjorts. Därför tog de tre stora studentorganisationerna i Lund – AF, KK och LUS – chansen när Mobilisering mot Narkotika frågade om Lund ville vara med i en nationell studie.

– Vi ansluter folk till våra organisationer och säger att vi är ett socialt skyddsnät. Då måste vi arbete för att verkligen vara det också, säger Anna Hansen, samordnare för enkätarbetet i Lund.

Undersökningen, som också kartlägger alkoholbruket, ställer frågor om allt från vilka droger man har testat och hur man fått tag i dem till hur man ser på missbrukare och sina studier.

– Man har ingen aning, verkligen ingen aning om hur studenternas relation till droger ser ut. Eftersom vi börjat arbeta mycket med alkoholfrågor på senaste tiden, såg vi det här som nästa steg, säger Anna Hansen.

När undersökningens resultat är klart ska studentorganisationerna ta ställning till hur de ska arbeta vidare med drogfrågorna.

Undersökningen som görs av Stockholms universitetet i samarbete med Mobilisering mot narkotika. Den omfattar studenterna vid Umeå universitet, Växjö universitet, samt Kalmar högskola.

karin olsson

Unga poliser spanar på nationerna

Lundapolisen har sedan några månader intensifierat spaningen efter droger i studentvärlden.

– Vi har börjat upptäcka att det finns fler problem än alkoholen på nationerna, säger Jörgen Nilsson, närpolischef i Lund.

Han berättar att de därför har satsat på att specialutbilda unga poliser som kan röra sig obemärkta i studentvärlden. Dessutom har de i vår inlett ett tätare samarbete med vissa nationer. Och arbetet har gett resultat.

Nyligen grep gatulangningsgruppen utbytesstudenter som hade rökt cannabis i festlokalen på Västgöta nation.

– Hasch är en väldigt vanligt förekommande drog, men vi ser även ecstasy och andra piller, berättar Jörgen Nilsson.

Han säger att det är svårt att hitta de i studentgruppen som använder och säljer droger.

Är det vanligt att studenter langar till andra studenter?

– Vi vet att unga säljer till varandra, och att många inte ser det som ett brott utan som att man hjälper sin kompis. Men försäljning i större skala av studenter till studenter är inget mönster vi känner till, säger han.

Jörgen Nilsson säger att de tror att studenterna främst får tag på droger i Danmark.

– Men det kommer kanske att förändras nu när cannabishandeln skärps på Christiania.

karin olsson